Kvikkjokk…

En tillfällig flykt ifrån verkligheten…

Det bästa beslutet på länge.
Frisk luft, en fridfull och kravlös tystnad, en orörd natur, en fin mamma och ett lugn som är svårbeskrivligt

IMG_6696.JPG

Vi pratar minnen. Vad vi hann göra med Isak, och vad vi inte hann med.

IMG_6694.JPG

Snön började falla…

IMG_6667.JPG

IMG_6663.JPG

Flyg och hyrbil. En bilfärd på ca 4 timmar.
Vi plockade vackra stenar på stranden…

Sista helgen innan fjällstationen bommar igen…

IMG_6679.JPG

IMG_6625.JPG

Sova, prata, äta, bok och samtal när man vill och känner..

IMG_6689.JPG

Framtid, vad som är viktigt. Vad som är oviktigt. Jag gråter lite. Vi är tysta. Naturen är tyst.

IMG_6690.JPG

Snön faller. Jag letar tecken överallt. Bara ett litet, litet, litet tecken??
Kan han inte ge mig något att trösta mig med?
Inbillar mig att molnen på himlen ler mot mig..

Alla pratar om tecken, besök, en känsla av närhet?
Jag känner ingenting…

Jag vill så gärna känna honom, få en antydan av att han har frid och mår bra.

Det kanske kommer längre fram…

IMG_6702.JPG

IMG_6711.JPG

IMG_6700.JPG

Vi har promenerat flera mil, åkt båt, njutit av utsikten. Min höft börjar göra ont. Men det skiter jag i. Luften och fjällen ger en tillfällig smärtlindring för hjärta och själ..

En fin dikt jag hittat på nätet. Den stämmer så mycket in på hur man känner sig..

Don’t tell me

Please don’t tell me you know how I feel,
Unless you have lost your child too,
Please don’t tell me my broken heart will heal,
Because that is just not true,

Please don’t tell me my son is in a better place,
Though it is true, I want him here with me,
Don’t tell me someday I’ll hear his voice, see his face,
Beyond today I cannot see,

Don’t tell me it is time to move on,
Because I cannot,
Don’t tell me to face the fact he is gone,
Because denial is something I can’t stop,

Don’t tell me to be thankful for the time I had,
Because I wanted more,
Don’t tell me when I am my old self you will be glad,
I’ll never be as I was before,

What you can tell me is you will be here for me,
That you will listen when I talk of my child,
You can share with me my precious memories,
You can even cry with me for a while,

And please don’t hesitate to say his name,
Because it is something I long to hear everyday,
Friend please realize that I can never be the same,
But if you stand by me, you may like the new person I become someday.

Kram från fjällen❤️

  1. Malin skriver:

    Vilken fin dikt. Tårarna rinner stillsamt nerför mina kinder. Tänker på dig, mig och alla i min närhet som mist någon som står oss nära. Kram

  2. Natalie skriver:

    Vilken fin dikt.. <3 Vill sitta bredvid dig och låta dig grina på min axel. Önskar att jag kunde göra något så att smärtan blev mindre för ett ögonblick. Kram till dig!

  3. annelie skriver:

    Så fin dikt ♡ känner så med dig kram fina du ♡

  4. Sofia skriver:

    PS.
    Jag vill också säga att jag är så ledsna för er skull. Att förlora någon är hemskt och ens barn vill jag inte ens tänka på.
    Det underbaraste man har.

    Ta hand om er!

Lämna ett svar till Natalie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..