Läsarkrönikan: Acne!

Dags för läsarkrönika! Idag så har vi en text som handlar om ett mycket vanligt problem, acne. En hudsjukdom som alltför ofta ses som ett hygienproblem. Dagens krönikör berättar om sin kamp mot acnen och de strider hon fått ta. Läsvärt för alla och informerande för de som ej behövt genomgå problemen själva. Tack!
Vill du också få vara med på sajten med din historia? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se, gärna ihop med en bild på och en kort text om vem du är, men som vanligt får du även vara anonym. Tack på förhand!

Acne!
Hej! Tänkte prata lite om acne, något som för mig är väldigt svårt och jobbigt då jag kämpat med det i 13 år! Det började när jag var 12 fick några en staka finnar, och tänkte inte mer på det. Ett år senare blossade det upp totalt! Alltså inte längre finnar utan bölder, stora bölder!
Jag minns att jag brukade gråta mig till sömns, inte bara för att dem gjorde ont utan också för alla fula ord jag fick slängda på mig när jag gick i korridorerna i skolan. Jag mådde så fruktansvärt dåligt! Och när man har så mycket acne och bölder är det värsta som finns när någon gnäller över EN finne! Ja men hallå? Titta på mig, känner man då! Jag skulle gärna ha EN finne!!

Jag var och är en väldigt stark människa, men det blev så illa att jag stängde in mig på mitt rum i 4 månader. Knappt så jag ville visa mig för min familj! Jag åt ensam på mitt rum, sprang från rummet till badrummet om det behövdes! Jag var så deprimerad och hade ingen som fanns för mig, kände mig så ensam! Men så till slut tog min fina mor mig till hudmottagningen. Och jag fick börja med roaccutan.
Det var det tuffaste året jag haft! Vilken hemsk tid! Jag blev ännu mer deprimerad! Försökte ta mitt liv vid flera tillfällen, mina ögon var torra och sved vilket gjorde att jag såg ännu värre ut! Till en början blev även acnen värre! Jag vet inte om människor kan förstå hur dåligt en annan människa kan må på grund av detta! Och jag kan inte riktigt beskriva det med ord! Fy sjutton säger jag bara.
Efter ca 1,5 år av medicinering blev det iaf bättre. Men aldrig helt bra. Har även ätit medicinen tetralysal vid flera tillfällen. Men… Nu är jag 26 år och det har nu blossat upp igen! Stora bölder och jag vill inte gå utanför dörren! Men jag gör det ändå! Försöker så gott jag kan att inte må så dåligt som jag gjorde för 13 år sedan, men det är fruktansvärt svårt!

Jag är som sagt en stark människa men jag blir så ledsen! Nu har jag varit upp till hudmottagningen igen och fått roaccutan (isotretonin, som det heter idag) MEN jag vågar inte börja med den! Eftersom det är så många biverkningar, och jag fick så många biverkningar för 13 år sedan. Idag är jag inte ensam har en underbart fin och underbar snart man, och väldigt fina vänner i min närhet! (Dock är jag väldigt dålig på att tala om det för dem! Ni är guld värda för mig!)
Så vad vill jag säga med detta!? Jo att även om man känner sig svag och värdelös, ful och äcklig så kan man vara stark! Jag är stark och jag jobbar med mig själv hela tiden! Försöker alltid hitta någon glädje i allt jag gör även om det är svårt! Jag vet inte än om jag kommer våga börja medicinera igen, det får tiden avvisa.
Någon som har samma typ av problem? Vi kanske kan stötta och hjälpa varandra?! Välkommen att höra av er till mig: madeleine.korstig@gmail.com

  1. Julia skriver:

    Är inne på dag 5 med roaccutan! Började blogga om min kur idag för att hjälpa andra 🙂

  2. Annie skriver:

    Jag lider verkligen med dig! Hade problem i mer än 10 år och fick tillslut oxå äta Roacuttan.
    Min spontana magkänsla säger att eftersom du var så deprimerad när du började ta Roacuttan förra gången kanske det var lättare att må ännu sämre. Om du nu har en fin man och vänner runt dig och kanske mår lite bättre? Då kanske det inte behöver bli som förra gången?
    Min husläkare sa att de måste tala om att det finns risk för att man kan må sämre därför att en (en) person tog livet av livet av sig under medicineringen, men ingen vet ju om det är pga medicinen ens! Så risken för att du skulle må dåligt är nog väldigt liten!
    Annars är zink, nattljusolja och pantotensyra ( vitamin b5 ) bra att äta jämt för att hålla allt i chack!

  3. Sara skriver:

    Hej! Känner med dig då jag led väldig av akne när jag var 22-32 ca. Jag åt även tre omgångar med roaccutan och blev av med det värsta. Men det som hjälpt absolut bäst är Vitamin B5. Kan beställas på nätet på clearlygone.se. Värt att prova! Kram!

  4. Linn skriver:

    Hej!
    Har också haft problem med akne sedan jag var 11 år.
    Efter att jag fick mitt tredje barn upptäckte jag att jag inte mådde så bra av mjölk och slutade därför med detta. Blev en enorm skillnad med huden. Speciellt på ryggen försvann det mesta. Idag märker jag att huden är som bäst om jag undviker allt som innehåller komjölk och även gluten har jag dragit ner på. Fuskar dock ibland vilket märks nästan direkt då jag får nya finnar. Använder även vitaminer och mineraler som bl a innehåller zink och b-vitaminer. Dricker också aloevera som har påverkat huden positivt.
    När det gäller rengöring av huden och smink använder jag endast naturprodukter. Just nu är jag väldigt förtjust i rosenserien och smink köper jag av palina.
    Hoppas du känner att du fått lite tips och att det vänder för dig snart. Vet hur jobbigt och smärtsamt det är med akne.
    Kram

  5. Ååå vad glad jag blir att få så mycket respons!! Jag ska sätta mig ikväll och svara på alla fina mejl jag fått!! Jag sitter just nu i väntrummet på hud och dem ska ta hål på bölderna! Jag beslutade mig för 1 vecka sedan att börja med isotretonin. Får se hur det går. Det värsta är ju bölderna i ansiktet. För dem på ryggen kan jag dölja. Tack fina fina ni för er omtanke. Och jag håller med om att vi som lever med detta, det är ett rent helvete! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..