Inskolning och kalas

Det blev en fin dag. En härlig födelsedag  för Louie och en känslosam hyllningsfest till Isaks ära.

Vi tog det som det kom. Jag kände inte för att kocka. Pallade inte. Orkade inte stå i timmar vid spisen, Bad Filip fixa, och han fixade

Vi var vid graven och tände ljus…


Vi stog där länge och skojade med Isak, om Isak.  Han fick sin älskade latte och lite värme på stenen.

Han var med oss, jag kände det. 

”DEN HÄR födelsedagen hade varit speciell”

Isak hade garanterat sagt det! 

Han fyller 22 den 22 i 2 = 22222

Ett magiskt nummer som skulle kräva lite mer exklusiva presenter. Han var en mästare på att se möjligheter. ”Vi måste fira 19 år lite extra, det är ju mitt sista år som tonåring”


Isak bästa vänner Max och Niklas kom och firade med oss. Det betyder MASSOR för mig. Att inte alla Isaks gamla vänner har försvunnit

Han var rätt ensam de sista åren, så när dessa underbara vänner dyker upp blir jag tårögd. 

Klart att det blir mindre med åren, folk/kompisarna glömmer bort, minnena suddas ut, man går vidare. Blir äldre, skaffar familjer, reser, och försvinner ut i livet

Men det smärtar mig…. Cant help it… Det smärtar mitt mammahjärtat, (fast jag förstår såklart, och det kan uppfattas egoistiskt)

När någon av kompisarna besökt graven, och jag ser att det inte bara är jag som saknar, blir jag glad. När jag ser att min älskade Isak finns i någons tankar, så värmer det mig… Jag vill hålla Isaks minne vid liv. Jag vill inte att han ska försvinna i glömska. 

Svårt att förklara kanske….



Louie gudmor Lusse…

Vi åt italiensk buffé och tårtor



Barnkalas utan en pinata? Nix…


Massor av presenter och skoj…

Jag fick en sån fin gåva av Niklas! Vilken kille. Singel är han oxå! Jobbar på Joe and the juice på Arlanda 4, och är en av Sveriges duktigaste rappare. Be dottern klipa honom innan någon annan gör hehe

Ett hjärta för Isak och ett för Lo. Vilken vacker tanke


Nu måste jag rusa till förskolan.

Hämta Charlie…

PS LOUIS första Dag på förskolan. Inskolning..

Berättar allt när jag får 2 minuter över, när killarna somnat ikväll

Kram på er ❤️

  1. Cecilia skriver:

    Så fint halsband med en vacker tanke bakom.

  2. O. skriver:

    ”Han var rätt ensam de sista åren, så när dessa underbara vänner dyker upp blir jag tårögd.
    Klart att det blir mindre med åren, folk/kompisarna glömmer bort, minnena suddas ut, man går vidare. Blir äldre, skaffar familjer, reser, och försvinner ut i livet

    Men det smärtar mig…. Cant help it… Det smärtar mitt mammahjärtat, (fast jag förstår såklart, och det kan uppfattas egoistiskt)”

    Nej, kompisarna glömmer INTE bort, och minnena suddas INTE ut, men JA, de går vidare, och de är i en ålder då SÅ mycket händer. Resor, relationer och livet i sig. Det är oftast i den åldern det händer som mest.
    Men tänk eller tro inte att de glömt eller att minnet försvunnit.
    De har det inte.

    Kram på dig och grattis i efterskott till både Isak och lilla Louie. <3
    Ni såg ut att haft en fin dag.

    /O.

  3. E-M skriver:

    ❤ fina, modiga, härliga du! Tack för att vi får vara en del i din familj och ditt liv! ❤

  4. Har följt din blogg så länge och jag älskar verkligen ditt sätt att skriva – varje dag. Och allt det fina du skriver om Isak får mitt hjärta att smälta och tårarna komma, vilken begåvning du sitter inne med! Jag har själv två söner, fyra barnbarn, alla pojkar varav en liten Loui! Önskar dig och hela din underbara familj all lycka for ever!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..