Läsarkrönikan: Familjekrig under tystnad

Nu så är det onsdag och det är god tid för läsarkrönika. Den här veckan har vi fått in en text av Erika som skriver om sitt släktträd som plockats isär. En mycket känslosam text som på ett väldigt skickligt sätt beskriver de känslor och tankar som uppstått. Tack för din text Erika!
Vill du också få vara med på sajten med din text? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild och en kort text om vem du är, men lika bra går det att vara anonym. Tack!

Familjekrig under tystnad
Då man växer upp som skilsmässounge så slussas man omkring enormt mycket. Man slussas, inte bara genom tid, utan också ofta genom människor. Man slussas in och ut ur familjer, olika släktband, och halvkusinernas vänner.
Tror inte helt man inser alltid hur mycket kringflyttande >genomBARN FÖRLÅTER. VUXNA BARN GÖR DET INTE.

Erika Nyberg Nilsson

  1. Jenny skriver:

    Oj, vad bra skrivet.
    Man förstår verkligen förvirringen som måste uppstå för ett litet barn…Själv är jag lyckligt lottad och har sluppit sådant men du förmedlar känslan på ett fantastiskt sätt!

  2. Trollet skriver:

    Blod må vara tjockare än vatten, men kärlek är tjockare än blod. Så tänker jag för jag blir livrädd varje gång tanken slår mig, om vi separerar nångång, önskar aldrig men vad vet man, då skulle jag inte orka att leva med att förlora även mina ” bonus/ låtsas/styv/plast barn” vad man nu väljer att kalla dem. De är helt enkelt en del av mig. Oavsett. Sen är det ju upp till dem att välja om de vill hålla kontakten något man inte kan tvinga fram. Som tur är, är de nu gamla nog att få välja själva. Men tanken gör så ont i hjärtat. Helt underbart och väldigt klokt skrivet, tycker det skulle vara en bra ide om du orkar sprida dina erfarenheter och tankar, ännu lite mer, det skulle säkert hjälpa många. Stor kram!

  3. Martina skriver:

    Precis det här har jag funderat mycket på. Vad som händer i alla familjer där man delar på sig, träffar nya partners som man får nya barn med o så delar man på sig o så rullar det på. Vad händer med barnen? Hur mår de? Hur är det att kanske inte ha helsyskon, att kanske nästan aldrig träffa sina halvsyskon om man inte är hos sin förälder samma vecka. Vem tänker på barnen? För katten heller att jag tror att barnen alltid kommer först.
    Själv lever jag i en kärnfamiljsbubbla. Finns knappt en skilsmässa i släkten så långt ögat kan nå mer än några oäktingar två generationer bakåt. 😉
    Jag tycker verkligen inte att man ska hålla ihop bara för att. Det gör ingen lycklig. Men frågan är hur lyckliga alla dessa barn är?!?
    Fantastiskt bra skrivet o beskrivet. precis så som jag alltid trott att det är.

  4. Verklighet för väldigt många barn – kanske något för oss som är vuxna att tänka på när vi separerar oss bråkar som mest….

  5. Susanne skriver:

    Jag har inte själv drabbats av detta eller mina barn, men du har formulerat det här på ett sånt klokt och värdigt sätt, man förstår verkligen det sorgliga i det som händer runt omkring en hela tiden.Skicka den här texten till olika föräldraforum så debatten kommer igång och når de som behöver kunskap. Jag hoppas du själv får en stabil familj att känna tillit och samhörighet till. All kärlek till dig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..