En aldrig dag…

Ingen bra dag idag.

Tvingar mig själv att vara uppe på benen. Det kryper i kroppen. Måste aktivera mig, hålla igång.
Kliar under huden. Känner mig rastlös. Tårarna bränner. Saknar.
Får tryck över bröstet. Promenerat på stan. Hälsat på olika vänner.
Vill egentligen hem och sova. Ta en tablett. Ett glas vin, tio?

Köpte en bok. En bok om förlust, sorg, om att mista sina barn i Tsunamin.
Sitter på Filips jobb, läser och bränner tid. Åker jag hem, lägger jag mig bara och stirrar i taket.

Vi ska hämta Charlie tillsammans. Åka till Goliath. Besöka graven. Filip är fin…

Känner en längtan efter graven, samtidigt ett gnagande avståndstagande?

Vill vara med Isak, tälta bredvid hans sten, samtidigt som jag INTE vill låtsas om som att den finns.

Kan inte titta på hans bilder.
Vill inte bli påmind idag. Samtidigt som jag vill?
Känner mig splittrad. Skör.
Vill lägga händerna över öronen blunda och skrika la-la

Vill inte till graven, samtidigt som jag inte vill att ljusen ska slockna. Inbillar mig att det blir mörkt och kallt.

Dagen har varit en karusell. Hoppas det känns bättre imorgon.

  1. Fina fina Magdalena! Din smärta bränner i mitt hjärta! Vill bara skicka såå många värmande styrkekramar!

  2. När jag läser dina ord är det som om dom kom från mitt huvud. Mitt liv är en kopia av ditt tyvärr. Miste vår son 22 år 20 juli. Har hästar också och som du skriver så är det en paus i sorgen att umgås med dom. Dom har fått mig att resa mig upp och gå ut i stallet varje morgon (om jag inte redan varit vaken). För om jag vaknar så spinner hjulet igång med alla varför?? Alla dina känslor o när du beskriver hur du både vill och inte vill gå till graven. Att man inte vill läsa namnet på gravstenen. Jobbigt också med brev som kommer hem och min älsklings namn avslutas med ”dödsbo”…..så olidligt att bara gå ut till brevlådan! Att man måste aktivera sig hela tiden för att inte bli galen. Hur man gråter o allt känns oviktigt. Jag läser gärna din blogg för jag känner att jag läser mina tankar. Kramar

  3. Jag finner inga ord för det som du och din familj måste gå igenom. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni någon gång någonstans landar en vardag där inte var dag blir en kamp. Massa kärlek från mig till dig

  4. Anna skriver:

    Det kommer vara svårt det första året…jul, kalas, födelsedagar. Styrke kramar.

  5. stina skriver:

    Känner mycket med dig. Du, skriver så fint/ varm kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..