Idag, är en sån dag…

Idag är en sån där dag.
En dag fylld av tårar, en känsla av ensamhet, tomhet och en enorm värk i hjärtat.

Usch vad jag saknar honom….
Jag saknar mitt älskade barn så mycket att bröstet vill sprängas.

Det gnager i mig idag.
Jag pillar på Isaks mobil. På något konstigt sätt önskar jag, varje gång jag gör det, att det ska finnas meddelanden på den. Missade samtal.
Ett litet nyårssms från en kompis?
Men den är tyst och orörd.
Inte ett spår av liv.
Klart det inte gör… Men jag hoppas så innerligt ändå. På något konstigt sätt?

Jag är rädd för tiden.
Tiden går så fort framåt. Jul och nyår är över. Den 22 februari fyller han 20 
Isak kommer aldrig att få åldras?
Hans bröder kommer växa om honom. Få barn. Resa. Uppleva sina drömmar och nå sina mål.

Människor lever sina liv i en rasande takt. Man glömmer. Man föds. Man dör. Jag vill inte att världen ska glömma min fina lilla pojk.
Jag vill inte att han ska falla i glömska. Bli ett inristat namn på en kall sten…

Jag vill inte att Charlie ska glömma bort sin bror?  Om något år kommer han inte minnas honom längre..
(Förutom de jag berättar för honom)

Jag känner att jag har ett omättlig behov av att få prata om Isak.
Vi låg hela kvällen igår jag och Filip, skrattade och grät.

Jag pratar med honom.
Förbannar och älskar honom om vart annat.

Idag så är det verkligen en sån där dag…

Ett par dagar innan olyckan var vi i Ystad tillsammans.
Det var en fin vecka. Vi åt pizza på Fredens och åt glass i Kiviks hamn. ..

image

image

image

Tittar på bilderna och skulle kunna göra allt för att få  honom tillbaks igen.

Minns dagarna med en sån värme….

Nu hoppas jag på en vacker dröm.
Önskar så innerligt att han kommer och hälsar på mig inatt. Behöver en kram. Det hade gjort mig gott

💜

  1. Läst alt du skriver om din sons död… men aldrig orkat kommentera.

    Det du skriver speciellt om när han kommer till dig i drömmarna hur du känner hans närvaro är så jag kände när min son dog (1999). längtan att han skulle komma till mig i drömmarna och att jag inte ville vakna så när jag hörde Vanessa Falk sjunga ”Hurt” så va det som hon skrev om mig och mina känslor..

    Bara en liten stund till, så mycket jag vill att han ska veta… känna min saknad osv.

    Kram fina Magdalena det blir bättre. Vi som förloaart barn vet att tiden läker inte alla sår men vi måste lev vidare.

  2. Carin skriver:

    Stor stor kram till dig! <3

  3. Har själv förlorat mina fyra absolut närmaste vänner i en olycka nyligen… Först nu upplever jag perioder när jag är glad att jag inte var med och över att jag lever, känns förmätet att klaga över att man lever, är så otroligt impad av din ödmjukhet och ärlighet gällande din son! Du är otroligt mycket människa som jag uppfattar har ett gigantiskt hjärta. Tycker om dig!

  4. Katie skriver:

    Det gör mig så ont Magdalena att Isak inte finns med er! Sin älskade, fina familj! Jag har inte mist ett barn men nära anhöriga, tvillingbröder där Daniel gick bort 6 månader gammal och hans bror och deras mamma gick bort två år senare i en tragisk bilolycka. Pojkarna, våra fina killar! Skulle fyllt 17 år här i dagarna. Ser på deras jämnåriga, de är så stora! 17 år! Men inte Daniel och Andreas. Daniel är fortfarande en bebis, 6 månader. Andreas är fortfarande 2½ år. Fast ändå inte!
    Dina ord berör, önskar att jag kunde få krama om dig!
    Var rädd om dig, ta hand om dig! Världen kommer aldrig att glömma Isak, han finns, så länge vi minns!
    *Dem man älskar går aldrig bort, de går bara i förväg*
    Många varma kramar,
    Katie

  5. Hej Magdalena,
    Jag vill bara tacka för dina rader som jag ofta läser när jag av någon anledning bara råkar hamna på din blogg. Din blogg är den enda som jag stannar på när jag stöter på den då och då och det du skriver om saknaden av Isak berör. Känner både igen mig i sorgen och inte. Har förlorat alltför många nära och kära men inte någon av mina två pojkar, vilket ju inte får hända. Men som ibland händer en del ändå. Som du och Isak. Tyvärr. Men vet du vad…om Isak kan, så är han helt säkert där och kramar dig nu. Även om du inte kan se eller känna det. Nåväl, tack för att du delar med dig av dina känslor. Dom berör.

Lämna ett svar till Julia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..