Isak 20-år

Vet inte riktigt vad jag ska skriva? Känner mig tom, uttömd, trött……

Alla har somnat. Det tog lång tid för barnen att komma ner i varv.
Mentalt urvriden?

Orkar inte riktigt sätta ord på alla känslor. Man försöker hålla ihop. Hålla ihop för sig själv, för de andra barnen, familjen, för Isak.

Vi har gråtit, skrattat.
Alla tog sin tur och berättat ett fint minne. Något som gjorde Isak speciell för just hen.
Så många roliga historier, så mycket kärlek..

Vi var samlade, alla som älskade Isak, som Isak älskade. Gammal som unga.

Vännerna. Så kärleksfulla och fina. Vi kramades. Sjöng. Åt Isaks favoritmat! Han älskade Italienskt… (och pannkakstårta)
Förra året var han skämtsamt besviken på att min tårta bara innehöll ”fabrikatstillverkade pannkakor”

I år ville jag inte göra honom besviken, så jag klev upp klockan 8 och stekte ”riktiga” pannkakor så att svetten lackade

Vi åt en fin frukost. Tittade på filmer och bildspel. Bara familjen…….Filip åkte ner till graven och gjorde fint. Jag vill inte. Jag ville ha Isak hemma i den varma lägenheten istället.

Kyrkogården skrämmer mig just nu.

Den är för kall och för långt bort. 

Han är inte där.. Isak förberedda födelsedagfest med mig i köket istället.

Jag har känt en sån enorm saknad idag. En sugande tomhet. En öronbedövande  tinnitus. En våg som slår undan fötterna.
Kroppen värker, och man får påriktigt  svårt att andas.

Jag vill bara skrika.
-Ge tillbaks mig mitt barn!!
Kom tillbaks. Du saknas oss! Älskade fina underbara Isak.

Samtidigt som den här dagen har varit en obarmhärtigt påminnelse om att Isak inte finns med oss längre.
Så har jag känt en ro, en frid i mitt hjärta?

Jag har känt honom nära mig idag.
Jag har känt ett lugn, som jag inte uppfattat tidigare.
Som en viskade röst, en fjäderlätt klapp på kinden. En beröring av både kroppen och själen.

Han fanns hos oss idag.
Jag kände hans närvaro. Jag kände fridfullheten.  Han log säkert, lyssnade på våra berätrelser och kände den enorma kärlek, vi känner för honom.

Magnus, hans sambo, kompisar, gamla flickvänner. Nya vänner gamla vänner… Alla barnen…

Familj och de närmaste….

Vi stod alla upp och sjöng. Mina tårar ville inte sluta spruta.
Det blev en vacker dag, trots allt.

En dag då vi hyllade Isak, hyllade hans liv.

Ingen fest utan bubbel. Isak skulle ha motsatt sig plastglasen.
-Ingen stil! Skulle han flinande ha utropat…
Nu köpte jag de lite lyxigare med silverkant. De hade han säkert gillat bättre.

20 år var ju den födelsedagen han väntat på..

Jag har en sån fin ihopklippt video från vårat liv. Jag kanske visar den någon gång? Men nu känns den lite för personlig….

Jag har gråtit massor. Tårarna har vara runnit mest hela dagen. Tårar av saknad, men oxå av glädje för att de var så många som kom och ville dela den här dagen med mig/oss..

TACK FÖR ATT NI FINNS! TACK FÖR ER KÄRLEK, ERA HISTORIER, OCH FÖR ATT NI STÖTTAR MIG, OCH LYFTER MIG NÄR JAG SJUNKER IHOP…

Ni betyder massor / kram x