Hasse Brontén: Denna ålderdom…


Det finns en äldre herre på gymet som kommer ner rätt ofta. Han är ordentligt gammal. Så gammal att jag reagerar varje gång jag ser honom där. Jag tror inte att han tränar, utan det är nog så att han kommer ner och bastar och duschar. Jag har iaf aldrig sett honom ute i gymet.

När han duschar så tar han med sig rullatorn in. Det är nog trots allt rätt bra att han gör det. Vid ett tillfälle för några veckor sen så höll han på att tappa fotfästet på dom hala plattorna.

Igår när jag var och tränade så var han på gymet. När jag kom in i omklädningsrummet så höll han på att ta av sig kläderna. Efter att jag hade duschat så var han avklädd och satt på en av bänkarna.  Han såg trött ut.
Jag satt mitt emot emot honom och jag kunde inte undgå att se att han liksom läckte. Det var en rätt ledsam syn. Det var inte så att han kissade utan jag märkte att det var ett väldigt ofrivilligt läck, ungefär som en droppande trädgårdsslang. Han såg att jag såg, och jag kunde märka att han skämdes lite. Det blev en lite jobbig situation. Jag sa inget, men jag gick och hämtade några pappershanddukar som jag gav honom. Han sa tack och la dom under sig.

Han kände sig nog väldigt hjälplös, och det var en rätt sorglig upplevelse. Ibland verkar det vara rätt grymt att bli äldre. Kanske tänker jag på det aningen mer idag när jag är 43 än för 20 år sen? Ofta när jag var uppe på bårhuset i mitt förra jobb som polis, och såg alla lik där på dom rostfria bänkarna så tänkte jag: ”ja, där ligger jag en vacker dag”. Det är ju faktiskt en helt korrekt tanke, för där hamnar vi. Jag är nog inte speciellt rädd för att dö. Men jag är rädd för att maskineriet ska sluta funka, det skrämmer mig lite.

Ett blogginlägg om ålderdom och döden kanske inte precis muntrar upp en fredag? Men ibland kan jag känna mig aningen mer levande med vetskapen om att jag ska dö. Ring till din mormor eller farfar idag. Det gör dom extra glada!

Är du rädd för att bli gammal? Eller för att dö?

  1. HASSE! ..så härligt först å främst att läsa lite seriöst stuff som visar att du faktiskt har känslor som du kan och vågar visa upp. Efter att ha läst några rader så började jag ”känna” en sån äkta sympati med dig och kände igen mig själv så mkt. i detta hur jag själv brukar reagera och ”tänka mig in i” andras liv och situationer. Du börjar tänka på döden och ålderdomen och det skrämmer så klart oss alla..men alla stannar inte upp och tänker efter. Men det är som du säger faktiskt, det värsta med att åldras är att det blir lite fel i ”maskineriet” som man MÅSTE acceptera. Det e dessvärre så jävla INTE KUL..jag blir förbannad för att helt plötsligt börjar man inse att…Hallå livet kommer aldrig mer förbli vad det varit. Den lilla farbrorn där på gymmet kan lika väl vara du en dag i framtiden och det e sånt som skrämmer en,..men det e ju nyttigt med att tänka till för då blir man en ”äkta” empatisk medmänniska. Det e så jävla trist att inse att livet e begränsat. Samtidigt hjälper det till så att man kan säga till sig själv att säga-..Lev livet,..var empatisk och kärleksfull,..för det kan vara du själv en dag..skratta mkt. (livselexir), res, njut av olika kulturer..bjud på dig själv,..kosta på ett leende..var ärlig mot dig själv och andra. Livet e för kort för att tas för mkt på ”allvar”..utan tas på allvar på ”rätt” sätt. Tack rara Hasse för att du delar med dig av dig själv!!

  2. Bra inlägg Hasse. Jag upplever dig oftast som ganska gapig och flamsig (men det är ju förstås i TV och då är du inte ditt privat-jag, jag FÖRSTÅR det!), därför var det skönt att läsa att du har sån empati. Fint gjort av dig att hjälpa farbrorn. Han kanske var värsta muskelknutten i sin ungdom och gillar att gå till gymmet och insupa atmosfären, vem vet?

  3. Sofia skriver:

    Bra skrivet. Tanken på att mina omgivning en dag kan vara borta, eller att jag själv är borta, ger mig en smula ångest. Det kan vara rätt påfrestande. När tanken kommer försöker jag välja ett annat spår direkt. Kanske måste man bara acceptera att livet slutar så.

  4. Elenore skriver:

    Har varit på begravning idag (sambons mormor), så för mig kändes detta inlägget väldigt passande just denna fredagen. Jag tycker att det är viktigt att vi stannar upp och tänker på sådana här saker ibland. Döden är ju faktiskt en alldeles naturlig del av allas liv.
    Passar på att önska alla här inne en mysig helg!!

  5. Annie skriver:

    ja där fick man tänka till ! Den gamle mannen kanske alltid varit aktiv och tränat och vill behålla den sociala biten i att gå till gymmet. visst jag jobbar inom vården och man tänker såklart på att man en dag ska den vägen vandra …. men nej jag är inte rädd. mer rädd att lämna mina barn och ev man och mina föräldrar. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..