Lekland, att stötta en vän i sorg och Akaia

Sitter på ett lekland, det pissar ner utanför!
Vilken mulen och trist dag……

Här kan barnen leka av sig och tömma allt spring ur ben, knopp och kropp

image

Igår åkte jag och Sophie till Tina på kundkväll i Bromma blocks

image

Syrran var där, och mina favoritbloggvänner! Gud va kul vi har haft det tillsammans på våra bloggresor..

Något som jag ofta tänker på, är hur jag själv skulle bete mig om en nära vän förlorade en anhörig?

En sak som verkligen gjorde skillnad för mig, som jag ofta tänker tillbaks på, är den enorma omtänksamhet två av tjejerna på bilden över gjorde.

När Isak dog stannade mitt liv.
Mitt liv rasade totalt.
Jag minns väldigt lite. Jag grät, åt sömntabletter. Kolapsade, fick panikångestattacker.

Allt var en röra. Dag som natt flöt in i varandra, veckorna…
Jag har nästan inga minnen från den första månaden.
Jag låg i min säng luktade på Isaks kläder och stirrade i väggen.
Jag ville inte leva. Jag ville faktiskt bara dö själv.

Susanna  och Kicki gjorde en sån otroligt fin sak för mig. SJÄLVKLART GJORDE MÅNGA DET. Men det här har ättsat sig fast lite extra.

Tjejerna tog reda på min adress och åkte hem till mig. Ringde inte på, utan lämnade bara en stor kasse utanför yttedörren.

Spagetti och köttfärssås, grönsaker, kaffebröd och nedfryst färdiglagad mat för ett par dagar.

Vilken otrolig omtanke och kärlek.
Att laga mat, eller äta mat fanns inte i min värld. Handla?
Hela familjen var fullständigt förlamade. Lamslagna. Filip skötte praktiska saker. Jag tror Charlie var hemma hos Mumin i över en vecka?! Kommer faktiskt inte ihåg….

Vi levde på den där maten, micrade och smååt…och det betydde otroligt mycket.

Det var en sån fin gest.
Om jag någonsin måste stötta en vän i sorg? Så kommer jag laga mat och kravlöst ställa den utanför hens dörren.

image

image

image

Goda snittar och vackra kläder..
Butiken ligger i Bromma blocks och heter AKAIA (webbutiken heter ELSALEONIE )

image

Kram och hoppas du har en fin kväll…

Ikväll tänkte jag göra fondue❤

  1. Jag läser din blogg och förundras över din styrka och livsglädje. Jag beundrar ditt mod att berätta om både svåra och glada stunder. Kämpa på du glädjer många!

  2. Laila skriver:

    Underbart med såna vänner….

    KramKram

  3. Det där är det bästa man kan få då man har förlorat något som inte går att ersätta. Så har vi hanterat det för flera som mist anhöriga men också då någon drabbats av sjukdom etc. Till en medarbetare lagade vi alla andra mat och frös ner i portioner – tror hon hade mat för flera månader i frysen. När min bror gick bort gjorde flera så för oss också. Så värdefullt…..
    Kramen om
    http://happyvardag.se/2015/05/30/nostalgihang/

  4. Alba skriver:

    Just så – matkassar!! Fråga inte – bara köp och antingen ställ utanför dörren, eller ring på. Öppnar man så öppnar man, annars som sagt bara låt kassen stå där. Och om tillfälle ges, så fråga inte om du ska diska och röja undan lite i köket – just do it (så kände jag).

    Något som har gjort väldigt ont är den tystnad som uppstod. Och nu ska jag försöka att inte låta självömkande, för jag menar verkligen inte det – utan har istället lärt mig något (hoppas jag!).

    Det var så många som hörde av sig och menade ” – Ring om du vill prata”. Men… det gjorde jag aldrig. Min upplevelse den första tiden, var att alla andras liv bara fortsatte. Telefonen dränktes i sms första dagarna, och det var en enorm uppslutning på mitt barns begravning. Men sedan kom måndag… tisdag… snöfall… räkningar… onsdag… matteläxor…torsdag… fredag… Ikea bland alla vanliga människor som lever i den verkliga världen…. lördag… vår… söndag och midsommar. Och tystnaden bara låg som en filt runt alltet.

    Det var ju då jag på allvar önskade att någon inte frågat först utan bara ringt. Då när sommarkvällar övergår i höst. För själv tyckte jag inte att jag kunde – det kändes som om alla andra bara släppt vad som hänt, och då ville inte jag tränga mig på, kanske röra upp deras känslor, kanske få dem att känna sig sänkta. Min dotter och jag. För jag vill ju inte sänka folk! Jag vill kunna prata om den där gången hon sa – och alla vred sig av asgarv, eller när hon reste till – och kom hem med världens historia att berätta.

    Jag vill kunna få påminnas och nämna de där sakerna UTAN att andra lägger huvudet på sned i medömkan! Sluta! Hon är fortfarande hon, bara inte här. Och hon skulle aldrig ha velat att det arv hon lämnat efter sig, var ett arv av huvuden på sned och smärta.

    Var gärna tyst, tänker jag. Om du sitter i samma rums tystnad som den i sorg. Och gläds och skratta åt den som gått vidare. Kanhända ekar skrattet åt minnet i Himlen också.

    Kram till dig fina M <3

    1. Isa skriver:

      Så fint skrivet!

      1. Karin skriver:

        Ja, det var fint skrivet! <3

  5. Anna skriver:

    Jag följer din blogg varje dag, din glädje o din styrka men även din stora sorg, som river o sliter i dig. Det är som du säger att du har tur med all denna kärlek du har runt om, jag skickar många styrkekramar till dig. PS det är dock en sak jag inte gillar och det är alla ”fula” svordomar/slang du använder helt i onödan (pissar ner??) varför inte spöregnar eller det ösregnar, jag förstår att ibland måste man ta till kraft ord för att understryka sin sorg etc men om man använder detta i tid o otid så försvinner kraften i det, det blir bara slappt, förlåt jag är egentligen e person som hellre rosar än risar – kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..