4 år av saknad och sorg

Det har gått 4 år sedan jag skrev den här texten.

Inte en minut mindre saknad eller älskad.

Tiden läker INGA sår. Skitordspråk som inte stämmer.

Du är tyvärr bara tvungen att lär dig handskas och leva med sorg och saknaden.

Resten? Är hästskit, smärtan blir inte mildare, och den bleknar inte

28 AUGUSTI 2014

”Min älskade Isak.

Jag är i chock, skriker, jag hyperventilerar, jag sliter mitt hår, jag gråter, älskar, älskar så mycket att mitt hjärta vill explodera. Hjärtat trycker så hårt emot bröstet att jag tror att min kropp kommer att spricka.

Jag hatar! Jag vill slå någon! Skylla på någon. Jag älskar så ofantligt att jag inte kan andas. Jag skakar, mina armar domnar.

Vad i livet kan bli värre?

Min älskade son Isak har lämnat oss alldeles för tidigt. Jag älskar honom så mycket att jag hade dött på sekunden, i hans ställe.

Han omkom i en tragisk olycka i måndags kväll.

Jag vill skrika att jag hatar honom för att han har lämnat mig med all den här kolossala smärtan.

Varför lämnade du mig???!!!

Min vackra fina älskade pojke med de varma ögonen. Det rena och goda hjärta, den djupa själen.

Han var det finaste jag hade. Han var mitt allt. Varför lämnade du mig?

Jag vet inte om jag kommer klara det här. Jag vill dö själv. Vakna upp ur den här mardrömmen. Hindra poliserna från att knacka på min dörr.

Jag vill slita av mig mitt jävla hår. Klösa mig i ansiktet. Gud vad jag älskar dig Isak.

Krypa ur mitt skinn.

Bara få krama dig en sista gång. Smeka ditt hår, höra din röst och berätta för dig hur mycket jag älskar dig.

Snälla alla, jag behöver bli lämnad i fred. Sörja, gråta och förstå. Förstå denna ofantliga smärta som sköljer över mig.

Snälla för min familjs välmående ber jag tidningar att inte spekulera, ringa, sprida skvaller, eller kopiera den här texten.

Det känns som om jag inte kommer klara det här just nu.

Att jag kommer gå under.

Att jag kommer att dö av sorg.

Sorgen kommer i vågor. Jag måste försöka vara stark för mina andra barn, men just nu går det inte. Jag är inte stark, jag är ingenting.

ETT PAR VECKOR SENARE:

Imorgon har det gått fyra veckor. Fyra veckor fyllda av minnesluckor, panikångest, tårar och smärta.

En omänsklig värk, som fullständigt paralysera en.

Tiden har på något underligt sätt stått helt still, fast ändå så känns det som en evighet?

Det går inte att beskriva smärtan man känner i ord. Den är skoningslös, hård, skakande och så fruktansvärt grym.

Den kommer i vågor. Stora kalla, överrumplande och våldsamma vågor som slår undan fötterna, och med en fast och krampaktig hand runt håret, dränker en.

Man famlar efter luft, man vet inte vad som är yta eller botten. Allt är svart, bara chock och svart.

Det känns som om någon slitit hjärtat ur bröstet. Skoningslöst gröpt ut bröstkorgen, och lämnat ett stort hål. Det känns tomt, ensamt, så FRUKTANSVÄRT ensamt och tomt.

Jag har tvingat mig själv att vara vaken. Försökt utsätta mig för små uppgifter varje dag. Sömnen har varit en tillflyktsort. Men med sömnen kommer mardrömmarna.

Man tror att alla tårar tagit slut. Att man inte kan gråta mer. Men sen fylls tårarna på, och det finns inte något stopp eller slut.

Min vackra fina Isak.

Jag ser honom överallt. Jag hör honom i korridoren.

Ser honom vid ytterdörren, på sitt rum, vid köksbordet.

Han älskade sin cafe’latte. Han frågade mig alltid om ”han skulle göra en kaffe till mor”

Våra promenader. Han kommer aldrig att göra en kaffe till mig igen?!

Den vetskapen är som ett slag i magen.

Jag kommer aldrig få se honom, höra hans röst, krama honom, retas med honom, bli förbannad på honom, skratta eller uppleva saker tillsammans med honom.

Evigheten. Ordet ‘aldrig mer’ i detta liv skrämmer mig.

Jag vill inte, jag vägrar, jag vill skruva tillbaka klockan, vakna, sova, vakna ur denna förbannade och onda dröm.

Själv dö för att få vara nära honom igen

Att aldrig mer få krama mitt barn? Klappa på min lilla pojke. Stryka honom längst kinden. Dra mina fingrar genom hans hår..

Han kommer aldrig få sitt efterlängtade körkort, bada i havet, äta sin favoritpizza eller se sina bröder spela fotboll?

Han var så lycklig! Vi pratade två timmar innan han dog…

Vi skulle laga middag tillsammans, vi skojade, skrattade.

Han skulle få sin efterlängtade tandställning den 9 september.

Han var så glad, så förväntansfull inför livet. Han trivdes så i lägenheten på Gärdet, han hade inrett den i jordfärger och var så stolt.

Alla meddelande blommor, brev, kärlek, sms…

Så många fina vänner därute. Eran kärlek har lyft mig, hjälp mig, burit mig..

Tack❤️

Filip, mamma, syster, mina älskade pojkar. Alla!

Jag har inte kunnat vara stark. Detta överrumplade mig helt.

Men självklart måste man försöka för sina andra barn. Jag kliver upp, duschar och klär på mig för deras skull.

Allt går med myrsteg. Men jag försöker..

Kommer man någonsin kunna bli människa igen?

Hel är omöjligt. Det går inte en sekund utan att jag tänker, analyserar, ifrågasätter mig själv, känner värken, hatar, älskar, gråter.

Vågen, denna skoningslösa våg, den är en pågående krystvärk som inte mynnar ut i liv.

I fredags tog vi avsked.

En vacker men så smärtsam dag.

Min lilla fina pojke låg där i en kista som jag valt ut. Hans mamma? Så fel, så overkligt.

Jag minns hans första steg.

När han tappade sina mjölktänder.

När han var mörkrädd och vi kurade ner oss tillsamman i hans lilla säng.

Födelsedagar, skolavslutningar, när vi kämpade oss genom motgångar och vann. När han fick sin första moppe. Lyckan efter att ha fått sitt första jobb.

En fin minnesdag för dig Isak, 4 år senare

Pizza, vänner och kärlek.

Orkar inte med så mycket mer ikväll.

TILL DIG MITT ÄLSKADE NORRSKEN

❤️

Idag firar vi ditt liv Isak.

Min älskade vackra och kärleksfulla lilla barn

Du lämnade oss alldeles för tidigt. Jag är arg på dig, jag älskar så brutalt och hämningslöst. Det finns inga ord som kan beskriva min besinningslösa och bottenlösa saknad och sorg ikväll.

Jag vill riva mitt hår, slå mig själv, skrika, krama, rädda dig. Jag skulle sälja min själ till satan. Brinna i helvetet för all framtid, för att få dig tillbaks

19 år fick jag låna dig.

Just nu i denna minut, för 4 år sedan lämnade din själ våran värld och reste mot drömmars horisont. Du är mitt norrsken. En strålande stjärna i natten.

Det gör så brutalt ont. Jag önskar att jag funnits där, fångat dig. Räddat dig. Känner mig så misslyckad som inte kunde hålla dig vid liv

Vi syns snart min vackra pojke. Som jag längtar.

22.20 ikväll blev du dödförklarad, och med det en stor bit av mitt hjärta. Mitt älskade lilla barn.

Det gör ont. I dag är din dödsdag. Fyra olidliga och fruktansvärda år ha gott.

Vi har samlats för att fira dig idag. Alla som du älskade. Fira de år vi fick dig till låns.

Ätit pizza ur kartong, druckit cava i plastglas (det hatade du, men skyll dig själv skitunge, du är inte här) Dragit dina rövarhistorier, gråtit och saknat

Så älskad av SÅ många

/ mamma❤️

Den här vackra minnesfilmen går varm här hemma. Tårar minnen och skratt. Precis så Isak hade velat haft det..

ÄLSKA, VISA, kramas och tala om för dem du håller kär, att du ÄLSKAR dem!

Titta på min minesfilm och njut av min UNDERBARA pojk!!! Tack gud för den gamla omoderna videokameran

HÄR!

  1. Marie skriver:

    🙏💕 så fint skrivet av dig .. förstår din känsla ..har själv. Mist min son för ca 1 år sedan ..många bamsekramar till dig och familjen 💖

  2. Oj vad mina tårar rinner när jag läser din text om Isak😭😢 jag fick min förstfödde son för 4år sen å de känns som en ganska lång tid och när ja tänker på de 4 år för dej av saknad måste vara hemskt..tiden går men saknaden blir int mindre.
    Jätte fin minnesfilm också 😀
    Isak verka vara så mjuk å omhändertagande för sina brorsor. Kanske för mjuk för sitt eget bästa🤔 Och ni två verka ha en extra varm mamma-son relation, din förstfödde son å allt ni gått igenom så var ni säkert allt för varann i 19 år..känns orättvist att han ej är kvar mera.
    Han var så fin..de syns tydligt i filmen😍
    Du skrev nångång att han spelat fotboll på Åland tror ja..säkert ett fint minne😀
    kram/ Bella från Åland

  3. Marita skriver:

    Åh..mitt hjärta brister.Läser dina ord,ser på din film o storgråter.
    Vackra människa vad du måste lida i det tysta.Varje dag.Varje minut.
    Lider med dig o ta hand om dig!Du har en sådan underbar fin familj.
    Stora kramar från Norskan ..

  4. Annika skriver:

    Vill bara säga till dig Maggan att det var den vackraste/finaste kärleksfullaste egenkomponerade film jag sett ❤️💔 (följt dig i 200år men det spelar ingen roll alls !) Tack att Du delar med Dig 🙏😘

  5. Hanna skriver:

    Vilken otroligt stark text, så fin..så oerhört sorgligt. Åh vad jag känner med dig Magdalena. Jag har också förlorat mitt barn, min älskade lilla tjej fick cancer och vi fick tyvärr bara tre år tillsammans, men det var dom absolut bästa åren i mitt liv. Jag hoppas Isak hittar sätt att visa dig/ er att han fortfarande är vid er sida, fast på ett annat sätt. Kramar från en annan mamma med en livslång saknad

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..