Läsarkrönikan: Apropå fattig…

Veckans krönika kommer från Alexandra som belyser ”Marias” krönika ”Fattig” som vi publicerade för ett tag sedan. Fortsätt! att skicka in era krönikor. Det börjar bli tunt. Tufft, mesigt, snällt, elakt, sorgligt eller lyckligt. Vi vill läsa allt! Skicka in din krönika på magdalenagraaf@gsonmedia.se. Nu, Alexandra, är det din tur:

Apropå ”Marias” krönika fattig, och alla kommentarer hon fick om att hon var självisk för att hon skaffade fler barn.

Jag är 21 år, flyttade hemifrån för ett år sedan och har fyra yngre syskon som alla bor hemma fortfarande. Då min pappa varit långtidssjukskriven flera gånger under min och mina syskons uppväxt, och Mamma jobbar inom den underbetalda äldreomsorgen har vi aldrig haft mycket pengar. VI har inte alltid haft de nyaste mobiltelefonerna, vi har alltid delat på en dator, jag har Aldrig kunnat få hela studiebidraget i månadspeng, jag hade inte fjällrävenjackor på vintrarna. Som jag uppfattade det då, så hade Alla andra allt och jag hade ingenting, och allt var så orättvist osv osv osv. Idag när jag tittar tillbaka på hur vi hade det så minns jag ingenting dåligt. Reaktionerna vi får utifrån om hur vi är i vår familj är att vi hyser så mycket kärlek till varandra att det nästan är onaturligt. Trots att vi är 21, 19, 16, 15 och 11 år gamla så följer vi alltid med familjen på allt. Oavsett om det är middag hos mormor, eller två veckor i 25-kvadratmetersstugan i skärgården som vi hyr varje sommar. Hur många tonåringar gör det? Om jag tycker att mina föräldrar varit själviska för att de skaffade fler barn efter mig? Aldrig, jag skulle inte vara den jag är idag utan mina fina fina syskon. Jag skulle inte byta min familj eller uppväxt mot någonting i världen. I dagens läge håller mina föräldrar på att separera. Mamma påbörjade en skuldsanering för 7 år sedan och är idag helt ren. Hon kan till och med köpa en lägenhet om hon vill. Pappa däremot har inte tagit tag i detta än, men inte tycker jag att han är en dålig människa för det. Nu ska jag med min fasta anställning och mitt eget hem gå i borgen för Pappa så han får kontrakt på sin nya lägenhet, på villkoret att han sätter hyran på autogiro och kontaktar kronofogden för en skuldsanering om senast ett år. Det kommer lösa sig för mina föräldrar, det är jag övertygad om. Och gör det inte det så har de ju oss barn att luta sig mot. Jag har fast anställning med en bra lön och börjar snart plugga kvällskurser också. Äldsta lillebror har fast anställning sen han gick ut gymnasiet, och de två mellanbröderna jobbar extra. Bara lillasyster som inte tjänar sina egna pengar ännu, men henne skämmer jag bort en del så hon klarar sig ändå.

.
Jag tror inte jag hade haft det bättre utan mina syskon, och jag tror inte vi hade varit Lyckligare om Pappa hade varit statsminister och Mamma jurist, kirurg eller dyl.
Vi har ju lärt oss att uppskatta varandra istället för allt det materialistiska som verkar vara det enda som min generation bryr sig om.

.
Min största önskan är att jag en dag ska lyckas vara en lika bra förälder till mina framtida barn som mina föräldrar varit till mig och mina syskon. Och oavsett hur mycket pengar jag än kommer att tjäna i framtiden så kommer jag anstränga mig till det yttersta för att ge mina barn lika mycket kärlek, energi, uppskattning och framför allt Tid som mina föräldrar har gett mig.

.
Jag kan tillägga att jag och min äldsta lillebror  i somras la ihop våra pengar och köpte en resa till Italien för hela familjen, så om en månad åker vi på vår första utlandsresa tillsammans! Vi har rest på egen hand med kompisar och så, men aldrig med hela familjen så det ska bli så kul, och våra yngre syskon är överlyckliga. Och nej, det är inget konstigt med att det var jag och min bror som betalade den resan, istället för våra föräldrar. De har ju gjort allt för oss i hela våra liv, så om vi kan återgälda det om ens på minsta möjliga sätt så kommer vi göra allt vi kan för att göra det.
Vi hoppas nu att den här resan blir det roligaste vi någonsin gjort tillsammans och att vi i framtiden får möjlighet att göra många fler.

Tack för ordet, Alexandra

  1. S skriver:

    Det låter bra att det finns så många fattiga, som har det så fint känslomässigt.Något ska man väl va rik på, om man inte har pengar!

  2. Helena skriver:

    Så sant! Man ska visa sina föräldrar uppskattning för allt de gör för en.

  3. Anna-K skriver:

    Jag är uppriktigt ledsen om jag fick Dig Alexandra att tro att jag förringar Dig,dina syskon eller dina föräldrar-det var Aldrig min mening!Det här var ju trots allt Din krönika om dina upplevelser och jag respekterar det!Det blev fel forum att ta upp mina egna upplevelser och känslor!Med vänliga hälsningar Kristina

  4. K skriver:

    Jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag fick Dig Alexandra att tro att jag förringar Dig,dina syskon eller dina föräldrar.Det var ALDRIG min mening!Det var mina egna dåliga erfarenheter jag belyste,men tyvärr,inser nu att det är fel forum att ta upp det i.Det här var din historia och dina upplevelser!Med vänlig hälsning, Kristina

  5. Kristina, jag tog inte illa upp, jag förstår att alla har det olika, även om jag tycker att jag haft det ”dåligt” i perioder så lär jag mig varje dag att de finns alltid de som har det värre. Du var en av dessa när du växte upp, och det är väldigt beklagligt. Jag hoppas du har nära och kära runt omkring dig Idag istället, som ger dig all den kärlek du behöver och förtjänar 🙂

    Tack Alla ni, för de fina och värmande orden, jag blir både rörd och lycklig. Vad roligt att ni tyckte om det jag skrev, jag hade inte väntat mig så stor respons. Kram till er alla!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..