Kan de döda höra eller läsa tankar?

Lite jobbiga dagar den här veckan.
Plötsliga gråtattacker och en gnagande känsla av oro i kroppen som kommer och går.

Inspelning igår. Det var kul såklart!

Barnen upptar tid, man ges ingen riktig tid att tänka. Allt går i ett.
När barnen somnat, då flyr man in i serier eller i en bok.

Har funderat mycket på ”närvaron”
OM nu den man förlorat finns vid ens sida. Kan han/hon läsa tankar?
Fattar du vad jag menar.
Eller måste man SÄGA det man tänker högt, för att den döde ska höra och förstå om han finns i rummet?

Finns de där. Finns de INTE där alls. Kommer de och går?

Ibland vill jag att Isak ALLTID ska finnas vid min sida. Och andra dagar, då önskar jag att han ALDRIG ska behöva se mig så här bedrövlig. Att han ska njuta av en latte eller med en alovera golden kiwi (som han älskade) med Jesus i en diamantbeklädd solstol i himlen. 

image

Knasig tanke. I know…

image

image

Ps: Tack för de fina armbanden…

image

Som vanligt en rolig arbetsdag! Dolda kameror och hyss. Länkar till programmet på fredag.

Fick en hel låda med löständer av Hannah i julklapp. Älskar löständer!!! Har alla i handväskan och använder dem GÄRNA när tillfälle bjuds 

image

Som svar på en fråga: Den skäggiga mannen i tidigare inlägg är Thomas Blom och jobbar som fotograf. Ja! Han är både duktig, snygg och trevlig, MEN tyvärr upptagen)

Den blåa kappan är av märket JUST FEMALE och finns i andra färger oxå.

image

image

Morgonnyheter, kaffe och mail…

image

image

Ja visst finns det stunder det svårt att både vara sambo, kollega, mamma och vän. När man knappt känner sig förmögen att vara stark, eller orka ta hand i sig själv.
Man uppskattar, snäser, vill ha en kram, bli lämnad ifred.

Man undrar när de älskade stackarna i ens närhet ska tröttna.
De är UNDERBARA! Filip är en klippa. Vänner och familj som finns där och hör av sig. Stöttar.

Om du upplever/upplevt sorg. Hade du tålmodiga och fina
människor kring dig? Hur länge får man sörja fritt?

Oxå en konstig fråga kanske. Sörja kommer man ju göra HELA LIVET såklart…

KRAM💜

  1. Marie skriver:

    Jag blev tipsad av en vän om din blogg, hon trodde att det skulle hjälpa mig att läsa den. Följer den dagligen, men jag har aldrig lämnat någon kommentar tidigare.
    Vi förlorade vår dotter (26 år) den 4/11-14, hon och hennes jämnårige sambo dog i en lägenhetsbrand. Eftersom vi bor i ett litet samhälle (alla känner alla), så har vi känt ett oerhört stöd.
    (I och för sig är det väl också en nackdel att bo så här, många rykten och mycket skitsnack.)
    Redan från dag ett kom det blommor, folk hade tagit sig tid att laga mat och baka åt oss och det var många som meddelade sig via telefonsamtal, sms och FB,
    Vi har fyra döttrar till, varav två bor hemma (16.5 och 18 år), och sju härliga barnbarn. Så vi är en stor familj som stöttar varandra i denna j*vla sorg, men en kommer alltid att fattas oss!
    Stor kram från en änglamamma till en annan♥

  2. Lis skriver:

    Jag tror att dom ser ner på oss med omsorg och en hel del humor. Gud är förmodligen den roligaste husvärden ever! Solstol spikat! Jesus hänger med alla och bjuder på dom godaste frukterna tillsammans med långa timmars prat. Men alltid med ett öga nedåt på oss! <3 / lis

  3. Hej.Tålmodiga vänner det hade jag nog men min sorg kappslade jag in tyvärr.Min förstående Ica kille som arbetade i charken fick ta många tårar och lämnande av proppfulla matvagnar men han förstod.Jag undrade också hur länge man fick sörja och tänkte vem fan har kommit på att man har ett sorgeår det här går aldrig över.När min dotter hade varit död ett år och jag var på hennes grav så stod en äldre farbror vid en gravsten och grät.Han tittade på mej och sa om min son hade levt så skulle han fylla 40 år idag .Där och då insåg jag sorgen går aldrig över men att man tillslut lär sej att leva med den.Livet blir aldrig som det var innan man förlorat sitt barn och det finns ett stort hål i hjärtat som aldrig som aldrig fylls igen.Men det är helt ockey att det är så och då får folk tycka vad fan dom vill för det man har varit med om förlorar och glömmer man aldrig men livet blir ändå tillslut rätt okey./Suss.

  4. Jill skriver:

    De döda vet ingenting. Precis som innan man föds så vet man ingenting ”av jord är du kommen, till jord vänder du åter”.

    Men det kommer en tid då ni kommer att träffas igen. Så till den dagen, se till att leva ditt liv med glädje och lycka så du har massa att berätta om 🙂

    All kärlek till er <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..