Fredag med Hasse: Rollen är din!

Här kommer ett rätt sent fredagsinlägg. Jag har precis varit och jobbat. Så här ser ofta en helgkväll ut för mig. Jag är och uppträder nånstans som ståuppkomiker och så är jag hemma rätt så sent. Eller ibland kommer jag inte hem eftersom jag är på nån annan ort ute i landet. Brukar bli lite slötittande på TV, och lite Facebook, och lite twitter, sen i säng aningen för sent…

Jag har det bra. 15 år som polis i Stockholm har gett mig hyfsat perspektiv på saker och ting och det är jag glad för. Jag försörjer mig som komiker och det känns fantastiskt. För drygt sju år sen när jag började visste jag inte ens om att det gick att göra det.  Ibland har jag undrat varför jag inte började med comedyn tidigare? Men jag har kommit underfund med att jag är nöjd med hur det blev. Polisjobbet var jätteintressant bitvis och det yrket har ju delvis format mig till den jag är idag. Jag har verkligen varit med om mycket extremt udda saker. På gott och ont givetvis, men man får ju tyvärr inte välja vilka jobb man ska åka på.

Ikväll uppträdde jag för folk inom vården. Många i publiken jobbade på Karolinska sjukhuset. Jag ser upp till alla som jobbar med människor. Det är tufft. Det är krävande och det ger inga stora pengar i plånboken. Synd att det inte är värt något rent ekonomiskt att jobba med unga gamla och sjuka. Jag är övertygad om att man inte blir lyckligare av en massa pengar, men däremot vet jag att livet kan bli sjukt mycket jobbigare när man har för lite pengar.

När jag var ung så berättade jag för min pappa (som var polis) att jag ville bli skådespelare. Vi hade ingen i vår släkt som hade pysslat med nåt sånt innan. Min pappas svar var ”Det kan du glömma Hans! Det är bara kommunister och rödvinsdrickare som blir skådespelare, och några såna ska vi inte ha i vår familj”. Det var ord och inga visor. Jag fick välja mellan naturvetenskaplig eller ekonomisk linje på gymnasiet. Jag var egentligen inte speciellt intresserad av nån av dom, men det blev ekonomisk.

Åren har rusat iväg, som dom gör. Kanske grodde det en liten dröm nånstans inne i mig att det skulle kunna hända en vacker dag? Hur som helst så har det ena lett till det andra. För ca ett år sen var jag på en audition för en roll i en långfilm. Jag gjorde den tillsammans med komikern Thomas Järvheden. Vi improviserade bla ihop en scen där vi spelade två civilpoliser. Efter ett tag hörde dom av sig och sa att dom var intresserade av oss i rollerna som poliserna Lennart & Kalle.

Filmen skulle ha spelats in förra året men allt drog ut på tiden och ett tag trodde vi nog inte att den skulle bli av. Men idag var vi på möte igen och den blir i alla högsta grad av. Jag är så taggad! Det är ingen Hollywoodroll (och jag är ingen skådis av den kalibern). Men det är en roll i en långfilm som inte kommer att kännas som speciellt svensk. Eldsjälarna som gör den här filmen är så underbart engagerade och det känns så kul att få vara med på tåget.

Tyvärr lever inte min pappa längre. Trots hans inställning till skådisar så hade han nog tyckt att det här hade varit ok tror jag. Istället som förut att jobba som polis ska jag spela polis. Skön vändning!

Filmen kommer att bli en actionkomedi. Det är en genre som vi inte sett inom svensk komedi ännu. Här kommer ett litet klipp. Det är inte en trailer men visar lite åt vilka håll skaparna vill ta det kanske. Ha en skön helg!

  1. Z skriver:

    Ärlig pappa hade du i alla fall. Kul med filmen. Lycka till!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..