Förintelsen

Det finns faktiskt INGENTING som berör mig så mycket som bilder och berättelser från förintelsen.


Jag mår fysiskt och psykiskt illa.
Jag VILL berätta och föra historia vidare till mina barn…
Men jag förmår mig knappt att återberätta historierna och se bilderna utan att gråta.

Jag tänker på mammorna som fick sina små Charlies ryckta ur famnar. Skriken som skiljde dem åt. Ovissheten, hungern, skräcken och maktlösheten.

Och jag måste verkligen jobba hårt för att ”inte tänka mörka tankar när jag hör tyska”

Ja lyncha mig! Cant help it! Jag lämnar det så…..

Finns det någon specifik händelse som fångat dig på djupet?

  1. john skriver:

    Jag tycker det är synd och skam med vad som hände under 2 ww, men det finns andra sidor.
    Min farfar blev skickad till ett barnhem eftersom hans far dog under första eftersom hans mor gifte om sig.
    Efter det fick han erbjudande att antingen bli adopterad av två judiska familjer. En professor och en bonde. Han valde bonden för han tänkte att där finns alltid mat. Tänk nu att han föddes 1910, då var det knapert.
    Av denna JUDISKA bonden blev han utnyttjad så mycket att han tänkte att så fort jag blir 21 sticker jag här ifrån.
    Han utbildade sig till skräddare sen kom deperitionen.
    När hitler kom till makten ordnade han jobb gjenom arbeitsdienst, det var början för farfar. Han skrev in sig i partiet.
    Sen blev det ju militären.
    Han fick inte vara med om invationen om polen, men den ryska Barbarossa var han med om.
    Han kom till 50 km från moskva och såg Kreml.
    När kriget var som bäst kom en jude springandes över fältet där farmor bodde. Hon och hennes syster såg det och flämtandes sa han att jag är jude och är förföljd av ss-trupper. De såg denna stackarn och gömde honom under höet de höll på att lasta in. Officeren frågade om de sett en jude springa förbi.
    Frågandes sa min farmor. Nej vi har lassat hö.
    Officeren tittade sig omkring och sa weiter till sina män.
    De gav juden lite mat och sa att han inte kunde stanna där. Göm dig någon annanstans.
    Det är för farligt här. Vi har en kommendant som är riktigt elak
    På natten smög han iväg.Farmor undrade alltid hur det gick för honom.
    Han blev till fångatagen vid Oder och hamnade i ryskt fångläger.
    Vid en morgonuppställning stannade en rysk officer och frågade om han ville leva. Han plockade fram sin pistol och satte den i pannan på min farfar.
    Vill du leva???
    Farfar tänkte bara på sina barn och fru och att det var slut.
    Ryssen flyttade över pistolen och skjöt killen gämte, som var bara 25.
    Då bestämde sig han för att fly från fånglägret.
    De var 5 som rymde. När de var tre som överlevt och kommit til grånsen skildes de åt.
    Allt jag vet är att han åt råa potatisar och sen gud vet vad, men vi fick många gånger en rå potatis om in far inte hunnit med att laga mat innan vi kom hem hungriga.
    Jag älskar mina råa potatisar
    Farfar skulle söderut och de andra mot Berlin.
    Nu vet jag inte hur lång tid det tog, men när farfar var 15 km från farmors bondgård upptåcktes han av ryssarna. Han la sig på knäna och bad om att inte bli skjuten.
    De bara skrattade och sa att kriget var slut.
    Hade farfar hamnat i ryskt fångläger hade jag nog aldrig upplevt hans 94-årsdag
    Ärligaste striderna var nog på västfronten
    I öst var det till sista man
    Mot Japan var det ett land som sträckt sina gränser och en idiotisk taktik, plus Två atombomber som kortade ner kriget.
    Tyvärr har det varit krig sen dess.
    Fram till 80-talet var det frihet från konolialmakter.
    Nu ekonomiska eller religiösa krig.
    Varför får vi nte fred???

  2. Thomas Gür på Svenska Dagbladets ledarredaktion tar i sin senaste krönika upp en aspekt av invandringen som det mer sällan talas om utanför kulturkonservativa kretsar, nämligen att man har rätt att säga nej till massiv invandring även om den skulle löna sig nationalekonomiskt.

    Det är fullt legitimt att vara kritisk till massinvandring också på rent kulturella grunder om man anser att invandringen i alltför stor utsträckning förändrar samhället i grunden, slår sönder den gemensamma nationella identiteten, skapar ett samhälle som ter sig främmande, där de egna traditionerna och sedvänjorna trängs undan, där man inte längre hör sitt eget språk talas när man kliver ut på gatan, där arabiska böneutrop från minareter ersätter klockors klang från kyrktorn osv.

    Gür sammanfattar sin text med att på ett tydligt sätt slå fast vad en nation är och vad dess folk har rätt till:

    Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

  3. Malin skriver:

    Dina:

    Jag är så himla ledsen för allt du och din familj fått utså 🙁 Världen är fruktansvärd och mitt hjärta går sönder av sorg när jag läser om de hemskheter som människor blir utsatta för 🙁 Min bästa vän är från Jugoslavien och jag har hört om de mest fruktansvärda saker 🙁

    All kärlek till dig fina du
    <3

  4. Dina skriver:

    Och Malin dina ord värmer 🙂
    Alla har en plats på denna jorden 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..