Läsarkrönikan: ”Nykära, ostoppbara, livet är problemfritt och ingenting är omöjligt”

Nu så är det onsdag igen och solen strålar över Stockholm. Hur har ni det i resten av landet? Nu så är det dags för läsarkrönika och idag har vi en riktigt bra åt er.
I den här veckans text så får ni ta del av Carolines historia om att oförberett i ett färskt förhållande få ta på sig en roll som plastmamma. En roll som inte är helt självklar. Tack för din intressanta och läsvärda krönika!
Vill du också få vara med på sajten med din historia? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild på dig själv, men likaså får du vara anonym. Tack!

Jag bloggar på www.tantc.blogg.se (bloggen är låst av okänd anledning /admin) om livet som bonusmamma.
Efter 1 månad tillsammans så fick vi ett samtal att en tjej min sambo träffat på en fest och tagit med hem väntade hans barn.
Lilla T blev tillverkad en månad innan jag och hans pappa träffades.
Våra liv vändes upp och ner. Det här var den första krönikan jag skrev om situationen.

Nykära, ostoppbara, livet är problemfritt och ingenting är omöjligt. Nästan lite naiva.
Alla kommer vi ihåg de första veckorna som nykära. När man vet att vi är ett par. Det är vi mot världen.
Ingenting gammalt ligger och skräpar. Man är skrämmande ärliga mot varandra och man ser på varandra med det där glittret i ögonen.
Vi lämnar det som varit bakom oss, och nu är det vi. Bara vi , vi mot världen! Sen somnar man i armarna på den man älskar, men som man inte vågat säga att man älskar, det är lite tidigt än. Du sover tryggare än på länge.

Du vaknar en morgon, allting är som en vanlig morgon. Du är lycklig glad och älskar livet.
Du har fått ett sms av din kärlek på morgonen, smset värmer hela kroppen och du känner. Idag kommer bli en bra dag.
Du sitter på kontoret och ser ut på solen som skiner, en riktigt fin vårdag. Bestämmer dig för att köpa lunch och äta den i parken utanför kontoret. Ringer till din kärlek, han svarar och din kropps fylls av lycka bara genom att höra hans röst. Efter 3 minuter avbryter han dig och säger ” det är något jag måste berätta”. Klumpen du då får i magen, det börjar susa i huvudet och allting snurrar. Vad ska han säga? Vad har hänt? Kommer han göra slut? Tusen frågor på en sekund, du bara viskar tyst, berätta för mig.
Minuterna går, tankarna snurrar och du tror inte att det du hör är sant. Det förflutna har kommit i kapp framtiden. Det förflutna kommer om åtta månader leverera ett barn. Ett barn som det förflutna bestämmer sig för att hon vill föda.
På tio minuter har livet gått från rosa fluffiga moln, till hjälp. Jag ska bli plastmamma. Tårarna bränner och samtidigt lider jag något enormt med min kärlek.
Han har blivit lurad, och överkörd. Av det förflutna som varade en efterfest. Någon timme.
Jag bestämmer mig där och då, vi klarar det här. Stöttar vi och litar på varandra så klarar vi det här. Såklart barnet ska ha oss som föräldrar. Det ordnar sig!

Timmarna, veckorna och månaderna går. Tårar rinner nedanför våra kinder, vi skrattar, vi planerar, vi känner frustration, vi känner oss lurade, vi känner oss starkare och starkare. Vi glider inte ifrån varandra, vi flätas samman hårdare, starkare och säkrare. Vi går igenom alla olika faser man kan gå igenom. Vi träffar det förflutna och försöker planera framtiden. Den bissara framtiden, med ett barn. Vi, efter 4 veckor tillsammans så har vi bestämt oss för att gemensamt uppfostra ett barn tillsammans med det förflutna. Vi har våra familjer och vänner i ryggen, vi känner oss starka. Vi känner att det här kommer bli bra. Det förflutna kom in i framtiden fast vi lämnat det förflutna bakom oss. Vi känner inget hat, vi känner oss lurade. Men vi har varandra. Vi har kärleken till varandra. Med den kärleken vi har kommer vi klara den här utmaningen. Vår största utmaning i livet.

29 december, dagen då det förflutna blev vår framtid. Framtiden ska vi ge all kärlek vi har, vi är en familj nu. Jag , kärleken och framtiden

Framtiden har väntat länge nog. Om vi inte tar hand om den kommer andra göra det – Adlai Svensson

  1. MissK skriver:

    Nu finns det ju inte skydd som är 100% säkert, enda helt säkra sättet att undvika en oplanerad graviditet är avhållsamhet och sterilitet

    Båda vet mycket väl vad som kan hända när man har sex båda har samma ansvar att skydda sig om man inte vill att det ska sluta med ett barn, så går inte skylla på någon båda är lika skyldiga
    Han kan inte lite på ett O.N.S han träffar på fyllan eller i nyktert tillstånd inne på krogen eller var som helst och hon i sin tur bör ju inte säg att hon skyddar sig om hon inte gör det dessutom bör båda ha på sitt ansvar till att kondom används som skydd mot ev könssjukdomar och oplanerad graviditet

    Men i ert fall är det underbart att höra att ni gör ert bästa för att se framåt även om det säkert inte är lätt alla gånger, både för er egen skull och barnets

  2. Lisa skriver:

    Hoppas allt går bra för alla inblandade, och strongt av tjejen att stanna kvar och som är beredd att ställa upp på bli delaktig i barnets liv. Många hade nog stuckit. Fast jag anser inte killen blivit lurad vid ons har man alltid kondom på oavsett om tjejen säger hon har skydd, han gjorde ett val och nu kom konsekvensen.

  3. Ida skriver:

    Synd att man inte kan läsa bloggen!

  4. Emma skriver:

    Lurad ??? Av vem? Vilken vuxen karl vet inte hur man skyddar sig mot graviditet?

  5. Lotta skriver:

    Länken till bloggen någon?
    Den som står funkar ej?

Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..

Läsarkrönikan: ”Nykära, ostoppbara, livet är problemfritt och ingenting är omöjligt”

Nu så är det onsdag igen och solen strålar över Stockholm. Hur har ni det i resten av landet? Nu så är det dags för läsarkrönika och idag har vi en riktigt bra åt er.
I den här veckans text så får ni ta del av Carolines historia om att oförberett i ett färskt förhållande få ta på sig en roll som plastmamma. En roll som inte är helt självklar. Tack för din intressanta och läsvärda krönika!
Vill du också få vara med på sajten med din historia? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild på dig själv, men likaså får du vara anonym. Tack!

Jag bloggar på www.tantc.blogg.se (bloggen är låst av okänd anledning /admin) om livet som bonusmamma.
Efter 1 månad tillsammans så fick vi ett samtal att en tjej min sambo träffat på en fest och tagit med hem väntade hans barn.
Lilla T blev tillverkad en månad innan jag och hans pappa träffades.
Våra liv vändes upp och ner. Det här var den första krönikan jag skrev om situationen.

Nykära, ostoppbara, livet är problemfritt och ingenting är omöjligt. Nästan lite naiva.
Alla kommer vi ihåg de första veckorna som nykära. När man vet att vi är ett par. Det är vi mot världen.
Ingenting gammalt ligger och skräpar. Man är skrämmande ärliga mot varandra och man ser på varandra med det där glittret i ögonen.
Vi lämnar det som varit bakom oss, och nu är det vi. Bara vi , vi mot världen! Sen somnar man i armarna på den man älskar, men som man inte vågat säga att man älskar, det är lite tidigt än. Du sover tryggare än på länge.

Du vaknar en morgon, allting är som en vanlig morgon. Du är lycklig glad och älskar livet.
Du har fått ett sms av din kärlek på morgonen, smset värmer hela kroppen och du känner. Idag kommer bli en bra dag.
Du sitter på kontoret och ser ut på solen som skiner, en riktigt fin vårdag. Bestämmer dig för att köpa lunch och äta den i parken utanför kontoret. Ringer till din kärlek, han svarar och din kropps fylls av lycka bara genom att höra hans röst. Efter 3 minuter avbryter han dig och säger ” det är något jag måste berätta”. Klumpen du då får i magen, det börjar susa i huvudet och allting snurrar. Vad ska han säga? Vad har hänt? Kommer han göra slut? Tusen frågor på en sekund, du bara viskar tyst, berätta för mig.
Minuterna går, tankarna snurrar och du tror inte att det du hör är sant. Det förflutna har kommit i kapp framtiden. Det förflutna kommer om åtta månader leverera ett barn. Ett barn som det förflutna bestämmer sig för att hon vill föda.
På tio minuter har livet gått från rosa fluffiga moln, till hjälp. Jag ska bli plastmamma. Tårarna bränner och samtidigt lider jag något enormt med min kärlek.
Han har blivit lurad, och överkörd. Av det förflutna som varade en efterfest. Någon timme.
Jag bestämmer mig där och då, vi klarar det här. Stöttar vi och litar på varandra så klarar vi det här. Såklart barnet ska ha oss som föräldrar. Det ordnar sig!

Timmarna, veckorna och månaderna går. Tårar rinner nedanför våra kinder, vi skrattar, vi planerar, vi känner frustration, vi känner oss lurade, vi känner oss starkare och starkare. Vi glider inte ifrån varandra, vi flätas samman hårdare, starkare och säkrare. Vi går igenom alla olika faser man kan gå igenom. Vi träffar det förflutna och försöker planera framtiden. Den bissara framtiden, med ett barn. Vi, efter 4 veckor tillsammans så har vi bestämt oss för att gemensamt uppfostra ett barn tillsammans med det förflutna. Vi har våra familjer och vänner i ryggen, vi känner oss starka. Vi känner att det här kommer bli bra. Det förflutna kom in i framtiden fast vi lämnat det förflutna bakom oss. Vi känner inget hat, vi känner oss lurade. Men vi har varandra. Vi har kärleken till varandra. Med den kärleken vi har kommer vi klara den här utmaningen. Vår största utmaning i livet.

29 december, dagen då det förflutna blev vår framtid. Framtiden ska vi ge all kärlek vi har, vi är en familj nu. Jag , kärleken och framtiden

Framtiden har väntat länge nog. Om vi inte tar hand om den kommer andra göra det – Adlai Svensson

LOADING..