Rickard Engfors: Att vara eller icke vara offentlig, det är frågan

Idag kan alla bli någon slags offentlig person. Genom bloggar och statusuppdateringar på Facebook delar miljontals människor med sig av sina privatliv på nätet. Ska man vara personlig eller privat i offentligheten? Idag funderar jag över om vi verkligen är medvetna om vad vi utsätter oss för…

Jag har funderat mycket över det här med offentlighet den senaste tiden. I höst gör jag debut som författare med min självbiografi Allt eller inget. Boken kommer att förändra mitt liv. Det vet jag redan nu. Allt eller inget är min egen ocensurerade historia och den är extremt självutlämnande. När jag offentliggjorde nyheten om boken på min blogg tidigare i veckan skrev jag en del om mina känslor inför bokreleasen. Jag har fortfarande svårt att förhålla mig till att allt jag skrivit faktiskt kommer att bli offentligt. Vet jag vad jag gett mig in på? Nej. Absolut inte. Men jag tvivlar inte på att jag tagit rätt beslut.

Under min karriär har jag figurerat i offentligheten på olika sätt. Som dragartist framställde jag mig som sexfixerad, ytlig och provokativ i media. Det genererade jobb och betalade mina räkningar. När jag la perukerna på hyllan och började arbeta bakom andra artister valde jag även bort offentligheten. Jag var aldrig någon som var tillräckligt intressant för att pryda löpsedlarna så för mig var det inget problem att bli mer anonym. Så enkelt är det inte för alla.

I veckan kunde man läsa om att Drottning Silvia skadade sig när hon försökte fly från en fotograf under sitt besök i New York. Aftonbladets frilansare följde Silvia så närgånget att drottningen snubblade och stukade foten. Ännu en gång debatteras nu frågan om bevakningen av kungahuset blivit för närgången. Jag skrev ett inlägg om detta efter att jag läst en intervju med hovets informationschef Bertil Ternert.

– Jag har höjt på ögonbrynen flera gånger. Framför allt är det de yngre i familjen som bevakas hårt och frågan är hur långt ska man gå. Ett ord som kvällspressen ibland använder är granskning, men det är det ju inte frågan om här. Det var en vardaglig händelse där en familj var ute och handlade, sa Ternert till Dagens Media efter incidenten i USA..

Granskning är en sak och bevakning en annan och jag har många gånger kritiserat kvällspressens bevakning av offentliga personer. Men om den relativt nytillträdde informationschefen på allvar tror att något som den kungliga familjen gör kommer att betraktas som ”en vardaglig händelse” är han ute och cyklar. Kungafamiljen är precis som alla andra kända människor alltid offentliga. Vare sig de vill eller inte. Jag menar inte att ursäkta Aftonbladet-frilansarens agerande i detta fall men det är en förklaring.

Frågan om vilka gränser som gäller för bevakningen av offentliga personer när de är privata är viktig. Offentliga personer har givetvis också rätt till ett privatliv. Däremot kan man som offentlig person inte förvänta sig att alltid kunna vara privat i sitt privatliv. Tyvärr. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Så är det faktiskt. Man behöver inte vara drottning. Man behöver inte ge ut en självutlämnande biografi. Man behöver inte dokumentera stora delar av sitt liv på en blogg. Offentligheten är ofta självvald och därmed får man stå sitt kast.

En viss typ av medial uppmärksamhet skulle garanterat de flesta kändisar välja bort om de kunde. När jag ser min älskade Maggans privatliv på löpsedlarna mår jag dåligt. Hennes privata problem borde få vara privata. Så ser dock inte spelreglerna ut i kändisvärlden. Sensationsjournalistiken rättfärdigas av allmänhetens intresse. Och det finns ett enormt intresse för kändisars privatliv. Så länge någon väljer att figurera offentligt får personen i fråga tyvärr också stå ut med dessa intrång i privatlivet. Jag ursäktar inte på något sätt integritetskränkande bevakning. Verkligen inte. Men tidningarna ägnar sig inte åt denna typ av journalistik för att jävlas. Det är fel att skylla allt på ett gäng sensationstörstande journalister. I slutändan är det konsumenterna som styr. Det är indirekt alla som köper tidningarna som rättfärdigar bevakningen.

Jag har flera gånger fått frågan om varför kändisar väljer att blogga om sina privatliv. Öppenheten medför ju att de själva förser media med nytt material. Det stämmer. Det kan vara både på gott och ont. För vissa tror jag att det delvis handlar om att återta makten över privatlivet. Det kanske låter skruvat? Kan man verkligen göra sitt privatliv privatare genom att offentliggöra det? Svaret är nja. Privatlivet blir kanske inte privatare men det blir i alla fall på riktigt. Bloggen är ett forum där den kända personen kan berätta sanningen utan några mellanhänder. Även om det innebär att man lämnar ut delar av sitt privatliv så får omvärlden i alla fall rätt bild av vem man är och vad som händer.

För några veckor sedan reagerade jag på några kommentarer som jag läste här hos Maggan. Min kära väninna hade skrivit ett inlägg om att hennes liv kändes tufft på vissa fronter just då. Bland kommentarerna såg jag att några läsare tyckte att hon skulle låta bli att blogga om saker som får henne att må dåligt om hon inte berättar orsaken. Det gjorde mig irriterad. Ska man inte dela med sig av hur man mår på sin blogg om man inte avslöjar allt? Jag skrev ett inlägg där jag undrade om man som bloggare har någon slags redovisningsplikt. Min fråga var inte riktad till någon bloggläsare specifikt utan gällde bloggsfären generellt. Diskussionen som sedan uppstod var intressant och fick mig att följa upp inlägget med ett längre resonemang under rubriken ”Kuksugande killars yttrandefrihet”.

Varför tar jag upp detta igen? Jo, för att den diskussionen till viss del illustrerar problematiken kring offentlighet. När man väljer att vara en offentlig person får man omvärldens förväntningar på köpet. Folk förväntar sig olika saker av olika kändisar. Kungafamiljen förväntas vinka lite lagom stelt och klippa band. Maggan förväntas vara en mysig trebarnsmamma med halvsjuk humor som delar ut en massa pengar i tv med jämna mellanrum. En del kanske till och med är så fördomsfulla att de fortfarande har någon slags bimbobild av Maggan från 90-talet kvar på näthinnan? I så fall förväntar de sig den före detta utvikningsbruden med silikonpattarna.

Genom bloggandet visar Maggan upp sitt riktiga jag och den personen lever inte alltid upp till omvärldens förväntningar. Personligen tycker jag att det är befriande. Maggan är mänsklig. Därför väljer jag att arbeta med hennes blogg. Därför väljer jag att läsa hennes blogg. Den där fluffiga perfekta drömvärlden som en del andra kändisbloggare målar upp är faktiskt precis lika vinklad som sensationsjournalistiken. Det är en manipulerad bild av verkligheten. Att följa en sådan verklighet intresserar mig inte alls. Allt handlar dock i slutändan om tycke och smak. Uppenbarligen finns det hundratusentals människor i vårt avlånga land som följer den typen av bloggar. Precis som det finns hundratusentals människor i vårt avlånga land som följer kändisarnas liv genom kvälls- och veckotidningarna.

Jag tycker att diskussionen om var gränserna går i bloggvärlden är extremt intressant. Det som räknades som privat för några år sedan är numera allmän egendom. Genom bloggar och Facebook delar miljontals människor över hela världen med sig av mer eller mindre intressant information till omvärlden. Genom dessa kanaler blir alla mer eller mindre offentliga personer. Förstår alla dessa människor verkligen vad de utsätter sig för? Jag tror inte det.

Oavsett vem man är så måste man sätta tydliga gränser för sig själv om var gränsen går för vad man offentliggör och inte. Öppenheten som kanske känns oförarglig kan få konsekvenser i framtiden. Det finns många exempel på bloggare som fått lida för saker de skrivit och folk som fått problem på jobbet efter mindre genomtänkta statusuppdateringar på Facebook.

Ska man vara personligt eller privat på nätet? Jag har hört många av mina kollegor i nöjesbranschen diskutera i dessa termer. Personlig eller privat? Orden sammanfattar en omfattande frågeställning på ett enkelt sätt. För att göra intryck på människor måste man dela med sig av sig själv. På ett personligt sätt. Men frågan är var gränsen egentligen går? När blir det personliga privat? Det finns nog inget enkelt svar på det. Det är upp till var och en att bedöma. Kanske behöver det inte vara negativt att vara privat offentligt?

Min kommande bok är alldeles för privat egentligen. När den släpps kommer vem som helst att kunna ta del av mina innersta tankar och hemligheter. Varför utsätter jag mig för något sådant? Det finns inget enkelt svar på den frågan heller. Skrivandet har fungerat som terapi för mig. Sedan jag kollapsade och fördes till sjukhus i december 2007 har jag kämpat för att bygga upp en ny tillvaro. En bättre tillvaro. Att avhandla mitt gamla liv var en förutsättning för att kunna gå vidare. Därför skrev jag boken. För min egen skull. Men även om mitt liv varit extremt på många sätt så tror jag att andra kommer att kunna känna igen sig i det jag har skrivit. Därför väljer jag att ge ut boken.

Under många år försökte jag leva upp till det jag trodde att omvärlden förväntade sig av mig. Det gick åt helvete rent ut sagt. Till slut blev jag bara en konstruerad version av mig själv. Idag vet jag vem jag är och jag har inga problem med att dela med mig av mig själv. För mig är det dock viktigt att inte lämna ut andra i mitt skrivande. Min omgivning har inte valt att få sina privatliv uthängda varken på min blogg eller i bokform. Därför är det många gånger en svår balansgång att återge vissa situationer ur livet. Jag vet att Maggan resonerar på samma sätt i sitt bloggande. Vi har satt våra gränser. Nu är jag nyfiken på dig. Hur resonerar du? Vad har du för gränser i offentligheten?

/Rickard Engfors

  1. Maria skriver:

    Men så bra skrivet, mycket intressanta och viktiga synpunkter! Jag personligen tror att det finns måååånga lager i denna flerdimensionella diskusison om offentligheten, samt kring skillnaden mellan att bli privat och personlig. Jag har själv en blogg t.ex, men den är främst för familj och vänner som bor långt ifrån. Märker jag att statistiken börjar peka på att många ”utanför” mitt nätverk läser den så kommer jag att lösenordsskydda den, då jag är lite rädd för att bli för utlämnad. Men jag är själv en mycket ”personlig” människa (om man kan uttrycka det så.) Jag tycker om äkta möten med människor och delar gärna med mig av mig själv, så ibland blir jag nog privat också med de som jag inte står nära. Jag tycker det är viktigt att vi människor verkligen möts och delar våra tankar och känslor med varandra, det skapar ett varmt och äkta klimat som man trivs i. Det är liksom klistret för medmänsklighet. MEN det som sker i den alltmer omfattande offentligheten är nåt helt annat, där tycker jag allt har gått överstyr. Jag ställer mig starkt emot denna bevakning av offentliga personer, jag tycker den är osmaklig på alla sätt och vis. Men jag har en liten analys kring detta 🙂 Det är precis som du säger att det är allmänhetens intresse som styr..MEN, man komplicera det lite mer än så också. Man vet ju att om det bjuds för mycket ”godsaker” så finns det många människor som inte kan låta bli att svulla i sig. Förstår ni hur jag tänker? Vad jag menar är att jag tror att det hela påverkas från båda hållen. Visst skulle inte skvallerpressen överleva om inte läsarna köper det som pumpas ut, det är ju liksom det grundläggande i diskussionen. Men ju mer som pumpas ut desto fler människor kan inte låta bli, lite som uttrycket ”tillfället gör tjuven”. Med det menar jag inte att nån som göder skvallerpressen kan skylla ifrån sig, absolut inte. Vad jag menar är att inte sensationsjournalistiken kan lägga HELA ansvaret på allmänheten, är ni me? Sen tror jag att det tåls att tänka på VARFÖR så många intresserar sig för kändisars privatliv. Jag tror att en del i det hela är det kyliga klimatet som vi nu lever i, där alltfler människor är ensamma. Vi har tappat mycket av det här som finns kvar på landsbygden; att man håller ihop, värnar om varandra och stöttar sin granne och medmänniska. Alltför många männiksor är utsvultna på nära relationer har ett fattigt socialt nätverk. Folk blir bara mer och mer självcentrerade, det i takt med att kraven på att vara så förbaskat lyckad ökar. Detta tror jag bidrar till att många människor lever sig in i kända människors liv och relationer då det egna livet kanske ekar tomt på närhet och intressanta människor. Detta är bara mina tankar och endast EN av anledningarna till detta hysteriska intresse för kändisars privatliv, som jag ser det. För i grund och botten tror jag inte att det har så mycket att göra med att de är ”kändisar” för idag växer ju intresset även för vanliga människors liv om man ser till alla dokusåpor och andra program som synliggör den vanliga människans innersta liv.

    Jag hoppas att boken blir allt som du önskat Rickard! Ta bara till dig det positiva och lämna det som du upplever som negativt därhän. Jag är övertygad om att många människor kommer att hjälpas och stöttas genom det som du lämnar ut om dig själv i boken, och vad kan vara mer fantastiskt än det!

    Kram
    Maria

  2. otroligt bra skrivet!.
    vilken ”skrivare” du är!
    ska köpa din bok direkt.
    hoppas du får massa positiv respons av din bok.
    ha en toppen helg.
    kram!

  3. Sofia skriver:

    Bra skrivet!
    Jag tror det är skillnad på att vara offentlig och inte offentlig vad gäller denna frågan. Jag som inte är offentlig ser förmodligen inte samma ”problematik” som offentliga personer. Som icke kändis tycker ju de flesta det är jättekul att synas i tv eller bli omskriven i tidningen, och jag tror det är när det går för långt eller man drabbas av journalistikens baksida man oftast får en annorlunda syn.
    Givetvis har jag också gränser om vad jag delar med mig av, men jag tror ändå den är annorlunda för en känd person.

  4. Emme skriver:

    Ja, det hoppas jag att vi gör, ses i Skåne alltså 🙂 Jag ska allt hålla utkik efter dej här i Ystad. Så kommer det någon flygandes över torget till dej, så är det bara jaaaag.

    🙂

    Emme

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..