Läsarkrönikan: Min historia

Onsdag! Solen lyser över Stockholm och efter en blåsig tisdag så tar vi oss an denna dag med en färsk läsarkrönika! Den här veckans läsarkrönika handlar om en barnafödsel som till början såg fläckfri ut, men som resulterade i något helt annat. Intressant läsning, speciellt för alla föräldrar här på sajten! Tack för din krönika Lisa!
Vill du också få vara med på sajten med din krönika? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild på dig själv och en kort text om vem du är, men likaså får du vara anonym.

Min historia
Jag har fått 3 barn på drygt 7 år. Under dessa år har tiden för hur länge man får vara kvar på BB sjunkit rejält. Från 3 dagar och mer vid behov för första barnet till att man ska gå hem 6 timmar efter förlossningen. Jag tänkte berätta om vad konsekvensen av detta blev för mig.
Barn nummer 3 kom till världen som en raket, det gick så snabbt att jag varken hann få någon smärtlindring och barnmorskan knappt hann få på sig handskarna. Eftersom det var mitt tredje barn så ansågs jag väldigt rutinerad både vad gäller barnafödande, babyskötsel samt amning. Jag vet att jag flera gånger under graviditeten sa att, visst jag har fått barn tidigare men aldrig detta barn.
Det var mycket prat om tidig hemgång under min graviditet så jag visste vad som förväntades av mig. Nu i efterhand så vet jag faktiskt inte om jag blev tvingad att fara hem tidigt men förväntningarna var ju sådana så jag åkte hem tidigt dagen efter att underverket kommit till världen. Innan vi åkte hem vägdes Lillan och hon hade då tappat i vikt på gränsen till vad som var ok. Eftersom det var mitt tredje barn så fick vi ändå åka hem. Hemma var det ingen lugn och ro med två ivriga storasyskon, men lyckan var ändå total.
Jag ammade Lillan titt som tätt och även om allt var omtumlande så kändes det bra. Vi återvände till BB efter 3 dagar för vägning och PKU-test. Lillan hade nu tappat ytterligare i vikt men BVC-sköterskan skulle komma på hembesök dagen efter så barnmorskan lät oss ändå gå hem igen. När BVC-sköterskan kom på besök nästkommande dag så hade Lillans viktnedgång ännu inte avtagit.
Jag och barnmorska var förbryllade eftersom jag ammade Lillan så pass mycket. Det blev en vägning även nästkommande dag men nu hade Lillan fortsatt sin viktnedgång och vi fick då direkt åka till barnavdelningen på sjukhuset. En prematurläkare konstaterade nästan omgående efter en noggrann undersökning av Lillans sugteknik att hon var frisk men sög helt fel.
Om ni visste hur dum jag kände mig och den känslan blev inte mindre när jag sedan skulle pumpa ur bröstmjölken och det knappt fanns något kvar. Eftersom Lillan sugit fel på bröstet så hade bröstmjölken sinat. Lillan fick sond och mat var tredje timme dygnet om. Själv så skulle jag pumpa brösten lika ofta för att stimulera mjölkproduktionen. Förutom det jobbiga att knappt få sova, se sitt barn med sond, pumpa brösten så hade jag så rysligt dåligt samvete att jag inte hade förstått hur det var ställt med amningen. Min älskade dotter hade fått svälta i drygt en vecka! Det var ju mitt tredje barn och de två första barnen hade jag ammat i drygt 1 år vardera utan komplikationer. Men som jag tänkt tidigare, första gången med just detta barn!
Vi var kvar på barnavdelningen i drygt en vecka. Lillans viktkurva vände men i motsats till storasyskonen har hennes ökat väldigt sakta. Den där känslan när man väger sitt barn på bvc och de har gått upp flera hundra gram och man känner sig så duktig, den infann sig aldrig med mitt tredje barn.
Hon följde helt enkelt sin egen viktkurva. När vi blev utskriven från sjukhuset så fick jag med mig en bröstpump mest för att jag själv ville det för bröstmjölken hade kommit igång ordentligt. Under de 3 närmaste månaderna så pumpade jag alltid ur brösten på natten. För på natten då känner man sig inte så säker och jag ville verkligen förvissa mig om att jag hade tillräckligt med bröstmjölk till Lillan.
Förutom att mitt mammasjälvförtroende fick sig en ordentlig törn så blev jag också väldigt överbeskyddande över våran minsting. Det har gått drygt 4 år sedan hon föddes men jag kan fortfarande knappt tänka på hur hon fick svälta under sin första levnadsvecka.
Jag vill med min berättelse visa på konsekvenserna med indragningar inom vården. Det hände väl egentligen inget sensationellt, men jag är övertygad om att konsekvenserna kan bli mycket värre när man sparar in på människor. Om jag hade varit kvar i åtminstone 3 dagar på BB är jag säker på att detta inte hade hänt. Och BB-vistelsen hade definitivt blivit billigare än veckan på barnavdelningen.

Lisa

  1. Maria skriver:

    Vi var med om något liknande när vår dotter föddes. Jag hade haft en fruktansvärt förlossning och var fullständigt utmattad. Några timmar efteråt fick vi ändå komma till patienthotellet trots att jag inte kunde resa mig upp själv. Amningen var jättesvår. Detta var mitt första barn och jag märkte att hon inte sög rätt men fick inget gehör, fick höra att jag var nojig förstagångsföderska. Det fanns dessutom en enda barnmorska inse natten som var ganska stressad och irriterad varje gång man ringde henne. Efter två dagar tyckte de om att vi kunde åka hem. Jag ville själv bara hem för jag vantrivdes så på patienthotellet. Men jag sa att jag inte tyckte det var en bra idé då jag inte upplevde att vår dotter fick i sig via amningen. Men det bortfärdades trots att hon var rejält gul också, låg på gränsvärden. Själv mådde jag psykiskt så dåligt efter den hemsks förlossningen men ingen hade tid att bry sug om det heller. Så vi blev utskrivna med ett slött barn som bara sov. Väl hemma märkte vi att det inte gick, hon vaknade ju aldrig utan sov bara. Så min man ringde BB på kvällen när vi kommit hem och beskrev läget och sa att vi aldrig skulle blivit utskrivna och bad att få komma tillbaka. Det var omöjligt fick vi som svar. Natten fortsatte med kontakt med BB via telefon, efter flera timmars bråkande fick vi en tid på morgonen för att träffa en barnmorska. Barnmorskan tog bara en titt på barnet och efter att ha hört vår historia sa hon att det inte får gå till såhär då BB har huvudansvar tills BVC tagit över. En läkare kom och sa att barnet måste in akut och sondmatas. Vi låg inne i en vecka och fick för första gången stöd och hjälp med amningen. Idag är vår dotter tre år och jag är livrädd för att föda barn igen. Hoppas innerligt att vi får bättre vård nästa gång!

    1. Lisa skriver:

      Det är fruktansvärt att det ska gå vara så här! Jag är övertygad om att många fel skulle undvikas om man satsade mer pengar inom vården så att barnmorskor, läkare osv hade tid att lyssna och observera sina patienter. Gör en skriftlig planering tillsammans med din partner och barnmorska om du blir gravid igen. Då vet de hur du vill ha det, för det är inte så enkelt att säga det när man ligger nyförlöst.

  2. C skriver:

    Min bebis kom till världen för snart 4 veckor sedan med ett akut snitt, två dagar efter blev vi hemskickade (dels för att vi trodde vi Var redo att åka hem och dels för de tyckte att vi kunde åka). Under de två dagarna fick jag ”lära” mig att amma och åkte hem i godan tro att jag faktiskt kunde det. 5 dagar efter var vi på återkontroll och då visade sig att vår bebis hade gått ner ytterligare 80 gram än vad hon vägde vid hemgång. Den barnmorskan vi träffade då var väldigt barsk, tryckte barnet mot mitt bröst och i min värld slet och drog i henne och ansåg att jag ammade på helt fel sätt (det sättet jag lärde mig på BB). Hon var väldigt hård och vi fick order om att mata bebisen med ersättning ur kopp och komma tillbaka dagen efter. Vi satt halva kvällen och försökte mata henne medan hon somnade hela tiden och jag satt bredvid och bara grät.

    Dagen efter fick vi träffa en ny barnmorska som var hur gullig som helst och hon förklarade att det inte var någon fara, gav mig tips och fick oss att förstå att vi inte skulle klandra oss själva för jag hade för lite mjölk.
    Jag vill egentligen inte klandra någon men pga tidig hemgång samt barnmorskans beteende vid återbesöket gör att jag idag måste mata henne med pumpad bröstmjölk eller ersättning ur flaska för att se att hon får tillräckligt och efter det får hon bröstet (som är en kamp med mig själv varje gång).

    Jag lever med konstant dåligt samvete för jag inte förstod att hon fick alldeles för lite mat första veckan samt att folk verkar ha uppfattningen att jag inte är en bra mamma för jag inte kan ge mitt barn bröstet varje gång.
    Men man gör vad man kan för att överleva och vi kämpar lite varje dag.

    1. Lisa skriver:

      Det gör ont i mig när jag läser vad du fått vara med om och fortfarande gör. Förstår till fullo ditt dåliga samvete. Du verkar vara förstföderska och det gör ju att du inte har ngn tidigare bra erfarenhet att luta dig mot. Man är så utsatt när man föder barn och ska börja sitt nya liv som förälder och då behöver man allt stöd man kan få. Jag har haft svårt att tänka mig bröstmjölkserättning men det räddade faktiskt min dotters liv. Om du inte får igång bröstmjölken så ge ersättning istället, åtminstone delvis. Du är ingen sämre mamma för det, tvärtom. Och även om du känner dig osäker i din mammaroll så är det du som är experten på ditt barn! Hoppas det blir bättre för dig. Styrkekramar!

  3. Anna skriver:

    Jag håller helt med, det är lite galet att man ska in och ut så snabbt när man föder barn. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför du inte gav ersättning om hon gick ner så mycket.

    1. Lisa skriver:

      Det är lätt att vara efterklok. Ingen sa ngt om bröstmjölksersättning utan tvärtom skulle jag amma mera för att få igång bröstmjölken ordentligt. Tyckte att hon sög och svalde, men det var väl luft i så fall.

  4. Emma skriver:

    Tror att det varierar väldigt beroende på vilket BB man är på, våra flickor är födda på Karlskoga Lasarett, och där är personalen helt fantastisk samt att man får stanna hur länge man vill! Nu sist stannade vi tre nätter och det kändes toppen!
    Kram Emma

  5. Anna skriver:

    Herregud! För det första så ska du inte ha dåligt samvete, men jag förstår som mamma att man har det. Har själv nyss fått mitt andra barn med nästan 6 års mellanrum. Min andra flicka gick heller inte upp i vikt som hon skulle de första 2 veckorna, men jag har lyckligtvis förstår jag blivit bemött på ett helt annat vis. Fick hjälp direkt på BB med amningen (men då hade jag tryckt på länge att jag ville ha hjälp redan hos min barnmorska) och hon fick även ersättning med rekommendation från BB och BVC och väldigt täta kontrollvägningar. Idag 2,5 mån gammal går hon upp ordentligt men får fortfarande ersättning som tillägg.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..