Varje dag är som igår…

Nu börjar det närma sig årsdagen..
Jag memorerar varje dag i huvudet. Vad gjorde vi, vad sa vi, vad sa vi inte?

Idag för exakt ett årsedan åt vi frukost på Saltan. Vi hade brännbollstunering på Öja och gick ut en stund på stan på kvällen.

image

image

Jag hittade mitt blogginlägg från förra ÅRET
Låg halva natten och plöjde månader av  kärlek, tårar och skratt

Jag är så otroligt tacksam för min blogg och att jag har så otroligt mycket texter och bilder sparat. Min dröm är fortfarande att kunna printa ut dem i årsböcker.

Imorgon FÖR EXAKT ETT ÅR sedan bilade vi upp till Stockholm.
Jag, Isak och pojkarna.
På måndagen drog Isak ut två visdomständer. På tisdagen storhandlade vi på Lidl och åt lunch på Sibyllan.
På onsdag hade Isak tandvärk.
Jag åkte upp till honom med soppa och värktabletter. Vi pratade om att ”värken inte spelade någon större roll i det hela”
Nu skulle han äntligen få tandställningen vi kämpat för under 3 år.
På torsdag åt vi middag hemma…
Vi pratades vid i telefon fredag och lördag. Hann inte träffas då vi var på Ahlboms bröllop.

Jag maler och maler…
Huvudet går på helvarv och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde skruva tillbaka tiden…

 

  1. Anki skriver:

    En stor varm kram till dig, Maggan från mig i Skåneland

  2. Teresa skriver:

    Känner inte dig , men har barn i samma ålder som din son som du förlorade! Jag kan inte föreställa mig den smärta du går igenom ! All kraft till dig!

  3. Eva skriver:

    Vill tipsa om http://www.franbloggtillbok.se där du väljer bild och text till framsida och baksida och sen väljer du mellan vilka datum (1/1-31/12) och om du vill ha sidbrytning automatiskt eller vid ett blogginläggs slut. Sen bara ”klick” och betala så har du böckerna inom några dagar. Supersmidigt. Finns säkert fler sidor men denna har jag använt! Om du inte orkar, be en vän fixa det åt dig, det gör de säkert gärna! Många kramar

  4. anette skriver:

    Hej!
    förstår det måste vara som ett helvete rent ut sagt. Att förlora ett barn är ingen som ska behöva uppleva! måste vara det jävligaste man kan vara med om.
    Min pappa lider av cancer sedan i mars o det är ett rent helvete att man inte kan påverka någonting, det bara blir sämre liksom. Men har såklart möjlighet att prata med honom ännu o säga vad man känner o vara tacksam för det som varit. Men inte lätt.
    när de tynar bort, inte har aptit, han försöker hålla humöret uppe men om man inte kan stödja på sina egna ben längre, gått ner 22 kg, inte kan köra bil mera så blir livet väldigt begränsat. att vara beroende av andra är inte lätt. men tänker på dig om det kan vara till någon tröst. det måste ju vara värst på årsdagarm födelsedagar, jul osv men livet måste gå vidare säger de o är väl säkert sant. försök att ha en bra vecka! kramar finaste Magdalena.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..