Castle de’la Graafryd. Att känna sig svag, liten och otillräcklig.

Jag blev hämtade av Charlie och Filip på flygplatsen. ETT KÄRT ÅTERSEENDE!
Tristan är på cup och Lance på bio i Kista..

Nu har vi checkat in hos Graafryds i Sigtuna!
Hannah med familj är i Spanien och vi är husvakter! Underbart att få känna på villalivet lite….

Ps: TACK FRÅN HJÄRTAT! För att ni har tagit er tid att presentera er själva.
Jag älskar att läsa om dig!
Vad DU gör och hur ditt liv ser ut!
Tack för att VI finns här för varandra..
Du gör MIG stark. Och mina svagheter kanske får DIG att känna dig lite mindre ensam?

image

Vi har grillat och pratat livet. 

Det är lätt att man tappar bort varandra i allt kaos, när man går igenom svårigheter.

Vi är verkligen där! Fy fanken va vi kämpar, Jäklar vad jobbigt det är!
Bära eller brista…

Mansom hamnar på olika våglängder? Man når inte fram. Det blir missförstånd och påfrestningar.
Det tär, skaver, man känner frustration och otillräcklighet.
Man känner sig som ett stort öppet, levande och ilsket skavsår.

Jag och Filip har varit med om mer saker än vad andra har varit med om under två livstider.

Man släcker bränder och ska ”vara stark”
Vår uppgift under de 6 år vi har varit tillsammans är att släcka bränder.
DAGLIGEN.

Jag ÄR tuff på ytan, VILL klara mig själv..
MEN är egentligen väldigt vilsen och sårbar (säger Filip, och vägrar att ge sig)

Jag kämpar med mig själv, försöker vara proffsig på jobbet, strukturerad och sammanhållen. Men det brakar!
Jag fixar det inte alltid, fixar det inte själv.
Jag har svårt med tålamodet, sömnen, mitt humör. Mina drömmar.

Jag har svårt att handskas med den självklara tonårsproblematiken med övriga barn.. Jag har för mycket färska och smärtsamma minnen.

Jag har svårt att vara ensam, jag känner mig ensam. Jag VILL vara ensam.
Jag KRÄVER space, samtidigt som jag vill att någon bara klampar in och tvångskramar mig..

Jag räcker inte till, jag spelar.
Jag tar nya tag, och bryter ihop…
Skrattar, gråter. Sätter på mig en mask. Rannsakar mig själv.

Ibland blir jag självdestruktiv och googlar stuga i Kramfors. Lämna allt?!
Köpa ett gäng katter. Leva ensam, plåga mig själv.

Vem orkar med någon som mig?
Lika bra att bara försvinna och göra livet enklare för alla jag älskar.

Och DÅ har Filip varit ett otroligt stöd…

Det är svårt det där. En människa i sin djupaste och svåraste sorg. Man försöker vara tydlig, självkritisk.
Tappar det helt, och inser att man är vilsen.

Jag har svårt att hålla ihop ibland, och ännu svårare att vara ett stöd för andra.

Man får tunnelseende och lägger i en överlevnadsväxel. Jag måste medge att jag nog inte är den lättaste eller enklaste partner att leva med.

Vi får se hur länge herr Larsson står ut med mig 🙂

image

En fin kväll, mycket kärlek…
Vi hittade varandra, har pratat och kramats.
Jag ÄLSKAR Filip. Av hela mitt hjärta…

image

Jag är ju som du vet troende. Kristen.

Men jag har läst 100-tals böcker om livet efter döden. INTE för att jag tvivlar på min egen tro, utan mer för att jag söker möjligheter.

Jag vet att vi kommer träffas i himlen…
Men ÄNDÅ läser jag det jag kommer över…

Vad tror du på?

Vad tro du väntar på oss?

Tror du att de själar som lämnat oss förtidigt på någotsätt hittar tillbaks till oss via något annat?

Charlie (och de andra barnen) pratar om Isak dagligen.
MEN Charlie EXTRA mycket. Han är spontan, han ser Isak..
Senast ikväll sa han att ”Isak tittar på oss nu” han ler och vill komma ner och äta middag med oss…
Isak är här, varför kan ni inte se honom???
”Vilken tur att vi har en glasruta i taket på bilen, för då kan Isak se oss.
HÖÖÖJ MUSIKEN!!! Isak älskade hög musik!! ”Men mamma? Får han inte ont i öronen?
Vi måste prata högt så att Isak hör oss..
-Isaak! Vi älskar dig!!!!

Tack för att du finns, förgyller mitt liv och sätter  guldkant på min vardag.❤

  1. Sandra skriver:

    Vilken lättnad att läsa att fler än jag som känner och tänker så här.
    Men jag brottas även med att ha en sambo (som jag älskar) men som inte visar känslor särskilt ofta. Som inte inser att jag har behovet av en spontankram. En god morgon-puss. Som inte ser när jag har gråtit i duschen… Som inte förstår att jag ibland behöver någon som tar hand om mig när mina krafter är slut efter att ha tagit hand om allt och alla andra…
    Jaja, tack för härlig läsning! <3

  2. Alicia skriver:

    Åååh va fint du skriver och delar med dig till andra. Du måste vara den mest öppna utav alla bloggar jag läser….du skriver precis så som livet är…upp och ner. Så som du skriver och berättar om ditt liv just nu känner vi ALLA människor någon gång då och då.
    Helt ärligt så har ditt liv gått i ett så du har inte hunnit sörja ditt älskade barn…det tar tid och lång tid kvarstår…du har också dina andra barn som behöver dig just nu vilket gör att du glömmer att sörja vilket i sin tur är bra för att du inte ska deppa ner dig….
    Jag önskar dig all lycka av hela mitt hjärta – du verkar vara en sån fin person fast jag inte ”känner” dig…trevlig sommar & ta hand om varandra! Varm kram A.

  3. Sanna skriver:

    Ärlig och otroligt vackert beskrivit!
    Jag känner såååå jäkla mycket igen mig..
    Inte konstigt att man vara vill sticka iväg någonstans ibland och bara fly 😉
    En dagen tok strukturerad och andra bara faller allt o man känner sig som världens minsta.. Dra iväg ett mail till mig om du vill ta en kaffe i solen och bara vara o ventilera ut allt jag vet hur det är hihi.. Go girl!

  4. Jenny skriver:

    Som de sager, barn har ju ett öppet sinne och ser de som gott bort från våra liv till ett annat.
    De kommer förbi lite då och då och sager hej. Då e det barnen som ar dar och sager Hej tillbaka och berattar for oss andra vad andarna sager till dem.
    KÄRLEK TILL ALLA BARN!!

  5. Hej vackra du. Vet inte riktigt vad som hänt eller vad du går igenom, men har själv en son på 2 år och kan inte tänka mig ett liv utan han <3 det du går igenom kan INGEN känna men du ska veta att du är en förebild att du är en grym kvinna och människa och främst en grym mamma. Du har dina vackra söner kvar som behöver dig mer än allt annat. Du är troende och vet att allt sker av en anledning, detta var Isaks öde och ni kommer att träffas en vacker dag tills dess njut av färden med dina små pojkar och din man som älskar dig över allt annat för att du FÖRTJÄNAR den kärleken. Du ska inte gömma dig, skrik ut vad du känner och krama om din familj och minns gårdagen med ett leende. Var tacksam för den tid ni fick ihop. För de minnen ni har ihop som INGET kan radera ut.

    Jag önskar dig och din familj all lycka och framgång <3 tron på högre makter får oss att förstå mycket mer och acceptera! Massa kärlek till dig <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..