När kärleken skär rakt in i hjärtat ( skrivet av mamma Graaf)

Jag kunde inte sluta gråta. Det var som om en stor sjö öppnandes inom mig. Jag grät hela vägen hem till Kungsängen och jag visste inte hur jag skulle kunna gå till arbetet lite senare på kvällen. Det gick inte att sluta.
Hur kan en så liten hund ha så stor plats i hjärtat. Ja, hon är verkligen liten. Har inte vägt mycket över ett kilo under hela sitt liv. Hon är snart elva år, och om jag får bestämma så skall hon leva många år till.
jag var med då Hannah, min yngre dotter valde ut Bimbo. Det var på en kennel i Sigtuna. Han ville absolut ha den minsta valpen, den gulligaste. Efter någon vecka ringde de från Kenneln, valpen höll på att dö och hon var tvungen att välja en annan. Hannah vägrade. Valpen skulle överleva. Bimbo som hunden heter är en brungul mini chihuahua, stora ögon och spetsiga öron. Hon är den snällaste, finaste och mest sociala hund jag träffat på. När Hannah fick William så tog vi över henne, hon var då två år. Det var självklart inte lätt för Hannah men hon visste att Bimbo var i rätta händer. Hon blev som en liten bebis hos oss. Hon är med överallt, på jobbet varje dag, älskad av alla, ett litet ”gosedjur”.
hon blev akut sjuk, hjärtat sviktade och lungorna var fulla med vatten. Hon hade bara en liten andningskapacitet kvar.
Personalen på djursjukhuset undrade om de fick ge henne en spruta så att hon fick somna in om hon inte blev bättre under dagen utan att ringa till oss. jag sade absolut inte!
Hon skulle överleva. Sedan höll vi kontakt under dagen och hon kunde sluta med syrgasen och komma ut ur kuvösen. I lördags var jag hos henne på eftermiddagen och hon verkade mycket bättre.
I går fick jag det glada beskedet att hon kunde andas själv, och att jag fick troligtvis hämta henne idag. Hon måste äta medicin resten av livet, för hon har ett stort blåsljud på hjärtat, det innebär att klaffen på vänster sida i hjärtat som inte håller tätt gör att hjärtat överansträngs.
Kärleken är till en liten hund kan skära rakt in i hjärtat. det gjorde det för mig .jag hade nog inte förstått hur mycket jag älskade henne förrän hon höll på att tas i från mig. Hon hade med tiden blivit en självklar del i mitt liv. Jag hade nog inte tänkt på att det skulle kunna ta slut
kärleken har en baksida som vi inte ofta talar om. smärtan. Min kloka man Gunnar tröstade mig med de orden.
”Det är bara om du älskar som du kan känna smärtan, det är kärlekens pris”.
Jag möter så många människor som har dragit tillbaka sina känslor bakom en befäst mur för att inte bli sårade, ensamma eller ledsna. Om man inte vill ta smärtan så kan man inte heller uppleva kärleken fullt ut.
Men fy så jobbigt det är. Kärleken och saknaden, kärleken och övergivenheten, kärleken och ensamheten, kärleken och tårarna.
Om man inte vågar möta kärlekens baksida så blir känslorna avtrubbade, och när de trubbas av påvekar de alla områden i livet.
Det blir svårare att känna naturens lukter, glädja sig över våren, se de små sakerna i tillvaron.
Kärleken är den starkaste och mest underbara kraften.
Om jag fick bestämma skulle jag säga bara ja till den och inte till baksidan smärtan. Men dess två sitter oskiljaktigt ihop. Vi vet det någonstans men vi vill helst inte tänka på det.
Smärtan blir inte så tung när man har vänner eller en familj runt omkring sig.
jag är så glad över mina fina och kärleksfulla flickor.
Magdalena var ett underbart stöd under dessa timmar när det såg så svart ut för Bimbo.
Ofta brukade jag vara den starke, den som skall trösta andra, nu fick jag ta emot trösten själv. Vad skönt det kändes.
Tack Magdalena
Våga börja älska igen. Hjärtat är helt oskyddat, man känner sig rädd. Tänk om det blir fel, men tänk i stället. Tänk om det blir rätt, tänk om du får uppleva något underbart och härligt. Vi behöver våga bejaka kärleken i våra liv, även om det ibland blir många tårar.
Kanske blir den här våren också en smältperiod för våra hjärtan.

Mamma Linda

  1. D&S skriver:

    Har själv en chihuahua och känner igen smärtan du verkligen lämnade ut i brevet och har tårar i mina ögon nu…

    Det enda man kan trösta sig med är att hundar och djur är ÄNGLAR på Jorden och när Gud kallar hem dom så får dom springa på deras gröna oändliga ängar tillsammans med deras vänner!

    Kram D&S

  2. Mitt hjärta brister lite när jag läser hur du skriver om kärlek.
    Fantastiskt, underbart!

  3. lisa skriver:

    När min lillebror förlorade sin hund höll även mitt hjärta på att brista. Han har inte haft det lätt, 19 år och med en kronisk sjukdom. Hans bästa vän var länge vår morfar som dog alltför tidigt. När han nu även förlorade sin hund så låg han i min famn och grät och sa att Gud måste hata honom som tar bort alla hans vänner. Det är något av det värsta jag varit med om. Hans skrik, hans gråt krossade även mitt hjärta fullständigt.

  4. Ingela skriver:

    Ett djur får en sådan stor plats i våra hjärtan och när de går bort, så dör även en del av ens hjärta. Det enda som tröstar förutom vackra minnen är att jag vet att man återförenas en dag hos vår Fader.
    Är så glad att lilla Bimbo mår bättre. Hon och ni har funnits med i mina böner.
    Många kramar till er alla!
    Ingela

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..