Jag drömde om Isak inatt..

Det är jobbigare att vara tillbaks här i Filippinerna  än vad jag trodde.
Samma hotell.
Bordet där hela familjen satt och åt frukost.

Jag var bryskt!  Sa till barnen att de INTE fick slänga sina kläder på golvet för alla kryp.
Isak lyssnade inte….

När vi en morgon satt och åt frukost hörde jag ett avgrundsvrål från kortsidan av bordet.
Isak hade ställt sig upp, han hoppade! Han skrek och slog sig mot kroppen.

Efter några sekunder slet han upp dragkedjan på sin träningsoverallsjacka,  kastade den på golvet och skrek ännu högre.
Alla gäster i restaurangen satt som förstelnade med gapande munnar och stirrade på oss.

Ur jackärmen kröp det ut två stora kackerlackor..

image

image

Jag drömde om honom inatt.
Det är tredje gången jag gör det.
Det är så verkligt. Jag känner hans närvaro. Hans lukt..
Jag vaknade upp och grät så jag knappast fick luft.
Vi kramas, jag vill inte släppa honom. Jag borrar in mitt ansikte i hans nacke/hals och gråter.

När jag har mått som sämst.
En tid efter att han gick vidare, natten innan julafton och nu, då är det som att han känner det och fyller på min lilla mariogubbe med extra liv.

Jag gick igenom en mörk tunnel inatt, när jag kom till slutet så stod han där.
Det var lika verkligt som om han kommit upp till mig här, nu på stranden?

Jag frågar varje gång.
-Vad gör du här, vart har du varit??
Han svarar inte. Men jag känner hans värme och närhet.

Våran sång från begravningen har spelats i restaurangen två gånger.
Varje gång undrar jag om det är han som vill säga mig något?

Häromdagen åkte vi båt längst kusten.
Den filippinska mannen som körde började skrika, peka och veva med armarna. Framför oss simmade en delfin och 50 meter bort kom ett helt stim.
Delfinen lämnade inte båten utan simmade framför oss kilometer efter kilometer.
Lance tror att det var Isak som förde oss, följde oss längst kusten.

Konstigt vad vi människor letar tecken i allt?

Det var vackert.
Isak älskade havet.
Våra resa hit var den sista vi gjorde, hela familjen samlad….

image

image

image

Sista dagen.
Vi har varit på kliniken under förmiddagen. Nu har vi eftermiddagen ledig. Vi passar på att sola och läsa lite böcker.
I morgon åker vi hem…

image

Det är vackert här.
Jag har tagit en promenad längst stranden. Älskar ensamheten, tystnaden och stunden med bara mig själv.

Det känns bättre i kroppen.
Jag hade svårt att somna om inatt. Drömmen var så verklig.

Jag är tacksam för att Isak tittar till mig ibland.
Att vi kan kramas och att jag kan få fylla mina lungor med hans lukt och närhet

  1. Vilken oerhörd smärta att förlora sitt barn!! Att läsa texten gör så ont, och tårarna tränger på. Finns inga ord att uttrycka för vad du går igenom

  2. Robee skriver:

    Halkade in på din blogg av en slump, vet att vi har gemensamma vänner men hade ingen aning om vilken imponerande människa du verkar vara, säger bara wow! Sällan jag blir berörd av bloggar men styrkan du sitter inne på gör mig alldeles varm. Att du genomgår något som ingen förälder någonsin borde få gå igenom, och endå lyckas hålla huvudet över ytan och samtidigt hjälpa andra människor att överleva, det ger mig gåshud. Känner mig påflugen som skriver till dig men kände mig tvungen att berätta vilken fantastisk kvinna och förebild jag tycker att du är. Kram/ Robee

  3. Hanna skriver:

    Jag tror att det är i drömmarna de kan hälsa på oss. Som du skriver, just när vi behöver det som mest. Min morfar dog när jag var 16 och det gör ju morfäder, det var ju ingen tragedi. Men den enda gången jag drömt om honom var under en jättemörk tid i livet. Då kom han till mig och bara strålade ljus och kärlek och det var… fint. Jag upplevde så tydligt att han på riktigt ”hälsade på”. Såklart att Isak är med er, hos er! När vi känner deras närvaro är de här! (Tänker jag iallafall.)

Lämna ett svar till Robee Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..