Samvetet..

Det är konstigt det där med det ofrivilliga samvetet.
Har man utan att tänka på det, haft en bra dag…
Då slår det tillbaks på en så hårt. Man får ångest över att man skrattat. Pratar om annat. Glömt för en sekund…

Det känns som om man sviker den man älskar.

Nu ska jag försöka ta mig till kyrkogården och prata lite med Isak. Åka till stallet och bara smälta de intensiva jobbdagarna jag har bakom mig. Landa en stund och bara sakna och känna närhet.

  1. maria skriver:

    Jag förstår precis hur du menar…jag har också förlorat en son, han blev 10 år och det var 5 år sedan han gick bort till våren. Vissa dagar känns bättre än andra, då kan man skratta, med vänner eller de barn man har kvar…vissa dagar står man vid avgrunden igen. Det kommer att ta tid, och inga av dina känslor är fel. Och som sagt, jag kan relatera till hur du känner för det är väldigt speciellt att förlora ett barn, går inte att jämföra med någonting annat….Många kramar….M

    1. Millan skriver:

      Varma tankar och kramar!

  2. Nat skriver:

    Oh men han vill säkert inget mer än att höra dig skratta. Snälla gör det. Det betyder inte att du saknar honom mindre.

  3. sara skriver:

    Känner igen dina känslor. Känns som jag läser mina egna tankar och känslor. Miste min bror början på sept. Känns som man inte får skratta. vill bara ut till hans plats så han vet att jag är där.
    Någon sa till mig att de som lämnat oss vill inte se oss ledsna och förstörda. Dock väldigt svårt att ta in. Styrkekramar till dig!

  4. sarah skriver:

    Känner igen dina känslor så väl. Känns som det är att läsa sina egna tankar oxy

  5. Annelie skriver:

    Bara för att du haft en bra dag betyder ju inte att du inte saknar o har glömt bort din fina son. Jag tror han unnar dig det o vill att du ska vara glad o ha bra dagar. Kram till dig ♥♥♥

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..