Läsarkrönikan: Lärarnas förlorade passion och stolthet

Då man de senaste dagarna har fått ta del av åsikter från lärare om deras förlust av den passion de en gång hade för sitt yrke så har vi den här veckan en krönika som tagit sig an frågan.
I den här krönikan som Isabella har skickat in får vi dock det andra perspektivet på området… Nämligen en elevs. Absolut läsvärt och viktigt att läsa ifall man skall bearbeta ämnet, läraryrket.
Vill du likt Isabella få vara med på sajten med din krönika? Skicka då in din text till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en bild på dig själv samt en kort text om vem du är, men du får likaså vara anonym. Vi ser fram emot ditt bidrag!

Hej!
Efter att en lärare ignorerat mig flera lektioner, för att det faktiskt skulle tvinga honom till att tänka och lägga ner lite av hans tid, så fick jag mig en tankeställare. Lärare är oftast bara i skolan för pengarna på kontot i slutet av månaden. De lägger ingen stolthet i vad de gör och det är sorgligt! Därav min nedanstående text/krönika jag hoppas du vill publicera som en läsarkrönika! Det är alltid värt ett försök, är mycket yngre än de som brukar bli publicerade, skriver inte så bra, men jag vill göra min röst hört, för framtida generationers skull!

Mvh
Isabella Sala

Lärarnas förlorade passion och stolthet
Vart är dagens skola påväg? Det är något jag dagligen frågar mig själv. Jag tar studenten om en vecka, men jag är seriöst orolig för framtida generationer.
I andra länder och även i Sverige, fast förr i tiden, fanns det en stolthet i läraryrket. Vem som helst blev inte lärare, och de som blev lärare hade kompetens och intresse inom sitt område. En kompetens och ett intresse de sedan skulle föra över till eleverna. De la stolthet i sitt yrke och förtjänade en hög status.

Lärare är det viktigaste yrket som finns. När barn börjar i skolan, behöver de en lärare som engagerar sig i varje person, och lyfter fram det just den är bra på. När eleverna sedan kommer upp i högstadiet men främst gymnasiet, behövs lärare som brinner för sitt ämne. De ska brinna så mycket för sitt ämne, att när eleverna kommer in i klassrummet, ska de direkt känna om det är ett ämne även de brinner för. På det sättet ska sedan en grund till kommande studier skapas, och en stabil, genomtänkt karriär byggas.

Lärare idag lägger ingen stolthet i sitt yrke. Vem som helst kan bli lärare, det krävs högre betyg för att bli frisör än lärare, det räcker med att skriva högskoleprovet för att komma in på lärarlinjen. Så jag förstår att det inte finns någon stolthet i yrket, jag skyller egentligen inte på lärarna, för det är synd om dem. Men tyvärr, så är det mer synd om eleverna. Lärarnas tid spenderad i skolan fyller fortfarande deras syfte, de får pengar på kontot i slutet av månaden. Eleverna däremot förlorar hela syftet med utbildning. Lärare bryr sig inte, de förstår inte att de påverkar elevernas framtid i varje steg de tar. Jag blir ledsen över hur det ser ut idag, ledsen att en lärare inte kan inspirera mig till vad jag vill göra med mitt liv.

Vi måste fråga oss själva hur det blev såhär, hur lärarna slutade se på sitt yrke som något värdefullt, något med mening. Var det när staten gick in och började styra för mycket i skolan? Alla läroplaner, kriterier, lagar, har de förstört vad skolan egentligen handlar om? Gör de att lärarna inte längre vågar följa sitt hjärta och lära ut vad de bär med sig, vad deras hjärta slår för? Jag menar inte att skolan ska sköta sig själv, men lärare måste få lite friare tyglar, de måste få känna sig inspirerade av sitt ämne, och när de i början av året ska beskriva kursen, låt dem beskriva den från deras egna hjärta. Ska de verkligen behöva ett papper på vad och hur deras passion ska läras ut? Ska det inte räcka med att de öppnar upp sig och berättar vad just deras ämne handlar om? Jag tycker det. Jag tror att även lärare saknar passionen de borde haft i sitt yrke.

Jag oroar mig för framtiden, fortsätter det såhär kan vi lika väl slippa skolan. Då lär vi oss mer på att komma ut i livet tidigare, göra misstag och lära från dem.
Mina framtida barn ska inte få ha det såhär, då flyttar jag hellre till ett annat land. Skolan ska ha en mening…

Jag vet att jag drar alla lärare över samma kant, det finns fåtal lärare som fortfarande brinner för det de gör, men den gruppen är för liten. Tyvärr…

  1. Vilket blaha från er lärare här ovan. Jag har också arbetat som lärare, och min man som lärare och rektor, och vi är helt eniga med skribenten. Många lärare är INTE alls motiverade eller ens kompetenta för detta viktiga arbete, trots åren som lagts på studier för just detta. Utbildningen till lärare i sig kan också ifrågasättas skarpt, samt många av dem som antas till utbildningen. Jag tycker att du, skribenten, ska jobba med just detta i framtiden, en bättre skola!

  2. Jag måste bara fråga, blir man en bättre lärare för att man har höga betyg? Tycker snarare att det borde läggas till intervju i intagningen. Många kan ha skyhöga betyg men sakna social kompetens och tålamod som behövs inom läraryrket. De med låga betyg som kommer in, behöver nödvändigtvis inte bli sämre lärare, och sen finns det dem som har låga betyg och inte borde ha kommit in, men de kommer inte heller klara av studierna på universitetsnivå.

  3. Agnes skriver:

    Jöses jag blir förbannad på er lärare som skriver här, som flera andra skrivit. Ingen av er vill förstå HENNES perspektiv. Uppenbarligen har hon erfarenheten av att lärare ignorerar och bryr sig inte om sitt yrke, att ni då känner er ”kränkta” för att NI brinner för ert yrke och ni har det stressigt och jobbigt. Som någon skrev tidigare… uppfattningen om lärare som stressar, arbetar hårt m.m blir inte positiv utan det uppfattas som negativt.

    Och MARIA: idag är den lägsta gränsen för att komma in via högskoleprovet 0,1, man behöver alltså inte ens läsa frågorna eller vara något så när beredd. Ja du ska ha godkänt i gymnasiebetyg, särskilt i de ämnen som krävs för att komma in, men det krävs inte mycket för att du ska kunna komma in på lärarprogrammet ens betygsmässigt, så jo VEM SOM HELST med godkända betyg kan komma in på lärarutbildningen idag för det är en utbildning och ett yrke som är så kört i botten idag.

    Jag tycker att innan man hoppar på en ELEV som säger SIN sida ta reda på fakta om ert eget yrke och den utbildning ni gått som den ser ut idag, så kanske ni kan åtminstone FÖRSTÅ hur det är.

    Skrämmande att vuxna människor, lärare för den sakens skull, beter sig på det här sättet mot en elev.

  4. Linn skriver:

    Oj, så många lättkränkta lärare som anser att attack är bästa försvar mot en ung tjej som uttrycker sin åsikt. Det skrämmer mig, och skribenterna som påstår sig vara lärare ger en betydligt sämre bild av lärarkåren än vad Isabella gör i sin krönika.

    Skärpning, ni ska vara vuxna förebilder och borde kunna svara på ett nyanserat sätt och förklara era åsikter för krönikören och även ge tips om hur hon skulle kunna agera för att bli sedd av den lärare som hon berättar om är orsaken till hennes krönika.

    Det är fruktansvärt illa av vuxna pedagoger att hoppa på en ung tjej på detta vis. Det är förvånande att läsa hur ni skyller ifrån er på elever, föräldrar, politiker, för låg lön osv. istället för att försöka förklara och vägleda en ung person som ger uttryck för sin åsikt och som uppenbarligen känner sig osedd av sin lärare.

    Mest skrämmande är dock att se flera lärares krav på att denna unga elevs krönika borde ha censurerats av Maggan. Skäms på er, för med er långa och gedigna utbildning borde ni känna till att alla medborgare i vårt land har rätt att ha en åsikt och att få ge uttryck för denna. Censur är något man ägnar sig åt i en diktatur. Jag hoppas att ni inte beter er lika illa på er arbetsplats som ni ger uttryck för här.

  5. Maria skriver:

    Blir lite irreterad när hon skriver att vem som hellst kan bli lärare. Hur många satsar fyra eller fem år på studier och studielån om de inte är intreserad av att vara lärare. Om nu intagningspoängen är låg behöver inte innebära att de blir en dålig lärare de har ialla fall godkända betyg från gymnasiet annars kommer de inte in. Lärarna har inte alltid en lätt arbetssituation med stora klasser, flera barn där annat modersmål än Svenska och andra kulturer, elever där föräldrar inte har kunskaper för att hjälpa sina barn med läxor. Det är inte lätt att arbeta i en organisation där det sker neddragningar hela tiden, och det gäller inte bara skolan utan även andra verksamheter i kommunen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..