Bloggträff i Kalmar

En lugn och skön morgon.
Filip tar hand om barnen i helgen och jag begav mig till Öland med 13 flyget från Bromma.
En ljudbok i öronen och en hel timma på flygplatsen.

Skönt att slippa stressa…

Jag är bjuden på bloggträff på HOTELL SKANSEN av MY

My är en underbar kompis! Hon ställer alltid upp. Är det inte blommor till begravning så är det timmar av samtal eller goda råd

image

Det här mötte mig när jag checkade in..

En fin helg bland vänner, och kanske nya bekantskaper?

image

Bubbel, spa, champagneprovning och god mat

image

Jag vet att man både ska bära vitt idag (hedra de barn som lämnat oss förtidigt, och inte fick chansen…
Den 20 mars)
Och bära udda strumpor för att hylla olikheter…

Men jag har lite svårt för sådana dagar. Jag vill hedra Isak varje dag. 
Mitt hjärta är klätt i vitt!!
Isak finns med mig här och nu….

Han kommer följa med mig på både champagneprovning och buffé.
Han fanns med mig på propellerplanet, i taxin, i musiken och i mina tankar. Dygnet runt.

Tycker du att jag är okänslig?
Men jag har så svårt för att haka upp mig på en dag av 365…
Jag vill som hedra honom varje dag, 24 timmar om dygnet…
Jag kanske är konstig? Men jag respekterar och förstår er alla andra som hanterar er sorg på annat sätt såklart.

image

Vad ska du göra i helgen
Ska du hitta på något mysigt?

  1. Hej!
    Först vill jag beklaga och visa mitt stöd till en familj som fått möta sorgen att leva med ett barn mindre i familjen. Det finns inga ord inget som kan lindra en förälders så starka förlust det vackraste vi har våra barn. Isak lever i era hjärtan och minnen för alltid.

  2. Hej!
    Först vill jag beklaga och visa mitt stöd till en familj som fått möta sorgen att leva med ett barn mindre i familjen. Det finns inga ord inget som kan lindra en förälders så starka förlust det vackraste vi har våra barn. Isak lever i era hjärtan och minnen för alltid.

  3. Hej!

    Du har helt rätt i vad du skriver.
    Sorg har ingen dag, man kan inte knyta upp den till att vi bara skulle känna sorg just den dagen. Även om det nog hade varit vädligt skönt, för väldigt många.

    Samtidigt är det lite som att vi skulle säga att vi bara saknar de som har dött en dag om året – och så är det ju inte. Istället är det precis som du skriver just dem vi bär med oss varje dag, var vi än är och vad vi än gör.

    Vi trodde nog att vi upplevt sorg och saknad innan vi förlorade Levi.
    Det hade vi inte. Inte på riktigt. För det här var riktig, bottenlös och omtumlande sorg.
    Dagen då vi fick veta att Levis hjärta inte slog, är det absolut värsta dagen i mitt liv.
    Den tystnaden som tog över rummet där små bankande ljud från ett litet bebishjärta skulle höras var helt överrumplande. Tills våra egna hysteriska läten tog över tomrummet.

    Dagen då Levi föddes var däremot den bästa dagen jag haft med honom. Han var varm, mjuk och alldeles perfekt mysig. Bara det att han var död. Vill du läsa mer om just vår berättelse så hittar du den här: familjen.jadeblom.se/var-berattelse/
    Många föräldrar beskriver tiden med sitt dödfödda barn som en ljusglimt i tragedin – medans andra tyvärr beskriver en större saknad eftersom de inte tog nog många kort, inte gjorde det dem ville med sitt barn, inte var förberedda på vad som skulle hända.

    Det är just det här den 20:e mars handlade om.
    Det handlar om att berätta för alla att barn faktiskt dör.
    Att 458 barn dog i sin mammas mage förra året. Det var några fler barn än året innan.
    De senaste 20 åren har det dött ungefär 450 barn i intrauterin fosterdöd varje år.
    Det betyder att mer än en familj om dagen förlorat sitt barn, sin framtidstro och sitt hopp varje dag. Att mer än en familj går igenom samma sak som oss.

    Samtidigt är det ingen som gör något för att informera om riskerna med minskade fosterrörelser eller hur man ska agera om man känner att bebisen rör sig mindre. Trots att vi vet att man skulle kunna rädda ungefär en tredjedel av alla barnen om man bara såg till att alla hade rätt information och visste hur de skulle handla i den situationen.
    Det tycker vi inte är okej.

    Därför försöker vi göra allt vad vi kan åt det.
    Därför försökte vi uppmärksamma det den 20:e mars.
    Så återigen, du har rätt.

    Det handlade inte om att knyta sorg till en dag, även om alla de som har råkat ut för att förlora sitt barn och bär på en saknad också bär på en sorg som de mer än gärna visade den 20:e mars. Det är vi tacksamma för – för om vi bara pratar om det kan fler lära sig hur verkligheten ser ut.

    Det handlar inte heller om att be människor känna sig extra sorgsna just denna dag – för alla vår sorg ser olika ut. Istället handlar det om att våga visa att vi bryr oss, att vi vill förändra och att vi inte tänker ge oss förrens vi har kommit så långt att vi kan stå och titta tillbaka på det gångna året och säga att förra året, då dog det faktiskt färre barn än vad det gjorde tidigare. Och vad det gjorde året innan dess. Och innan dess.

    Hoppas att detta ger en bättre bild av vad det var vi önskade den 20:e mars, och vad vi kommer önska nästa år den 20:e mars igen.

    Med vänliga hälsningar

    Björn Jadeblom
    Barnuppropet
    http://www.facebook.com/barnuppropet

  4. Sofia skriver:

    HJÄLP…
    Hur går man vidare när man har förlorat sitt barn??
    Tristan blev 11 år somnade in den 10/3 kl 14.35 efter några månaders kämpande. Han var en riktig fighter och hand stora intresse var fotboll. Jag är helt övertygad om att han spelar med änglarna!!
    Det är helt sjukt jag planerar mitt barns begravning…

    1. Åh Sofia…! Jag är inte Magdalena och jag har inga bra svar, jag vill bara ge dig en cyber-kram och säga att jag är så ledsen för din skull. 11 år ung, herregud, han borde ju ha fått leva så mycket längre tillsammans med dig!
      Mina varmaste kondoleanser.

    1. Man tar en dag i taget – det är enda sättet. Du kommer ha riktiga skitdagar rätt länge men du kommer också ha dagar som känns helt ok. Tillåt dig att gråta men också att frossa i alla fina minnen. Prata med de som vill lyssna och acceptera att inte alla kommer finnas där för dig. Ta det inte personligt utan gå bara vidare – låt det inte sänka dig. Det kommer vara andra som finns där som du inte trott.
      Jag förlorade min 21åriga dotter för snart 6 år sen och jag har fortfarande skitdagar, dagar när smärtan nästan krossar mitt hjärta. Men jag har också dagar som är fina, dagar när jag skrattar och mår riktigt bra.
      Var rädd om dig och framför allt – var snäll mot dig själv <3

  5. Att anklaga dig för okänslighet är ju som att svära i kyrkan……Man gör precis som man vill när man vill och hur man vill, så länge man inte sätter andra människors liv i fara. Vi är alldeles för upphängda på hur andra ska ta vårt sätt att vara. Min mor har lärt mig att man aldrig kan bestämma vad andra ska tycka, tänka och säga om en så varför ödsla energi. Klart isac är med dig 24/7/365 – han är ju för alltid en del av dig. Have fun i Kvastastaden…..Kram Mia
    http://happyvardag.se/2015/03/21/vintern-suckar-tungt-over-oss/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..