Mias tankar om vänskap

Det har blivit dags att lämna över ordet till ytterligare en av Maggans flitigaste bloggbesökare. Mia Rosenlund driver sajten onlinekuratorn.se och är en eldsjäl som stöttar människor dagligen tack vare sitt ideella arbete. Mia förtjänar respekt och uppmärksamhet! Här kommer hennes text om vänskap.

Hej gänget!
Jag har inte tid. Jag har för mkt annat att fokusera på. Det är inte så viktigt. Så tänkte jag om det jag nu tänker skriva men så kom jag på att detta är egentligen ngt av det viktigaste som finns.
Jag vill hylla en vän. En alldeles extraordinär vän som jag känt sedan jag var 14, det blir…22 år till hösten. Jösses!
Allt för sällan tar vi oss tiden att faktiskt tala om för våra vänner hur mycket vi tycker om dom, hur mycket de faktiskt betyder för oss. Det är viktigt att göra tror jag.

Därför väljer jag nu att skriva den här texten trots att jag inte har tid. Därför att jag vill visa min vän hur fantastisk jag tycket att hon faktiskt är.

Annelie och Ulrika har skrivit om att man ofta har olika vänner för olika tillfällen, det har jag oxå. Men jag har oxå den stora turen att få ha en vän, en alldeles, alldeles underbar vän, som jag verkligen kan göra allt med.
Hon är varm, harmonisk, har nära till skratt, är supersnäll, omtänksam och är alltid pigg på äventyr.
Jag och min vän kan skratta ihop, gråta ihop, sitta tysta ihop, hitta på hyss ihop, mysa ihop och umgås med andra tillsammans. Våra män tycker turligt nog oxå om varandra. Eller ja, tur och tur. Att hennes man verkligen gillade min man i början då vi just träffats var en av anledningarna till att jag valde att satsa på relationen. Hennes man har bra omdöme om människor och han hade ogillat  mina tidigare kärlekar. Nu har jag o maken varit gifta i sju år.
Vi är väldigtt olika jag och min vän. Jag har mycket temperament och låter mycket, hon är kolugn och höjer väldigt sällan rösten. Jag har en brokig bakgrund, mitt liv har inte direkt gått som på räls. Hon gick en gymnasieutbildning som verkligen passade henne, fick fast anställning direkt efter gymnaiet, träffade sin nuvarande man som 17-åring, fick sedan barn som 22 åring. Köpte hus när hon var 25, pluggade vidare och har nu ett bra jobb som hon verkligen trivs med. Trots att vi näst intill aldrig har varit i samma fas i livet så har vi alltid kunnat knyta an till varandra och jag har alltid kunnat vända mig till henne. När hon var i värsta småbarnstiden var jag i min mest intensiva partajtid. Hon tog sig ändå tid att lyssna på mig och mina olyckliga kärlekshistorier och diverse Dallas-liknande intriger i mitt kompisgäng.  Jag flyttade för 13 år sedan till Skåne medan hon bor kvar på västkusten. Trots det har vi alltid lyckats hålla en superkontakt med varandra och ses så ofta det bara går.

När jag själv fick mitt andra barn och livet kring mig var helt kaos, min man var riktigt akut sjuk, då körde min vän tre timmarsresan hem till mig och stannade en hel helg, fast julen var riktigt nära och hon hade minst sagt fullt upp själv. Hon handlade, passade min nyfödda son, lät mig sova, städade, lagade mat och följde med till min mans släktfest för att min man inte kunde.

En annan gång gång när jag och dottern var hos henne och hennes familj över en helg blev jag magsjuk och låg fastklistrad på badrumsgolvet i två dygn. När min hemresedag kom och jag inte riktigt var i form att ta tåget hem själv med barn och väskor, så satte hon mig och dottern i sin bil och körde oss hem (tre timmars resa, ni minns).
Numera har jag körkort och  kan därför ofta svänga inom henne på vägen till min pappa som bor i Gbg. Hon välkomnar oss alltid och som den grymma kock hon är slänger hon alltid ihop god mat o bjuder båda familjerna på.
Hon har ju, eftersom hon är en sådan fin människa, naturligtvis många vänner. Som tur är för min del har hon gjort klart för mig att jag har en speciell plats i hennes hjärta. Detta gör att jag aldrig behöver oroa mig för att förlora henne och istället kan glädjas åt all den kärlek och vänskap hon omges av.
Jag skulle utan att tveka kunna lägga  mitt liv i hennes händer. Jag skulle ge henne förtroendet att ta hand om mina barn om ngt skulle hända mig och maken och jag kommer älska och uppskatta hennes sällskap till den dag då jag dör.

Min vän heter Sofie Määttä och är den bästa vän någon bara kan tänka sig.
Denna text är mitt sätt att försöka ge tillbaka lite av allt det som hon givit mig genom åren. Tack för att du finns Sofie och tack för mig.

/Mia

Mer om Mias verksamhet som onlinekurator:
Onlinekuratorn vill finnas där för alla som anser sig behöva stöd och råd. Tveka inte att mejla.
Hos onlinekuratorn är all rådgivning helt kostnadsfri och du som skriver kan självklart välja att vara helt anonym. Jag svarar ALLTID på alla mejl men hur lång tid det tar är beroende av hur stort inflödet är.
Vill du komma i kontakt med Mia rekommenderar vi varmt ett besök på onlinekuratorn.se.

Mia får som tack för sitt inlägg Anna Bergendahls nya cd. Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar och ord.

  1. Tack. Jag kommer att vidarebefodra CD’n till Sofie dock, hoppas det är OK?

  2. Mia…så fint skrivet !! Vilken vän du har, helt underbart 🙂 Kram hjärtat.

  3. Hur upplever du anklagelserna emot dig som bedrivs på Flashback? Du kallas där för syster skenhelig !

  4. Annie skriver:

    åh Mia vad fint skrivet ! Nu fick jag verkligen en tår i ögat : ) Vilken härlig vänskap ! Var rädd om den för sån vänskap växer inte på träd !!!! Kram

Lämna ett svar till Rejdar Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..