Sorg

Jag har läst klart min soegebearbetningsbok nu.
Jag har inte gjort uppgifterna, dem ska jag göra när jag läser om boken.

Många intressanta vinklar och ämnen.
Jag kan inte riktigt sluta fundera på hur dåligt förbereda vi är på sorg?

Det är intressant, men egentligen väldigt sorgligt.

Varje dag dör det ju människor på vår jord (det vet vi) varje sekund!

I våra egna liv, dör människor vi älskar, kanske våra föräldrar, våra barn, vänner.

Kanske har den verkliga sorgen INTE hunnit ikapp oss ännu?
Vi kanske läser i tidningar, vi ”låtsas i våra sinnen, täääänk om det där var jag, mitt barn, min mamma”
Vi föreställer oss, MEN vi viftar fort bort tanken, för att den gör för ont.

Vi är INTE rustade för sorg!

Vi har raderat, plockat bort ALLT som har med sorg att göra ur vårat moderna  samhälle.
Vi pratar inte om det!
Vi skickar iväg våra gamla för att dö.
Vi får inga verktyg i skolan?
Ingen första hjälpenlektion i hur vi ska hantera den?

När jag själv var liten flicka förskonades jag ifrån döden.
”Det är bättre att du minns mormor som hon var när hon var frisk”
Sen var hon bara borta, i himlen från ingenstans?

Som boken skriver.
Vi vet hur vi hanterar olyckor, ringer 112, Vi vet vad gör om vi bryter ett ben, någon sätter i halsen.

MEN vad gör vi om ett hjärta går sönder?

Vi pumpas och fostras från tidiga år på hur vi SKAFFAR SAKER för att få ett lyckligt och framgångsrik liv.

Vi söker beröm, vi ska vara snälla, attraktiva, vi vill ha uppmärksamhet, acceptans, julklappar, beröm, lycka, arbete, den perfekta familjen.

Som boken skriver:

Även om vi lärt oss mycket om hur vi skaffar saker, så har vi en oerhört begränsad information om vad vi ska göra när vi förlorar saker..?

Vi är så oerhört livrädda för döden.

Jag har svårt att tillochmed uttala ordet?
Jag säger Hellre att Isak gått bort, rest vidare, är i himlen, somnat, avlidit..

Jag AVSKYR att säga att han faktiskt är DÖD
Ordet skrämmer mig …

Jag hade INGEN som helst aning, ingen som helt förberedelse på hur RIKTIG sorg skulle kännas.

Vidrig skilsmässa, husdjur som dör….
Man sopar under mattan,  man köper en ny hund, man skaffar en ny kille.
Man går vidare, man är stark, man SKAFFAR nytt och fyller ut tomrum.

Sorgen har gjort mig paranoid.
Nu när jag har blivit omkullsvept av RIKTIG sorg.
Släng dig i väggen, misshandel, döda husdjur, missfall, skilsmässa.
Walk in The park FÖR MIG, I MITT liv

Vi är en stor familj (om man räknar ihop Filips familj, Peters, alla vänner och bekanta)
SANNOLIKHETEN att någon får bröstcancer, cancer, dör av ålder, råkar ut för en olycka, får en hjärtattack ett stroke är ju megastor nu?

Vem av oss blir den första?

Jag är helt inställd på att det kommer gå åt helvete i min graviditet.
Jag vet att det är en skyddsinstinkt.
En sköld, ett försvar. Jag räknar kallt med att den dör i magen. Dör under förlossningen?
Jag vägrar tro något annat.
Går det vägen? Ja då får de istället överaska mig positivt.

Jag hade verkligen önskat att vi pratade mer om sorg. Döda människor?
Att vi alla kommer att dö.
Vi kommer inte ifrån döden. DITT BARN kommer faktiskt oxå dö en vacker dag.

Hur gör man?
Det är så komplext, för det går ju inte att förbereda sig.
Ska man läsa sorgeböcker, gå kurser INNAN någon dör?

Jag önskar att jag hade fått mer information. Jag önskar att någon faktiskt hade talat om för mig att DÖDEN faktiskt kan drabba oss oxå.

Kram på dig.

Konferensen idag! Låg dag på jobbet.

Hoppas du får en fin dag, och att jag inte deppat dig förmycket så här mitt i veckan❤

  1. Förlora min son för 4 dagar sen, förstår inte hur jag ska klara det

  2. Älskade du!

    Jag förlorade min dotter för en vecka sedan och jag vet inte ens hur jag ska kunna orka andas igen. Hon fick bara bli sju år. Jag vet att du förlorade din stora skatt och att sorgen för dig antagligen fortfarande är enorm. Det finns inget skyddsnät i samhället när detta ofattbara händer. Vi lämnade vår lilla tjej på sjukhuset och åkte hem. Allt här hemma påminner om henne, precis allt. Ångesten och skuldkänslorna är ofattbara, man lämnar ju inte sitt barn. Ens barn får inte vara kallt.

    Kramar

  3. Carita skriver:

    Hej vad är det för bok du skriver om?
    Har precis fått ett tips av en vän att läsa din blogg pga att jag oxå mist min son.
    Det var i januari och jag tycker min sorg blir större för varje dag som går.
    Kanske boken kan vara till hjälp?

  4. Giraffer är vackra djur

    Hej i lingonskogen Magda (och Hanna),
    sitter och spisar er fantastiska skiva från 1998 och funderar på vart ni tog vägen. Varför vart ni inte ett svenskt pop-under i svenska ondskans SÄPO-land av dålig Thore Skogman smak…

    Ni hade ett fantastiskt låt-material och underbara sångröster – kan alltid tränas upp när som helst i livet…ni hade även utseendet för att slå utomlands men jag minns hatet jag mötte när jag köpte er skiva 1998 från andra svenska flickor (och pojkar)….dessvärre fick skivan samla mycket damm under åren innan jag av en slump återupptäckte denna kanon-skiva alldeles nyligen….nu spelas den ofta på min stereo….

    Hoppas ni gör comeback och tänk på Gud och Skaparen i livet – det tjänar ni på. Om vi inte syns i Stockholm så ses vi kanske i Paradiset i nästa liv efter döden – ni är väl religiösa hoppas jag!!!!

    Glöm satans Jesus Kristus och be en bön ibland till Putte Fnask och Gud Gudarsdotter….

    Ha en fortsatt bra dag och hör gärna av er….

    Med Kärlek i tanken
    Peter Wörne

    Skickat från Windows E-post

  5. Jag hittade min son Jimmie i hans lägenhet den 15 mars för 1 vecka sedan, jag blev orolig att han inte svarade i telefonen o på sms , åkte in till Jimmie o hittade honom på golvet , han levde inte inte vi pratade nästan varje dag med varandra , Jimmie skulle ha fyllt 30 år den 10 december nu i år , vi har haft vänner till Jimmie o gemensamma vänner här hos oss som har stöta oss med värme och kärlek . Jag förstår inte allt är så overkligt han hade hela livet framför sig. Jag skriver för att du vet hur det känns det gör så ont

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..