Läsarkrönikan: Moralkakor och allmänna taskigheter

Dagens läsarkrönika kommer från Emmy. Vi tyckte den passade bra efter gårdagens och nattens kommentarsflöde…

Jag heter Emmy, är snart 30 år och har bott utomlands i ett par omgångar över de senaste 10 åren. Numera bor jag i Australien, då jag kom hit som backpacker i början av 2010 och sedan helt enkelt bara blev kvar här. Jag följer dock svenska nyheter och bloggar med allt större intresse. Kanske blir det så när man bor utomlands, att man vill hålla en öppen kommunikationslina till Sverige på så många sätt som möjligt. I sann utlandssvensk anda så bloggar jag även själv på http://bortabrabloggen.wordpress.com/.

Jag gillar Magdalenas blogg, för oavsett ämne, så är det alltid en ordentlig diskussion i kommentarsfältet. Och med risk för att trampa mitt i nätmyrstacken nu, så skulle jag vilja ta upp ett ämne som så många gånger förbryllat mig.

Nära knutet till näthatet så finns vad jag brukar kalla nät-tjafset. De som har en herrans massa åsikter och uppenbarligen inte får utlopp för sitt behov av att diskutera och debattera någon annanstans. De som förklär sina åsikter i goda råd och övertydliga pekpinnar. Kanske ibland gjort i all välmening, men särskilt bloggar som ens törs nudda vid frågor om föräldraskap (och särskilt moderskap), brukar få sig bra många nätsmockor från nät-tjafsarna.

I grund och botten så förstår jag inte den skapade problematiken och tydliga dramatiken i att bara låta folk göra som de vill. Så länge ens beteende inte direkt skadar någon annan, varför kan man inte bara låta folk hållas?Många gånger under mina år på resande fot så har jag mött människor som inte förstår mina livsval. Som tycker att jag bara flaxar runt och borde växa upp. Jag kan dock inte låta bli att undra vem det möjligtvis kan störa så att jag gör på mitt sätt?

Jag skadar ingen annan med att leva mitt liv som jag gör. Jag pensionssparar, jobbar heltid och är nog vuxnare nu än vad jag varit om jag stannat kvar i en relativt skyddad miljö. Skillnaden är att jag då och då byter miljö, land och jobb. Ibland med en trevlig resa däremellan. Resor som jag själv sparar ihop till och betalar för. Jag skulle aldrig få för mig att gå fram till en nybliven mor eller far och förundrat säga ”Men är du inte klok! Vill du bilda familj nu? Ska du inte ta och lämna bort ungen och sticka ut och resa istället?”. Därför förstår jag inte riktigt varför omvända kommentarer i motsvarande kaliber verkar vara mer acceptabelt att kasta ur sig till folk som gjort ett annat livsval. Men tack och lov så finns det ju långt många fler som förstår och välkomnar att alla inte måste leva sitt liv på precis samma sätt.Ibland hör man hur folk delvis försöker förklara nät-tjafset och besserwisser-fasonerna med den så kallade svenska avundsjukan, och det kanske ligger ett litet uns av sanning i det. Att saker som inte är lagom och ”main stream” borde rättas till. Men efter att ha bott i USA, England och Australien i längre perioder, så har jag märkt att annorlunda saker ryknar på rätt många näsor oavsett vart man bor. Ett visst mått av annorlunda möts med nyfikenhet och en mängd frågor. Men när det blir för konstigt (exempelvis om man säger att man inte är så särskilt intresserad av att skaffa barn, trots att man närmar sig 30) så blir folk alldeles paffa. ”Men lilla vännen, nog är det väl dags att tänka på det nu! Du blir ju faktiskt inte yngre!” Inte helt ovanligt att detta dessutom sägs av folk i samma ålder som man själv.

Som bara för att de är en erfarenhet rikare på ett livsområde, tar sig rätten att klappa en jämnårig på huvudet och uppmana denne att infoga sig i hur de själva valt att göra.

Det är aldrig helt enkelt att förstå hur andra människor gör sina livsval. Om de hamnar där de hamnar på grund av olyckliga omständigheter, medvetna val eller helt enkelt slumpen. Men varför är det så svårt i en multikulturell och informationsbaserad värld att bara acceptera att alla gör vi lite olika? Nät-tjafsare och besserwissrar i verkliga livet finns det lite överallt. Men som väl är kan man träna upp förmågan att låta en stor del av deras dravel bara rinna av en. Hiva ut deras märkliga kommentarer på forumets kompost där de förhoppningsvis en dag bryts ner till en konstruktiv idé för en mer nyanserad diskussion.Visst får man tåla att andra har åsikter, speciellt om man aktivt väljer att dela sitt liv med andra genom en blogg eller annat forum. Då har man valt att vara delvis offentlig och bjudit in för allmän diskussion. Och i sann demokratisk anda så måste man ju erkänna att utan en lagom blandning åsikter blir diskussionen ganska stel och enkelriktad. Men nät-tjafsare eller besserwissrar som kommer med helt icke konstruktiva kommentarer förtjänar inte riktigt att tas på allvar. De kanske snarare borde starta sitt eget forum och där predika om vad de anser är rätt, och därmed göra det hos en publik som har ett intresse av att lyssna på och delta i detta. Och innan man som potentiell nät-tjafsare lägger en kommentar i ett forum man följer, så kanske man borde fråga sig om man hade varit bekväm att uttrycka sig på precis samma sätt i en situation där personen sitter mitt emot en vid ett cafébord eller liknande.

Om inte så kanske det är läge att omvärdera sin nät-närvaro?

Det är underbart att den stora majoriteten av människor både på nätet och i verkliga livet är nyanserade, konstuktiva och stöttande. Ställer nyfikna frågor och kommer med relevanta råd när möjligheten bjuds. Lite synd är det dock att en liten skara tjafsare kan lägga en tung grådassig skugga över även den mest givande diskussion. Alla kanske inte vill vara annorlunda, men det går inte att komma ifrån att varje människa är unik. Vore det inte härligt om vi kunde låta det förbli så, utan påtvingade moralkakor eller allmänna taskigheter?

Jag önskar er alla en riktigt fin början på 2012 och hoppas att vi allihopa kan se fram emot ett givande år på många sätt, oavsett var vi befinner oss!

Ha det gott!

Emmy