ANNONS

Jagad av det förflutna..

/

Jag har haft en mardröm inatt, den var så verklighetstrogen att jag mådde illa när jag vaknade.
Hur kan drömmar vara så verkliga? Man vet någonstans att man drömmer, men man kan inte förmå sig att vakna.
Jag satt i bilen och hade precis lämnat av Tristan på dagis, 2 män, min exmans bästa vän och en äldre kille i 50års åldern med ett öststats utseende kommer gående mot mig. Magen knyter sig och jag kunde riktigt känna hur blodet började pumpa fortare i ådrorna. Det var som om jag visste vad som skulle hända. Männen tar sats och springer mot bilen, rycker upp dörren och slitet ut mig i snön..
De börjar släpa mig genom snön i håret, samtidigt som de sparkar mig i huvudet och slår mot rygg och mage med ett baseballträ.
Det enda jag som snurrar, är att jag måste skydda mitt hål i huvudet, och att Tristan kan se oss från dagmammans köksfönster.
Jag kan inte skrika, jag kan inte springa, jag halkar och kroppen känns som bly.
Man vet att man drömmer, men rädslan i en dröm är så spöklikt lik verkligheten..
Jag tar mig upp och börjar krypa men jag halkar och halkar, och männen kommer ikapp mig och fortsätter att slå.
Vad är en dröm? Är det tankar, intryck, en film man sett tidigare? Jag avskyr mardrömmar! Ibland har jag svårt att somna, för rädslan att få påhälsning under natten är för stor.
Drömmer du jobbiga drömmar? Hur fanken gör man för att undvika dem?
Det känns bättre nu, men jag är fortfarande lite skakig..

Barnen är lämnade (ingen hoppade på mig utanför dagiset;-)
Hem, och jobba. Vi hörs lite senare min vän.

31
0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00