ANNONS

Om jag dör?

/

Min mamma är så rar! Innan hon gick till kyrkan imorse förberedde hon en liten lunch till mig.

Jag blir alltid så hungrig runt lunchtid!

Lite förväntansfull och upprymd av min mors kärlek gick jag ut i köket för att värma och förbereda min framtagna mat.

Vart stod min lunch?

Det enda jag såg var en liten plastpåse på diskbänken med något fryst i…


1. Hade hon skändat och grävt upp hamstern Nisse ur trädgården? (lukten fick mig att börja undra)

Jag rev sönder påsen och tippade ut dess innehåll på en tallrik. Vad kan det vara? Lukten av fisk och tandröta chockade mig och gjorde att smaklökarna snabbt drog ihop sig och käkarna krampaktigt började strama..

Jag höll andan!


Vad var det för något?

Luften i lungorna började ta slut, och jag kippade kraftigt eter andan! Den fräna doften stack i näsan och gjorde att jag rös till och fick gåshud på armarna.
Jag andades med munnen, men efter ett par minuter så hade kroppen började vänja sig, och jag kunde försiktigt börja använda näsan igen

Jag började lyfta på ingredienserna med en gaffel, och insåg ganska snabbt att det här måste vara någonslags fiskgryta?


Jag kunde urskilja majs, brysselkål, en makaron, broccoli, bönor, bulgur? Morötter, blomkål, tomat, lök, ris och champinjon.

Men det som förbryllar mig mest, var lukten av FISK?! För jag såg ingen fisk.


(Kanske en av de sista bilderna som togs på mig i livet)

Jag vill bara att ni ska veta älskade bloggtanter! ATT om jag inte överlever det här?
Så älskade jag er!
Köp min nya bok, vare sig ni gillar den eller inte (pengarna går till fyra små föräldralösa pojkar)

Och det viktigaste av allt! Beskyll och straffa inte min mor för min död. Jag åt ”grytan” på egen risk!

Fridens x

27

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00