Hasse Brontén: Lite mer info än jag behövde…

Ah, fredag igen! Det är nåt härligt över den här veckodagen. Kan det bero på att helgen ligger framför en?

Först tänker jag pusha lite för min nya hemsida/blogg som jag tycker blev riktigt bra. Om du har lust så smit in och kika HÄR.

Det är först när jag känner att det är höst i luften som jag börjar tänka på gymet igen. I morse lyckades jag med stor möda ta mig dit i alla fall. Hela min kropp bara skrek ”nej, gå inte dit, det kommer att göra ont”, men jag lyckades släpa mig dit trots mina inre onda röster. Det kändes som att allt det onyttiga som jag proppade i mig i somras hade tagit över min hjärna. Alla kebabtallrikar, plusmenyer, alla glassar och allt alkoholhaltigt lyckades nästan att hålla mig hemma istället för att få igång den här förslappade kroppen igen. Kanske kan det ha påverkat att jag såg ”Biggest Loser” igår?

Hur som helst, inget på gymet verkade ha ändrats i alla fall. Alla dom olika typerna fanns där som vanligt. Ni vet, han som brölar, hon som går omkring med vattenflaskan och ser vilsen ut mm. (Jag ska speca upp dom människorna vid ett annat tillfälle)

Jag är en social person. Jag lyckas prata med folk i dom mest udda situationer. Jag blev nekad jobb som livvakt på Säpo för att jag var för utåtriktad och snackig.What? Jag klarade alla fystest men psykologen sågade mig helt när det gällde det jobbet. Eller som hon sa: ”Jag kan verkligen inte rekommendera dig till den här tjänsten. Säpo söker en betydligt mer avvaktande personlighet”. Jag blev irriterad då, men insåg väl att det kanske inte skulle vara helt lämpligt med en livvakt som stod och drog dåliga vitsar för statsministern. Jag tycker hur som helst att det är kul att snacka med folk.

Men ibland blir det lite för mycket. När folk inte kan hålla tillbaks info. I morse träffade jag gymets snackepelle. Det är faktiskt så att jag försöker att smita undan honom ibland. Är jag på gymet så tränar jag gärna. Men en del är ju mest där för att snacka.
Nu blev jag haffad utanför gymet efter träning. Vi hejade lite och det blev lite snack om väder och vind. Efter typ 10 minuter hade den här snubben (som är i 50års-åldern) hunnit berätta, både att han har en ny kk och att han hade klippt av sädesledaren eftersom han inte var redo för fler barn… Det bara fortsatte med info som jag absolut inte kände att jag behövde. Till slut startade jag moppen (coolt) för att visa att jag kanske var på väg nånstans. Nej då… det hjälpte inte det heller. Han hann berätta att hans enda barn inte var planerat mm mm.

Men berätta inte dom här grejerna för mig! Håll tillbaks lite är du snäll. Det sa jag givietvis inte, så det kommer säkert mer info nästa gång… Hur gör man med såna här människor? Ska man bara gå därifrån? Jag har så svårt för att säga ”tack, men berätta inte det för mig”. Känner du igen typen?

Ha en bra fredag och en störtskön helg! Snart dyker jag upp med en skön tävling med grymma priser.

  1. Jennie skriver:

    visste att du skulle gilla förslaget, lycka till!!

  2. Låter bra Hasse..du kanske ska lägga handen på axeln och säga -ursäkta min vän, jag orkar inte lyssna nu dessutom måste jag gå och bajsa…he..heee det borde vara effektivt och ge en tankeställare. Berätta hur det går efter nästa träningspass ;-))

  3. Inga dumma tankar där Anonymizen. Jag tror faktiskt att du ligger nära sanningen där. Även om det kanske låter lite starkt att jag förråder honom. Men jag är med på ditt resonemang i övrigt.

    Annars tycker jag att ”stopp, jag måste gå och bajsa” var det bästa rådet. 🙂

    Mer info om tävlingen kommer.

  4. Sorry..det blev lite tokigt där i slutet…inte så viktigt kanske men vill skriva rätt…. efter: vill/orkar/har tid att prata. Bara i mina tankar då men du kanske beklagar dig till en annan människa om detta JAG tycker tex. för att du inte vill/vågar ifrågasätta och hamna i konlikter. tack

  5. Ja,..det finns så många olika människor´,alla vill ha sin roll med i ”livets cirkus” . Eftersom du aldrig säger ifrån så ger du ut en bild av att tåla mkt. och att du verkligen ÄR så snäll o tålmodig. Men du bygger upp en inneboende ilska som sedan tar sig ut på detta sätt..- Att du förråder honom! Du beklagar dig om honom som berättar detta, när han gör det för att han TYCKER OM dig o litar till att du ÄR så snäll som du ju utger dig för när du inte säger ifrån. Lämpligen säg- Näää hallå där.. jag vill inte prata om det där..det orkar jag inte just nu, sen går man med en klapp på axeln å ett leende. Då överlämnar du ditt beslut med kärlek, Du gör ett ställningstagande då och nästa gång frågar han kanske om du vill/orkar/har tid att prata.. Bara mina tankar då…som du kanske beklagar dig till en annan människa om du inte vågar ha åsikter eller hamna i konflikter kanske. Om du bara drar dig undan så skadar du din personlighet genom att bära på irritationen. Jag vet av egen erfarenhet.. en alldeles nyligen.trist erfarenhet. Lycka till Hasse!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..