ANNONS

Hasse Brontén: Nej, inte på måndag…

/

Hej! Hoppas du har haft en bra vecka. Jag har haft fullt upp som man brukar säga. För en tid sen fick jag en fråga om att hålla en föreläsning. Man ville att jag skulle berätta lite om min tid som polis och hur det kom sig att jag sadlade om så totalt från polisyrket till att börja jobba som komiker.

Först och främst så tyckte jag inte att min story kändes tillräckligt intressant för att förmedlas som en föreläsning. Men så började jag bolla lite tankar med bla mina kloka bröder. Dom peppade på och menade att det visst fanns saker som man skulle vilja höra om.

Så fick det bli. Jag lyssnade på mina bröder, hörde av mig till uppdragsgivaren och sa att jag skulle leverera en entimmes föreläsning som dom ville ha. Efter lite skrivande och knåpande så begav jag mig till Budapest där jag skulle hålla föreläsningen för ett företag inom IT-branschen.

När jag satt på planet i söndags så blev jag plötsligt helt nervös och tänkte. Shit, om dom flyger ner mig till Budapest för att snacka då måste jag nog leverera.

Min story skiljer sig egentligen inte från nån annan som plötsligt har ändrat riktning i sitt i sitt liv. Det handlar om att göra nåt som vi kanske gör alldeles för sällan, nämligen att ställa oss rätt enkla frågor. En fråga är: ”Trivs jag”? Trivs jag med jobb, förhållande, vikt, vänner, träning mm?

Att ställa frågor är en sak. Att besvara dom är en annan. Jag har så många gånger svarat på den frågan (trivs jag?) genom att helt enkelt bara ljuga för mig själv.  Jag har svarat ”ja” fast jag vet att svaret är nej. Att det ens är möjligt att kunna ljuga så kapitalt för sig själv är ju rätt häpnadsväckande. Ibland kunde jag säga nja, men sen lägga till ”men det blir bättre om….”

Ett fel som jag har gjort är att jag inte har varit grundärlig mot mig själv. Jag jobbade med ett jobb som var helt ok, men jag ville egentligen göra något helt annat ända från början. (Varför det blev så hinner jag inte berätta just nu). Jag hör många som ljuger för sig själva och då är det så svårt att komma rätt när man liksom startar från fel spår från början.

Varför jobbar du med det du gör? Är det av rätt anledning? För vem gör du det? Blir du nöjd av det du gör?

Jag tillhör inte dom som tror att det finns nåt ytterligare liv efter döden. Jag tror att det här är livet vi har. Finns det nåt du inte trivs med i livet? Vill du göra nåt annat? Det finns liksom inte tid att vänta längre. Folk ska börja göra saker på måndag. På måndag eller ”nån dag ska jag…”. Nej, vi vet mycket väl att den där stigen ”nån dag” leder till ingenstans. Jag har kompisar som ska börja träna genom att köpa kläder, prylar, planera osv. Fan, börja träna! Hur svårt ska det vara? Du behöver inte köra fem pass i veckan. Börja promenera en gång i veckan. Börja bara. Slit med nån kompis. Gärna nån som är bättre på det du vill göra. Såna personer sporrar oss mer.

Man behöver inte ha gigantiska drömmar som man absolut vill förverkliga. Det kan finnas saker man vill prova på. Börja klättra, knyppla eller söka den där tjänsten på jobbet. Det är NU som gäller. Inte imorgon eller på måndag.

Föreläsningen gick bra. Den handlade lite om det jag har skrivit om nu. Och kan jag byta yrke från poliskommissarie till komiker så kan du säkert göra det där du vill göra också. Ta tag i det nu!

Ha en superbra helg! /Hasse

8
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00