ANNONS

Förintelsen

/

Det finns faktiskt INGENTING som berör mig så mycket som bilder och berättelser från förintelsen.


Jag mår fysiskt och psykiskt illa.
Jag VILL berätta och föra historia vidare till mina barn…
Men jag förmår mig knappt att återberätta historierna och se bilderna utan att gråta.

Jag tänker på mammorna som fick sina små Charlies ryckta ur famnar. Skriken som skiljde dem åt. Ovissheten, hungern, skräcken och maktlösheten.

Och jag måste verkligen jobba hårt för att ”inte tänka mörka tankar när jag hör tyska”

Ja lyncha mig! Cant help it! Jag lämnar det så…..

Finns det någon specifik händelse som fångat dig på djupet?

74
1

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00