ANNONS

/

hou-hou!!

Vilken händelserik dag det blev igår!

Håll i hatten. Ett riktigt äventyr över bergen, genom djungel och raviner

Ibland är den snabbaste rutten inte den snabbaste ELLER bästa.

DENNA väg ska du undvika, om du får för dig att upptäcka Koh Samui…

Eller vad säger jag egentligen? Det var ingen väg. Haha, snarare stig

Jag kunde av naturliga skäl inte ta bilder när det var som värst. Då kunde man INTE släppa koncentrationen ELLER styret

Sand, sten…

Början var skröpligt asfalterad. Typ utskurna asfaltsblock. Sen tog vägen slut. Sand. Sten. Sen fanns det ingen way back. Hoho

Vägarna var som en jävla grotesk crossbana, med sand, lösa stenar. Och på de vidrigaste ställena hade man byggt upp ”broar” smala för bildäck av pressad asfalt. Typ stup rakt ner. 30 cm breda. Runt om? Lös sand och stora hala stenar.

No way back. Tappade man balansen så var man ensam ute i djungeln. Inte ett hus eller människa på flera km avstånd. Utan täckning eller mottagning.

Bara det gjorde att man blev ÄNNU nervösare

Köra sakta ner för ramperna, en cm fel-darr-på-handen, betydde att välta och inte kunna ta emot sig med fötterna.

När de värsta stupet UTAN ramper kom, steg jag av och försökte dra vespan ner. Den halkade över branten. Tung. Jag orkade inte hålla emot. Skiten föll över mig och vi hasade kanske ner över 10 meter

Bara att få bort vespan, var fanken omöjligt. Lyfta den? Nästan svårare. Som tur var fick jag inte det varma avgasröret mot kroppen

Vända? Ännu värre. Helt omöjligt. Som att klättra upp för det brantaste partiet på en bergodalbana.

Bara att blodig och uppskrapad försöka ta sig igenom djungel och sand ras. Haha

Nej! Vill inte se några ” Maggans moped olycka i Thailand tack” mina barn skulle bara bli oroliga och ledsna. De VET att jag är oskadd och vid liv vid det här laget.

Men jäklar vad galet, sjukt och ottippat det blev.

Jag har ✔️ av ett Ronja vrål!

Zippliner blev det inte. Hade för ont i axeln. Inte heller några bungyjump. Luften gick lite u mig

Jag vandrade upp till vattenfallet och fick lite jodd och TLC av den gulliga thai-personalen.

Sen tog jag den ”säkrare” människovägen ner mot kusten på andra sidan bergen.

Hamnade i Chaweng, och besökte mitt och Isaks semester hotell

Vårt gamla rum

Poolen

Baren där vi satt för 20 år sedan

Samma strand, fast utan Isak.

20år senare.

Tårarna ville inte sluta rinna. Jag skulle ge mitt liv för att få känna hans lilla hand och gossekatt mot min arm igen.

Känns så jäkla ensamt och konstigt. Isak älskade det här stället.

Han ville åka tillbaks.

Jag vill bara blunda och färdas tillbaks i tiden.

Ta på sanden och stenarna där du radade upp dina leksasbilar.

Sitta där han satt vid poolen.

Mitt hjärta är på bristningsgränsen av saknad just nu❤️

Så likt sig, fast så tomt

Stranden

Vacker himmel

Lång väg hem. hela vägen från toppen av ön, till den södra delen.

Stannade på ett litet hak på stranden.

Tog av mig skorna. Vadade i vattnet. Drack en iskall cola zero (körde ju moppe. Annars hade jag lätt beställt in ett glas vin eller en drink)

Ett helt fantastiskt ställe…..

Musikenvar skön. 500 meter från mitt hotell.

Då plötsligt sätts musiken på. Bartendern hade varit på stranden och natt-fiskat. När han kom tillbaks så började den spela igen

Blickade över havet. Spännande dag. Tårar. Eftertänksamhet. Längtan och värk. Både i hjärta och på knän.

Typ 10 kilo lättare ryggsäck

Vilken vacker tecken jag fick på stranden (har lagt upp videon på mitt insta, för lång för att ladda upp här)

Jag tror på att livet efter. Ville det kanske säga mig något?

Något därute viskade mitt namn. Han kallade på mig. Ville berätta något.

Jag har aldrig varit mer övertygad än i går kväll.

Tack Isak, ett finare ögonblick, ett finare budskap kunde du inte ha gett mig

Tack.

Till tonerna av Christina Perri

A THOUSAND YEARS

Jag somnade fortfarande med ett stort hål i hjärtat, men ändå med ett lugn och med en kärleksförklaring till livet.

Varje andetag, varje minut, är ett steg närmare dig, min fina pojke där uppe någonstans tumlandes i evigheten.

Frukost på rummet!!

Jag har verkligen tagit det bästa beslutet i livet, med den här resan.

Nu vänner blir det stranden. (Jag har sjuk anmält mig idag)

skvallra inte pleeease!! ”Är lite magsjuk”

Stranden och gym-övningar i sängen.

Har en så jävls träningsvärk efter bergs-passet igår hehe

Gillar mitt ”minnes ben”

Det händer ALLTID det högra benet

Blivit skjuten i det✔️

Karatespark som slutade på ett krossat glas✔️

Slagit i mig på solstolen hemma ✔️

Och nu lite smågrus från bergen i Thailand.

Mitt vänstra ben är lenare än en nyvaxad röv

Wow!! Bästa souvenir en man kan få! Always with you 🤣

Lite FaceTime med mina favoriter! Älskar min nya kompis mellan brösten. Egen designad och ramar in titsen på ett fint sätt (tycker jag)

27
207

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00