Läsarkrönikan: Att vilja men inte kunna amma

Idag så är det äntligen onsdag och det är nu dags för en läsarkrönika! Den här veckan så har vi en historia från en tjej som haft problem med amningen.
Något som för många känns självklart och enkelt, men som i vissa fall inte är lika uppenbart. Hur såg er amning ut? Gick allt som planerat? Tack till veckans skribent som delar med sig av sin historia!
Vill du också få vara med på sajten med din krönika? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Bifoga gärna även en tillhörande bild och en kort text om vem du är, men likaså får du vara anonym. Tack på förhand!

Att vilja men inte kunna amma
När jag väntade mitt första barn hade jag en tydlig bild av hur det skulle vara. Det skulle vara rosenrött. Det skulle vara fluffigt gulligull och jag skulle amma. Självklart skulle jag amma! Men tre månader senare, på föräldragruppens första sammankomst, satt jag och flaskmatade min son medan de andra mammorna ammade.
På kvällen efter förlossningen somnade jag med min vanliga, nätta byst. Morgonen efter vaknade jag till min (och min sambos) stora förtjusning med en hylla som skulle gjort vilken silikonpumpad Slitzbrud som helst grön av avund. Jag var laddad med närproducerad råvara av högsta kvalitet, men mitt barn klarade inte av att suga. Sköterskorna på BB höll hans fjuniga huvud intill bröstet där råmjölken sipprade ut av trycket. Jag lirkade in bröstvårtan i hans lilla mun och mina tålmodiga assistenter masserade och tryckte på hans käkar för att stimulera sugreflexen. Utan resultat. Jag grät av frustration. Min son grät av hunger. Sköterskorna mantrade att alla kan amma bara man verkligen vill.
Efter tre dagar på eftervårdsavdelningen klarade mitt nyfödda mirakel av att suga på flaskan, men amningen fungerade fortfarande inte. Utrustad med en elektrisk pump och propaganda om bröstmjölkens suveränitet påbörjade jag mitt nya liv som mamma.
– Det handlar om vem av er som är envisast! dundrade damen från barnavårdscentralen, som kom för att hjälpa till. Men istället utsatte hon mig och min son för vad jag upplevde som övergrepp. Mitt spädbarn tjöt som en mistlur när barnsköterskan bände upp hans motspänstiga mun med ett finger och hårdhänt tryckte hans ansikte mot min enorma mjölktank. Fortfarande utan resultat, annat än hans panikslagna skrik och min gråt.
Amningen var det största kapitlet under föräldrautbildningen. Barnmorskan som ledde lektionerna visade filmer i ämnet och demonstrerade med docka och virkad tutte i garn. Att amma var inte ett val, det var en lag. Att inte amma var det samma som att vara en lat egoist. Att döma sitt barn till ett liv med allergier, dålig immunitet och alla möjliga knepiga sjukdomar. Att det föds barn utan sugreflex eller att amningen ibland bara inte fungera utan att någon kan utröna varför, berörde hon inte.
Jag ville så gärna amma. Jag ville så gärna ge mitt barn min mat. Jag hade målat upp en bild av hur jag skulle ligga i sängen med min son och amma honom. Insvepta i en mjuk filt skulle vi knyta an, lukta på varandra och se varandra djupt i ögonen. Och allt skulle vara precis så där skimrande Hollywoodromantiskt som i Sjunde Himlen. Som när Lucy och Kevin kommer hem med sitt förstfödda barn och allt är precis perfekt. Istället fick jag såriga bröstvårtor av pumpens nötning och känslan av misslyckande förstärktes varje gång sköterskan på barnavårdscentralen kallt påminde mig om amningens fördelar.
Efter tre månader lämnade jag tillbaka pumpen till eftervårdsavdelningen. Jag satte punkt för projekt amning och övergick helt till flaska och ersättning. Lättnaden var enorm. Jag matade min son i soffan eller i sängen. Vi satt insvepta i en filt, hjärta mot hjärta. Jag luktade på hans varma hud och viskade små ord av kärlek i hans pyttesmå öron. Han tittade på mig med sin stora, blå ögon och log sitt allra vackraste tandlösa leende. Det blev precis så mysigt som jag hade föreställt mig. Bara lite annorlunda.

  1. Tack så jättemycket för att du skriver om detta, då jag är omringad av kvinnliga släktingar som alla har tjatat hål i huvudet på mig hur ”enkelt” det är att amma och att ”alla kan amma, bara man anstränger sig”. Har mått så dåligt över detta!

    När min son föddes i augusti 2018 kunde jag inte amma pga att jag var svårt sjuk i havandeskapsförgiftning och mjölken ville inte rinna till. Dessutom växer mina bröstvårtor inåt, vilket gjorde det svårt för min lille grabb att få tag. Han var född en månad för tidigt och barnmorskorna sade upprepade gånger att han behövde matas oftare för att växa som han skulle, men det kom ingenting hur mycket jag än försökte. Jag hade gråten i halsen och var alldeles förtvivlad, kände mig helt värdelös. Till slut kom en av barnmorskorna på BB till mig och sade att jag inte behövde vara ledsen, för det finns jättebra ersättning som fungerar precis lika bra och att jag skulle fokusera på att bli frisk istället. Hon fick mig att må såpass bättre att jag efter nästan en vecka på BB kunde åka hem.
    Trots denna snälla barnmorskan har jag mått dåligt över att jag inte ammade, då jag hela tiden fick förklara mig varje gång det kom på tal när man hade besök eller vid samtal med bekanta.

    ”Är det inte dags att mata grabben snart?”
    ”Nä han fick flaska alldeles nyss.”
    ”Va? Ammar du inte?”

    ”Okej håll honom medan jag förbereder flaska.”
    ”Äsch skit i flaska, amma lillpojken du, vi bryr oss inte att du slänger fram tutten!”
    ”Ehmm… Alltså det är inte därför jag inte ammar…”
    ”Vaddå, ammar du inte alls?!”

    Har tillbringat många månader med ångest och depression pga detta, önskar så att jag hade fått mer information om flaskmatning etc innan födseln. Då hade jag förmodligen sluppit må så jävla dåligt, och haft mer pondus då jag blev ifrågasatt.

  2. Hej,
    Vi är två legitimerade sjuksköterskor som läser till distriktssköterska på karolinska institutet. Vi ska skriva vår magisteruppsats om orsaker till varför mammor slutar amma och har granska olika bloggar. Vi vill gärna använda oss av informationen du har skrivit i din blogg som rör ämnet och undrar om vi kan få din godkännande? Självklart kommer informationen som vi använder från din blogg inte kunna spåras tillbaka till dig, allt hanteras anonymt. Vi är otroligt tacksamma för snabb svar!

    Med vänliga hälsningar
    Lina & Toloue

  3. Nina är du på allvar ?? I Afrika dör barnen som flugor har du missat det ? Förr i tiden fick man amma varandras barn. Många nuförtiden har opererade bröst mm mm gud du har INTE gått i mina skor. Du är så galet ute o cyklar.

  4. Malin skriver:

    Åh vad jag känner igen detta. Jag hade mjölk så det kunde mätta mitt barn. Men såriga bröstvårtor, svamp och ett jävligt ont rött bröst( inte mjölkstockning) själv bli inlagd med 41 graders feber en vecka på sjukhuset när min dotter (mitt första barn som är 5 mån idag) på 3 v. Där på sjukhuset skulle jag fortsätta amma mitt barn mitt i min feberyra och frågade om hon inte skulle få ersättning, men nej nej amma på. Det är bra för er och ditt bröst. Hade redan ångest över mina såriga och onda bröstvårtor. Fick ångest varje gång hon skulle suga.. Åkte hem och såg att lillan gått ner i vikt! Vilket jag kände på mig på sjukhuset. Så till barnläkaren och japp så var fallet. 50 ml ersättning efter varje amning för att febern hade minskat min mjölk. Bara hem och amma mina såriga bröst! I 2 /12 månad orkade jag stå ut sen blev det ersättning och jag och lillfian mådde de bästa och äntligen började jag njuta av mammalivet! Ingen ångest ingen panik med onda bröst och jag sa till på skarpen till de som frågasatte mitt beslut. såklart jag ville med amma mitt barn för att det är ”bäst” men jag säger såhär att gör det du som mamma mår bäst av, det som gör att ditt liv blir mer harmoniskt! Är det amma el ersättning är helt upp till dig som mamma för ditt barn. Ingen annan har rätt att bestämma vad som är bäst för er!

  5. Nina skriver:

    Tror inte på det där att barnen inte kan amma… Hur gjorde man innan ersättning eller i Afrika??
    Har ammat två barn. Fått hjälp av hårdhänta barnmorskor som tryckt in fingrar och ändrat och tryckt upp babymunnar som skrikit…! Dom vet vad dom gör och dom har lärt barnen att suga rätt så att man inte får sår. Dom måste gapa stort- trots att bebisar vill suga smått- annars blir det sår!
    Tro mig, det funkar. Sambon tyckte ocå jag var våldsam när jag sa ifrån när vårt bsrn skulle suga längst ut på bröstvårtan. Bara att börja om och trycka dit när han gapar som mest(och då krävs gråt!!).

    Har oxå sagt ifrån vid tandsprickning att biter gör man inte- dom förstår..

    Tråkigt för er som inte får det att funka. Men man måste ibland ta i lite! Har ammat utan sår två barn i 2 år.

    1. Så bara för att du råkar va en av dem som fixar amningen så kan alla andra med?? Ledsen min vän men så funkar det inte, alla fixar tyvärr inte att amma hur mycket du än tycker att det ska vara så. Förstår du vilken oerhörd press och stress du lägger på de mammor som inte fixar amningen?? En press och stress som tyvärr kan göra att amningen funkar ännu sämre än den nu gör.

      1. Maja skriver:

        Hur man gjorde innan ersättning fanns och hur man gör i Afrika?

        Man försökte, försökte och försökte – och barn dog. Barn dör fortfarande i Afrika för den krassa verkligheten är att alla faktiskt inte kan amma. Sedan finns det ersättning även på många ställen i Afrika idag, tack och lov.

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..