Heldag med syrran

Jag har haft en heldag med syrran idag.
Bilder??! Järnspikar. Vi har haft det så TREVLIGT tillsammans, att ingen av oss tog ett endaste foto. 

Vi har fikat, promenerat, pratat och kikat i affärer.

Jag tror att jag har kommit in i någon slags förnekelseprocess?
Svårt att riktigt förklara….

Jag vill inte prata om det som har hänt just nu. När någon vill komma in på ämnet, då snäser jag.
Min kropp säger ifrån.

Jag är så matt av alla tankar, funderingar, böcker och känslor, att mitt huvud håller på att sprängas.

Jag har svårt att åka ner till graven just nu. Det gör för ont. Det blir för definitivt.

Filip är där skottar och tänder ljus.
Jag är för feg…
Vill inte, vågar inte, kan inte…..
Inte just nu…

Jag håller för öronen och la-la laar. Stoppar huvudet i sanden. Visslar och låtsas som det regnar.

Undrar om det är kroppens egna sätt att säga ifrån. Tvinga systemet att vila.

Eller är jag inne i någon ny sorgefas?

Det räcker med att jag hör hans namn så börjar jag gråta. Det räcker med att människor pratar om ”sina liv, barn och tonåringar” så relaterar jag till mitt, jämnför, tänker och börjar gråta..

Jag känner mig otroligt känslig. Orkar inte med dipparna. Kroppen har tagit en paus.

Vänners barn. Deras framtida planer och drömmar?
När omgivningen gnäller över sina lata ungdomar.
-Håll käften vill jag skrika! Ni har era barn i livet, era jävla apor.

image

Legobygge och mat framför tv.
Har bara Charlie den här veckan.
Lugnt och tyst. Inga aktiviteter, fotboll eller storkok.
Slarvar lite med husmanskosten när vi är själva. Det blir mest snabbmat, spaggetti eller falukorv.

image

image

Fick tillbaks mina läxor imorse.
‘A’ det är inte illa va??
Nog det enda A jag fått i mitt liv. Lite fel på uttalet ibland. Men det ska jag jobba med.

Kram

  1. Terese skriver:

    Hej. Jag har aldrig lämnat kommentar på nån blogg men brukar läsa din blogg & beundrar dig som delar med dig av din enorma sorg. Du skriver så himla bra! Så målande & verkligt. Kanske inte så konstigt eftersom det tyvärr är din verklighet. Vet inte hur jag ska förklara hur jag menar…. tex när du skriver ”era jävla apor”. Kan verkligen, verkligen föreställa mig att man känner så. Och just att du lyckas sätta så bra ord på allt du tänker & känner. Hoppas du förstår hur jag menar & tar det så positivt som jag menar.
    All kärlek & styrka till dig & dina nära.

  2. Lindha skriver:

    Nu har jag inte förlorat ett barn men istället min mamma alldeles för tidigt… Lyssna på kroppen, hjärtat och hjärnan och gör vad som känns bäst! Försök att inte skuldbelägga dig själv för att du inte går till graven, vet att det är svårt… Själv har jag ingen gravsten att gå till utan tänder ljus istället. Antingen i kyrkan, minneslunden eller hemma. Nu fyra år senare så är smärtan mycket mindre, jag kan tänka på min mamma och känna glädje! Tillåt dig själv gå igenom dom olika faserna av sorg. Min pappa förlorade sin bror när brodern var 19 och pappa 24, min farmor var 40 år när det hände. Min farbror var yngst i syskonskaran och lite av favoriten i familjen som den yngsta… Min farmor blev gråhårig över en natt sägs det (själv var jag för liten för att minnas) men det var ett sår i hennes hjärta och även i min pappas som aldrig riktigt läkte. Men livet gick vidare (som det så klart gör) men sorgen kommer tillbaka i vågor även flera år efteråt… Det jag vill säga är iaf att det BLIR bättre! Men som sagt lyssna på dig själv, orkar du inte så säg ifrån! Humöret går upp och ner… Känslorna svallar och man kan börja gråta för minsta lilla… Jag satt och grät floder till musik och sorgliga filmer dom första två åren efter att min mamma gått bort. För mig var det ett bra sätt att lätta på trycket på nått sätt. Du är en stark tjej! En bra mamma! Kämpa på men våga också visa att du mår dåligt och inte klarar av allt hela tiden. Försök inte vara ”duktig” hela tiden… *Kram*

  3. Lisa skriver:

    Fuck the shit. Du måste vara så stark långt där inne. Har,precis förlorat en systerson och jag fattar inget. Hur ska syrran överleva tänker jag just nu och hur ska två små söner leva vidare utan sin pappa?

  4. Nina skriver:

    Finaste du, grattis till toppenbetyget, älskar dina språkfilmer men dom är otextade

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..