Hasse Brontén: Nej, inte på måndag…

Hej! Hoppas du har haft en bra vecka. Jag har haft fullt upp som man brukar säga. För en tid sen fick jag en fråga om att hålla en föreläsning. Man ville att jag skulle berätta lite om min tid som polis och hur det kom sig att jag sadlade om så totalt från polisyrket till att börja jobba som komiker.

Först och främst så tyckte jag inte att min story kändes tillräckligt intressant för att förmedlas som en föreläsning. Men så började jag bolla lite tankar med bla mina kloka bröder. Dom peppade på och menade att det visst fanns saker som man skulle vilja höra om.

Så fick det bli. Jag lyssnade på mina bröder, hörde av mig till uppdragsgivaren och sa att jag skulle leverera en entimmes föreläsning som dom ville ha. Efter lite skrivande och knåpande så begav jag mig till Budapest där jag skulle hålla föreläsningen för ett företag inom IT-branschen.

När jag satt på planet i söndags så blev jag plötsligt helt nervös och tänkte. Shit, om dom flyger ner mig till Budapest för att snacka då måste jag nog leverera.

Min story skiljer sig egentligen inte från nån annan som plötsligt har ändrat riktning i sitt i sitt liv. Det handlar om att göra nåt som vi kanske gör alldeles för sällan, nämligen att ställa oss rätt enkla frågor. En fråga är: ”Trivs jag”? Trivs jag med jobb, förhållande, vikt, vänner, träning mm?

Att ställa frågor är en sak. Att besvara dom är en annan. Jag har så många gånger svarat på den frågan (trivs jag?) genom att helt enkelt bara ljuga för mig själv.  Jag har svarat ”ja” fast jag vet att svaret är nej. Att det ens är möjligt att kunna ljuga så kapitalt för sig själv är ju rätt häpnadsväckande. Ibland kunde jag säga nja, men sen lägga till ”men det blir bättre om….”

Ett fel som jag har gjort är att jag inte har varit grundärlig mot mig själv. Jag jobbade med ett jobb som var helt ok, men jag ville egentligen göra något helt annat ända från början. (Varför det blev så hinner jag inte berätta just nu). Jag hör många som ljuger för sig själva och då är det så svårt att komma rätt när man liksom startar från fel spår från början.

Varför jobbar du med det du gör? Är det av rätt anledning? För vem gör du det? Blir du nöjd av det du gör?

Jag tillhör inte dom som tror att det finns nåt ytterligare liv efter döden. Jag tror att det här är livet vi har. Finns det nåt du inte trivs med i livet? Vill du göra nåt annat? Det finns liksom inte tid att vänta längre. Folk ska börja göra saker på måndag. På måndag eller ”nån dag ska jag…”. Nej, vi vet mycket väl att den där stigen ”nån dag” leder till ingenstans. Jag har kompisar som ska börja träna genom att köpa kläder, prylar, planera osv. Fan, börja träna! Hur svårt ska det vara? Du behöver inte köra fem pass i veckan. Börja promenera en gång i veckan. Börja bara. Slit med nån kompis. Gärna nån som är bättre på det du vill göra. Såna personer sporrar oss mer.

Man behöver inte ha gigantiska drömmar som man absolut vill förverkliga. Det kan finnas saker man vill prova på. Börja klättra, knyppla eller söka den där tjänsten på jobbet. Det är NU som gäller. Inte imorgon eller på måndag.

Föreläsningen gick bra. Den handlade lite om det jag har skrivit om nu. Och kan jag byta yrke från poliskommissarie till komiker så kan du säkert göra det där du vill göra också. Ta tag i det nu!

Ha en superbra helg! /Hasse

  1. Lycka till Hasse…Jag tror jag skiter i allt det där med träning och diet. Ville göra det för att få en chans att träffa dig. Inser nu hur fu…ng naiv och dum jag är som inbillar mig att jag skulle kunna ha en chans när du så tydligt visat var du står. Jag måste lägga ned hela detta ”projekt” och bli tråkigt medveten och vuxen. Hoppas du klarar det galant iaf så att du får den du söker. Puzzizar.

  2. Anki skriver:

    Hej Hasse!

    Om du visste vad de orden, just idag, kommer att få STOR inverkan på mitt (och kanske fleras) liv!!
    Tack!!!
    Det känns som en slump att jag hoppade in här den här höstmorgonen med min underbara första kopp kaffe – men jag tror det var meningen…

    Ha en underbar helg!
    Kram

  3. Monika skriver:

    Men om man efter 36 år fortfarande inte har någon aning om vad man brinner för då?……….

  4. Hej igen Hasse och tack för att du delar med dig av tankar och din vardag. Du har utvecklats en hel del ( i mina ögon ) sen jag lärde känna dig herr Brontén, och det glädjer mig att du utvecklas åt rätt håll. Du måste ju faktiskt vara lite fantastisk som byter bana såpass drastiskt. Jag brukar, som du paratar dig varm för, påpeka att folk lever för mkt i dåtid eller framtid. Dagens stressiga samhälle gör nog att människor tror att allt blir annorlunda sen. Jag för min del har styrt mitt liv ganska så mkt själv och det har bidragit till att jag lever för dagen. Mycket som just träning skjuter jag dock upp eftersom jag just lever för dagen och lever spontant. Men om jag skulle träffa någon man så skulle jag ta tag ,..bara så där ..just för mig själv och för att jag då blir sporrad lite mer. Jag har vänner som hela tiden pratat om att de ska göra det å det…spara pengar( i flera år ) till en långresa, förverkliga drömmar när barnen blir större etc. etc. den ena vänninans man dog i cancer helt plötsligt, den andra blev sjuk i nerverna en tredje tappade helt lusten att agera..osv. Så jag håller med dig Hasse, till fullo..lev NU imorgon kan det vara för sent. Kram på dig godingen!!!

  5. Anna skriver:

    Jag har haft turen att välja ett yrke som jag brinner för..Visste inte att det fanns förrän jag sökte in på universitetet. Men kan tänka mig läsa till ngt annat eller vidarutveckla mig om några år, man är ju trots allt ”bara” 27.. Du inspirerar!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..