Läsarkrönikan: Vänskap

Nu så har en ny vecka påbörjats och vi har en helt ny läsarkrönika åt er. Denna vecka så har vi en kvinna som heter Ulrika som ska vill dela med sig av sina tankar om vänskap. Självklart får hon det!
Precis som Ulrika så kan ni också skicka in er läsarkrönika till magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du får mycket gärna skriva en kort text om dig själv, gärna även med bild, men du får även vara anonym om du skulle vilja det.

Jag heter Ulrika, är 45 år och bor i Västerås. Bor med en dotter på 20 år, som är bipolär. Jobbar som ämneslärare i svenska och engelska och undervisar detta läsår elever i årskurs 9 och uppåt. Jag bloggar på http://tusenskalattleva.blogspot.se/.

Vänskap

Hej på er!
Att ha vänner, betyder oerhört mycket för mig. Innerst inne är jag nog lite av en ensamvarg och väldigt självständig. Har växt upp med en ensamstående mamma och är även själv ensamstående med en nu vuxen dotter. Men, att ha vänner som ger stöd är så viktigt, oavsett om det är på nätet eller IRL. Det har jag märkt dels när min dotter i perioder varit sjuk och även de senaste 8 månaderna sen jag fick min bröstcancerdiagnos. Jag hade inte orkat med beskedet, alla behandlingar, alla mediciner, alla känslor om jag inte haft stöd runt mig. Samma dag som jag fick beskedet, den 9 november 2011, bestämde jag mig för att blogga och vara öppen och ärlig om min sjukdom. Denna öppenhet har lett till ett enormt stöd från många människor runt mig. En del personer känner jag inte alls, en del är flyktiga bekanta, kollegor, elever, elevernas föräldrar, gamla och nya vänner och förstås min familj – ja det är så många som följt min kamp mot cancern och visat sitt stöd genom kommentarer på Facebook, via mail eller direkt på bloggen.

Jag är nu på väg att bli frisk, mitt högra bröst och förstås även resterna av tumören togs bort i en operation i april. Tumören hade krympt från 7 cm till 4 mm tack vare mycket starka cellgiftsbehandlingar. Då, när jag fick cellgifterna, ville jag fly ut ur min egen kropp, det var så tufft. Nu är jag tacksam eftersom de gjorde tumören så liten och även tog hand om den metastas som fanns i lymfan. Jag har även fått strålning under fem veckor i sommar, för att ta hand om de eventuella cancerceller som gömde sig någonstans. Jag har tagit mig igenom allt detta, tack vare min egen styrka OCH tack vare det stöd jag fått.

Det är nyttigt att lära sig att ta emot stöd, för det är inte alltid så lätt. Att be om hjälp och ta emot värme och stöd från andra är svårt för många människor, även för mig. Att vara stark och självständig är bra, men det är så viktigt att kunna vara liten och sårbar och våga ta emot. Jag har känt mig överväldigad vissa stunder av det stöd jag fått, sen har jag tagit det till mig allt och känt mig stärkt.

Ge din vän en kram nästa gång ni ses. Skriv en kommentar på Facebook att han är bäst. Skicka ett brev/mail om ni bor långt ifrån varandra och berätta vad hon betyder för dig. Lämna den där kommentaren på den där bloggen du läser – det kommer att betyda mycket – även om den är anonym. Baka en kaka och lämna till den där kollegan med 4 småbarn. Eller varför inte plocka en bukett vilda blommor och häng på dörren till grannen som är sjuk. Det stöd du visar en vän, är oerhört viktigt. I vilken form det än visas. Tro mig, jag vet, utan stöd hade jag inte orkat kämpa.

Och kom ihåg: även om en person nära dig aldrig ber om hjälp, så betyder det inte att den klarar av allt på egen hand.

Ta hand om dig! Kram från Ulrika

  1. I NÖDEN PRÖVAS VÄNNEN det stämmer nog rätt bra det.

  2. Bra skrivet Ulrika.
    Efter att själv nyligen rest mig från att ha varit utbränd ( och i viss mån fortfarande lever med sviterna av den resan), har jag också upplevt vad mycket det betyder att det finns människor runt omkring som kan stötta och hjälpa på olika sätt.
    När man är mitt uppe i en jobbig period, så kan något så enkelt som en ärligt menad kram betyda otroligt mycket.

  3. Hej!

    Blir så otroligt rörd när jag läser dina ord. Alla människor har rätt att vara både svag och stark på samma gång i jobbiga o svåra situationer.En liten kommentar eller en kram kan betyda så mkt.
    All lycka till dig!

    Kram Sussie

  4. Så bra skrivet Ulrika,
    Man måste kunna bjussa lite på sig själv och ge både uppmuntran och en hljälpande hand till sina vänner och medmänniskor lite nu och då – en sådan liten insats, när man själv är i balans. Har själv märkt att folk drar sig undan när det sker jobbiga saker -då har de inte själva varit med om att ramla ner i något svart hål och förstår hur en liten glädjande kommentar och ett stärkande samtal kan rädda ens dag!
    Lycka till och krya på dig!
    kram Lotta

  5. Ida skriver:

    Tänk att man inbland måste bli påmind
    hur bra man har det och vilka fina vänner man har.
    Lycka till Ulrika!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..