När man gör inbrott i Magdalenas blogg

Hej på er, alla Maggan-läsare. Eftersom Magdalena behöver koncentrera sig på lite annat just nu, så tänkte jag smita före i kön av Onsdags-krönikörer och skriva ett par rader. En del av er vet vem jag är, men de flesta har ingen aning och eftersom jag sedan länge har inloggningen hit in så kan jag hitta på lite vad som helst, när som helst, hehe. Mona heter jag och bloggar under MonasUniversum.

Hörrni. Maggan pratar alltid så varmt om ”mina tanter” (även om vi båda vet att det finns en hel del unga raringar här) och jag är benägen att hålla med. Ni har verkligen visat mycket kärlek den senaste tiden, så jag förstår varför hon är glad i er. 

Dock har jag noterat att, även om 99% av er är helt underbara, så finns det en och en annan satkärring här. Typ två-tre stycken. Som sticker ut bland hundratusentals läsare.

Så är det ju alltid. Att sådana finns alltså. Själv är jag lyckligt förskonad varför jag får en chock när jag läser kommenterar här ibland. Och jag kan passa på att berätta en sak: Magdalena tar ALDRIG bort era kommentarer, som det insinueras om mellan varven. Det gör däremot Tomas…när han tycker att det går för långt med personangrepp och annat skit som inte hör hemma här.

Men i alla fall. Härom veckan fick jag ett tokspel inne hos mig och skrev ett inlägg som jag tänkte dela med mig. Vi kvinns kan ju vara förjävliga mot varandra. Ja, det finns ju män också, men vi kärringar är nog värst;

Det här med människor och skitsnack

Jag har tänkt på en sak. Varför pratar människor skit om varandra? Alltså, det är klart att vi alla gör det, givetvis jag själv också.

Men. Jag har extremt svårt för människor som inte kan stå för det. Visst, ibland kan man inte alltid fejsa någon med sanningen, men för det mesta så borde det inte vara några problem. Tycker man.

Vad jag menar är: om jag tycker skitilla om någon så ser jag till att inte röra mig kring den människan. Och något jag inte skulle göra är att, om jag stöter på personen i fråga, så skulle det aldrig falla mig in att stå och vara trevlig. Jag kan vara kort och korrekt, men inte fan står jag och är nån leende myspyskärring. Människor som gör så är sjukt falska människor.

Jag kan bli riktigt spyfärdig när jag ser vimmelbilder på folk, där jag vet att den ene på bilden inte gör annat än snackar skit om personen som står intill. Ändå så ska det kindpussas och vara såååå jefla trevligt. Och när den baktalade går därifrån så öppnas glappkäftarna igen. Varför gör människor så?

Sen tänker jag på en person som hela Sverige känner. Magdalena Graaf. När hon och hennes syrra började figurera i Slitz och åka runt på turné så trodde jag ju g i v e t v i s att hon var ett stolpskott. En korkad blondin. För inte fan kan man väl vara smart om man viker ut sig? Några år senare så läste jag hennes bok…och fick en tankeställare. Otroligt bra bok…en otroligt intressant människa. Tänkte jag då. Och somnade om.

6 år senare har jag förmånen att vara en nära vän till henne. Förmånen i den bemärkelsen att få vara vän med en genuint god människa. Inte nån jävla kändis, för det är helt betydelselöst.

Och vägen till den vänskapen har föregåtts av andra människors kvalificerade skitsnack om henne. Herremingud så mycket skit jag har hört. Och hör. Det här gör mig så arg. Och ledsen. Jag kan bara för mitt liv inte förstå HUR man kan prata skit om någon, där absolut i n g e n t i n g av det man skvallrar runt om är sant. I n t e  e t t  s k i t!

För några dagar sen så skrev Luttan en kommentar här, som har legat och grott i huvudet:

Hahaha ni är så himla goa! Bjuder på er själva och ger oss bakom skärmen så mycket glädje!
Har träffat Maggan på fotbollsplanen när hennes ena kille hade match och maken till ödmjuk människa har jag nog inte träffat förut!! Hoppas ni får en underbarn helg!

Och det är sant det hon skriver. En stor människa med ett stort hjärta. Så jag blir så otroligt jääävla förbannad när det finns glappkäftar där ute som sprider en massa dynga till allt och alla. Shame on you säger jag bara. Och karma…

För några år sen så stötte jag på en människa som jag visste avskydde mig. Jag var i samma lokal som henne men höll mig på avstånd. Vad händer tror ni? Puckot kommer fram och kör det där vanliga ni vet: ”Nämen heeeeeeej, hur mår du?! Och ”Guuuud vad kul att se dig!” Och så ett äckligt falskt leende på det. Till råka på allt så gjorde hon en ansats till att försöka krama mig. Jag höll fan på att spy…

..och blev så jävla provocerad, så jag svarade: ”Du, vafan kommer du fram för när jag vet hur illa du tycker om mig, snacka om att wäjsta din tid?!” Sen vände jag på klacken och gick därifrån. De som stod runt omkring höll på att smälla av, men vafan: säg mig v a r f ö r jag ska stå och prata med nån som tycker så vansinnigt illa om mig? Jag avskyr negativ energi och de senaste åren har jag lärt mig att ta vara på de människor som betyder något. Resten kan dra.

Herregud som jag sitter här och eldar upp mig. Hur gör ni? Spelar ni med för den goda sakens skull, eller håller ni er undan? Skulle ni våga säga nåt sånt rakt ut till någon? Snackar ni ohälsosamt mycket skit om människor och vågar ni i så fall stå för det?

Mina läsare hade sjukt bra åsikter om det här och det var en intressant diskussion i kommentatorsfältet. Jag är lite nyfiken på hur ni här inne tänker kring det här. 

  1. Men den där kom med . Alltid lika roligt att skriva kommentarer på denna blogg. Det är 50% chans att man får in kommentaren. Spännande.Jag skrev ändå inget intressant. Smörade bara lite ha ha.KRAM

  2. Och där kom inte min kommentar med. Shit pomfritt

  3. Som svar till Anna: jag blev tillfrågad om att blogga hos Hannah, vilket jag gjorde under nåt halvår. Sen bestämde jag mig för att det var roligare om JAG tjänade pengar på det jag skrev. Initialt så var dealen för min del, att jag ville ha fler läsare, och det fick jag, ca 5000, vilket jag är extremt tacksam för men jag tror inte att jag passade in där, i så fall så hade jag nog marknadsförts lite bättre. Nu blev det noll och ingenting. Inga hard feelings…från min sida. Förmodligen var jag för dålig för dom. Tycker dock att Matplatsen är en överlägsen blogg, och jag tror inte Victoria har fattat hur bra hon skulle lyckas om hon körde sitt eget race.

    Det kom ju in ett par stycken i samband med att jag tackade för kaffet, och jag vet inte om de är kvar… det har ju kommit och gått ett ganska stort antal bloggare där genom åren. Dock önskar jag BF all lycka. Det finns plats för oss alla i bloggvärlden. Tycker jag.

    Hur som. På en tillställning träffade jag Tomas och det visade sig senare att han skötte Maggans blogg. Han presenterade oss och det var kärlek vid första ögonkastet..so to speak. Vi är väldigt lika och Maggan har en humor som tyvärr inte alltid kommer fram här. Hon är dessutom klok och intelligent. Jefligt intelligent. Till mångas stora förvåning..har jag märkt.

    Vi människor är ju rätt duktiga på förutfattade meningar. Själv har jag svart bälte i fördomar, men jag försöker kamma till mig.

  4. Nä, Mona, jag håller inte med dig! Jag tycker det är märkligt att skriva ett inlägg om negativ energi och skitsnack och inte göra annat än förmedla negativ energi och snacka skit.
    Mona, du verkar vara en arg person. Livet är för kort för att hata hatare och elda upp sig över som du säger ”2-3 personer av hundratusentals”! Och jag håller inte med om att öga för öga, tand för tand – vara sur och snäsig mot någon man tycker illa om – beteendet är nåt vidare bra. Då föder man ju bara den negativa energin! Bästa sättet att sprida positiv energi är genom att ignorera (istället för att hata) de där typerna och sprida kärlek, DÅ försvinner skitsnack mm!

Lämna ett svar till agneta blomberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..