Läsarkrönikan: Att älska en människa och inte ett kön

Den här veckan så har vi plockat fram en läsarkrönika som handlar om kärlek. Att tolka kärlek är ofta svårt och kan ibland också leda till raka motsatsen, hat. Vad tycker ni? Vad är kärlek? Finns det någon form av kärlek som är dålig?
Veckans krönikör Emely har tagit sig an ämnet. En mycket intressant läsning som får en att fundera över vad kärlek är och bör vara. Tack Emely!
Vi vill ha fler läsarkrönikor och hoppas att du också vill vara med på sajten med din krönika. Vågar du? Skicka isåfall in din text till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild på dig själv samt en tillhörande text, men likaså får du vara anonym.

Att älska en människa och inte ett kön

Jag heter Emely och är född och uppvuxen i Stockholm men numer bor jag en bit utanför Uppsala. Jag är 22 år och är tillsammans med min tjej sen 6 år tillbaka. Min mamma tyckte att detta var ett bra inlägg på min blogg och att jag skulle sprida det vidare så ja, här är jag. Mina åsikter. Jag accepterar att alla inte tycker lika. Vad världen skulle vara tråkig då, eller hur?

Att älska en människa och inte ett kön
Nu, i samband med Pride så blev jag taggad i en bild på Facebook, det var en bild på en Prideflagga och texten till var ”Alla har vi rätten att få älska vem vi vill oavsett kön”
Det är faktiskt så att det är bara under Prideveckan som jag känner mig annorlunda. Att jag har något gemensamt med andra men ändå så olikt som det SKA vara. I min umgängeskrets är det liksom så normalt att jag är tillsammans med en tjej, att en av mina bästa vänner är tillsammans med en tjej. Att min barndomsväns moster är tillsammans med en tjej. Det är liksom inget konstigt. Sen har vi människor som gärna utmärker sig för att vara Homo/bi eller vad det nu är, som om det skulle vara något speciellt. Nej, jag är normal, precis som vilken människa som helst. Jag vill inte bli placerad i något fack, eller som en speciell sorts människa.
Jag förstår att vissa tycker att det är konstigt och till och med äckligt att två av samma kön är tillsammans. Man måste acceptera varandra bara, för att ingen är mer speciell än den andre.

Jag vet att vi inte haft så många motgångar, vi har alltid varit accepterade av våra närmaste. Det var i början som en i vår närhet tyckte att det var äckligt, men det var chocken och kanske besvikelsen om att inte kunna få barnbarn ”på rätt väg”. Nu är allt det där löst, våra familjer står med öppna armar, precis som det ska vara.

Jag tycker att Pride är konstigt, jag vet inte om jag ska gilla det eller om jag ska hata det, för ni som är dom där som utmärker er för att va homosexuella eller bisexuella, vill ni ha den stänpeln? Vill ni inte bara kunna va kär i en människa och inte ett kön?
Jag och Erica pratar om barn i framtiden, hur vi ska göra och hur vi ska välja donator och om det ska va en anonym donator eller någon i vår närhet. Det kommer en dag då det blir en liten bebis som är våran och visst har jag tänk ”hur skulle jag se det om jag hade två mammor?” Jag vet själv hur jag lidit av att inte ha en pappa som ställt upp i vått och i torrt, att inte ha den där kontakten som mina vänner haft. Far och dotter dagar. Hur blir det då om vi väljer bort att barnet inte får en pappa?

Jag resonerar så att hellre två föräldrar av samma kön som faktiskt bryr sig än ett rövhål till farsa som man bara ser lika snabbt som en fis. Vi har män i vår närhet som kommer att få ( om dom vill) äran att vara en manlig förebild till vårat barn.
En dag kommer vi vilja gifta oss, jag vill gifta mig som ”vanliga människor” med präst, men ändå som en människa som inte tror på gud, för det gör jag inte. Jag vill ha en präst men jag vill inte gifta mig i kyrkan, jag vill inte ha hela det där gud hit och gud dit för det är inte något jag tror på och jag vill inte gifta mig där vi inte är ”välkomna”. Nu för tiden får man gifta sig i kyrkan om man hittar en präst som gör det men å andra sidan så varför ska man gå in i någons religion och säga Ja inför gud om man ändå bryter mot deras tro genom att titta på den man säger Ja till?

Det jag vill komma fram till är att jag vill inte bli placerad i ett fack, att vi måste vakna upp och lära oss att man är kär i en människa, inte ett kön.
Nu har vi tur som bor i sverige, ett rätt så fritt land där det är okej att va kär i vem som. Det finns ju länder som avrättar en om man är kär i en med samma kön. Det är så jävla konstigt. Jag tror inte att någon i min närhet gillar mig mindre idag än för 6 år sedan.

Att älska en människa och inte ett kön 2

  1. Erika skriver:

    Bra skrivet! Vad har du för blogg Emely?

  2. HEJ!
    Kärlek är något äkta, empatiskt och vackert <3
    Jag minns när jag och min mamma var i mataffären i början av åttiotalet . Jag gick väl i nian eller t.o.m i gymnasiet jag minns inte exakt hur gammal jag var. Vi gick omkring och plockade varor i korgen när mamma sa att dom där killarna är ihop. Vadå ihop undrade jag. Ja dom är ett kärlekspar sa min mamma. Jaha kan två killar också vara ett kärlekspar tänkte jag. Jag minns att jag inte tyckte det var något konstigt alls med det. Jag önskar att alla människor i alla länder kunde ta det så lätt och naturligt som jag gjorde och gör angående homosexuella människor.
    All kärlek är vacker <

  3. HEJ!
    Kärlek är något äkta, empatiskt och vackert <3
    Jag minns när jag och min mamma var i mataffären i början av åttiotalet . Jag gick väl i nian eller t.o.m i gymnasiet jag minns inte exakt hur gammal jag var. Vi gick omkring och plockade varor i korgen när mamma sa att dom där killarna är ihop. Vadå ihop undrade jag. Ja dom är ett kärlekspar sa min mamma. Jaha kan två killar också vara ett kärlekspar tänkte jag. Jag minns att jag inte tyckte det var något konstigt alls med det. Jag önskar att alla människor i alla länder kunde ta det så lätt och naturligt som jag gjorde och gör angående homosexuella människor.
    All kärlek är vacker <3

  4. Lollo skriver:

    Åh, vad jag har längtat efter en sån här bra läsarkrönika.. Har klurat på å skriva en själv. Men har liksom inte fått ihop d intressant nog för att skicka iväg! Så TACK för dina fina ord, som jag verkligen håller m dig om!! Jag önskar dig å Erika all lycka m giftermål å barn i framtiden!! Å kärleken överhuvudtaget ;)))

    1. Emely skriver:

      Tack så mycket ♥

  5. Robin skriver:

    Bra Artikel. Jag förstår bara inte varför det ska vara så fruktansvärt svårt för människor att sluta vara så primitiva! Jag menar kom igen, vi befinner oss i år 2013 nu. Det är inte så att homosexualitet är något nytt, något som folk är rädda för. Och de som är rädda för det, ja det är dem det är fel på, fan inte homosexuella. Snälla förfan, låt människor få ha sina kön vart de vill, det är väl inte någons annan sak att avgöra. Homofobi för mig är ungefär lika omodernt som att bränna häxor på bål. Lika dumt som rasism. Människor som jag bara inte kan respektera på grund av deras dumhet: Homofober, Rasister och Nazister.

    1. Emely skriver:

      Tänk vad världen skulle vara bra om vi kunde acceptera varandra precis som dom är!

      Din kommentar var pricken över i:et.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..