Läsarkrönikan: Vinterns sorg och viljan att fly fältet

Det är höga förväntningar på våren och vi rör oss sakta men säkert mot den. Vad har du för förväntningar? Vi vet att ni iallafall förväntar er en läsarkrönika varje onsdag.
Den här onsdagen så har vi en mycket välskriven och finslipad krönika från en tjej vid namn Julia. En krönika om den typiska ”vinterdeppen” och vilka egenskaper den kan väcka hos individen. Tack Julia för din fantastiska krönika!
Vill du också bli publicerad med din krönika här i bloggen? Skicka då in din krönika till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Gärna ihop med en text om dig själv samt tillhörande bild, men du är minst lika välkommen att vara anonym. Tack på förhand!

Vinterns sorg och viljan att fly fältet
Jag vill hävda att den långa vintern inte gör skandinaven gott. Enligt min mening kan samtliga månaderna som följer efter nyårsafton gladeligen rivas ut ur kalendern tills våren tittar fram.
Spruckna läppar, mörka ringar under ögonen, kritvit hy och råttfärgat hår är tydliga tecken på att skandinaven har vissnat. Solkat till sig helt enkelt. Exakt vad som ligger bakom mina medmänniskors hästskoformade mun där lyckan sedan länge runnit ur, är inte helt tydligt. Men jag har en stark intuition som säger att mörker och kyla kan vara två betydelsebärande variabler. Kanske är det ännu svårare att tampas med relationsproblem, sömnsvårigheter, ekonomiska kriser och ett trassligt förflutet när termometern visar minus och solen endast är ett minne blott. Jag tror på förändring. Med det sagt menar jag inte att verklighetsflykt är svaret på olika problem.
Däremot tror jag att man kan förändra sin vardag så att verkligheten blir mer trivsam. Om summan av laster är konstant kan man lika gärna röra till i termerna så att lasterna åtminstone varieras en aning. Antingen kan man förändra sin livssituation, eller fortsätta gnälla. Ett annat alternativ är att ta sitt pick och pack och lämna landet för ett slag.

I dagens Red Bull-orienterade samhälle ska allt gärna komprimeras, förbättras, skyndas på, vara roligt och lugnande på en och samma gång. Tillslut får man nog av allt kontroversiellt. Är dessutom trött på allt kommersiellt.
Man åker på pilgrimsfärd. Man vill vända sitt vinterbleka ansikte mot solen för reaktion i läderhuden. Man vill känna sig svettig, äta exotiskt frukt och leva ett liv som betyder mer än pengar och prestige. Man vill ha en väska på ryggen, vara på resande fot och ligga med vem fan som helst. Att ge sig hän på riktigt, då mår man bra.
Man vill dricka öl och känna att fötterna värker av dagens fysiska bedrifter. Man vill sova gott på primitiva material och blunda för allt man saknar som kallas komfort. Man vill läsa dikter av Karin Boye för att lära sig att resan på vägen till målet, är det som är själva målet, samt njuta av ljudet från okända instrument. Varför inte lära sig ett språk som man sen ska glömma bort. Känslan av att lära sig något nytt är ovärderlig.
Man kan skryta med att man kan ett språk som man egentligen varken begriper eller behärskar.

Efter resan kommer man hem till vardagen. Inser att allt är som vanligt. Solbrännan går bort. Man hittar den i badkaret. Den lägger sig som en brun rand strax under badkarskanten. Förmodligen är badkaret lika smutsigt som resenärens to do-list som sedan länge ignorerats.
För man måste komma ihåg att det bara är man själv som har varit på vift. Kanske för att hitta sig själv, sig själv.
Allt annat som brukar kallas vardag har flutit på i sin vanliga slentrian. Nu gäller det att hoppa in i rätt tempo igen. Ett tempo där man hinner med alla måsten.
Ta det i sin egen takt? Å nej. Man måste använda sig av mental regression. Tillbaka till skolgården. Två stycken håller i ett långt hopprep. Båda vevar. De vevar och sjunger. Själv gungar man med huvudet för att få in rytmen i kroppen. När man har rätt rytm tar man ett steg in i hopprepets rörelse för att börja hoppa. Antingen klarar man det eller så misslyckas man. Livet är som hopprepet i detta fall. Tro fan inte att hopprepet ger viker undan för ett söligt – hitta dig själv- tempo. Antingen är man med i matchen, och hoppar i det tempo som repet angiver.
Eller så kan man intala sig själv att man diggar livet på soffan. Man kan låtsas att man likt en björn, går i ide under årets allra kyligaste månader. Tids nog kickar det dåliga samvetet in som en påminnelse om livets alla måsten. Kanske är det just kontraster som behövs för att lyckan ska infinna sig.
Kontrasten mellan en inrutad vardag på hemmaplan och en böljande färd i utlandet. Om någon veckas vistelse utomlands gör att tiden efter hemkomst trevar på med lättare steg, är det värt det alla gånger! Plötsligt får även Sveriges träd gröna blad, kassörskan i mataffären blir alltmer trevlig, servitrisen önskar ”smaklig måltid” och grannen håller upp ytterdörren. Min erfarenhet säger att en vissen individ åter kan få liv och blomma igen.
Det ska även du och jag göra, så snart våren låter sig anlända. Då vänder sig den hästskoformade munnen åt rätt håll och lyckan som skvalpar där i kan inte rinna ut, den kan bara frodas.

  1. It’s a pity you don’t have a donate button! I’d without a doubt donate to this outstanding blog! I guess for now i’ll settle for bookmarking and adding your RSS
    feed to my Google account. I look forward to fresh updates and will share this website with
    my Facebook group. Chat soon!

  2. I just couldn’t leave your website before suggesting that I really enjoyed the standard information a person provide for your visitors? Is gonna be back ceaselessly to check up on new posts

  3. Anne skriver:

    Förstår vad du menar!
    Själv tycker jag att det är härligt att leva i ett land med dem fyra årstiderna, varje årstid har sin tjusning!

  4. Har verkligen njutit av vintern denna gång, underbart med snö och skidåkning i Mälardalen till och med. Vill inte riva ur våra vackra vintermånader ur kalendern. För mig gäller snarare sommardepp; man väntar en sommar som sedan regnar bort. Håller inte med dig alls.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..