Är du oxå en bluff?

Jag har sovit för kung och fosterland, det är underbart att sova!

Är du utvilad och pigg? Har man möjlighet att få känna sig utvilad och pigg i dagens samhälle? Mobilen ringer, posten växer, jobbet ska göras, huset städas, barnen ska skötas, man ska hjälpa, stötta, vara en god vän, (fru) vara stark, se fräsch ut, välklädd, glad, rolig, laga nyttig mat, vara en aktiv förälder, fixa skottning, trädgård och bil…

Jag känner att jag inte har tid för sig själv ibland,  man springer i ett hamsterhjul som aldrig stannar upp, med andan i halsen.

Att kunna reflektera över saker och njuta av ljusglimtarna i tillvaron. Hur många gånger messar man inte med en kompis eller stöter på en gammal bekant. Ska vi fika? Ja självklart! Men det är lite rörigt just nu! Men om två veckor så har det lugnat ner sig….

Min absolut största och mest använda lögn! För de där två veckorna tar aldrig slut!? Det blir nya veckor och ny stress.

Vill man ha stressen? Skapar man den själv? Eller är det livet som går på ”snabbare forward” nu, än förr?

IMG_2598

Jag var ju på en föreläsning för ett par veckor sedan med bla. Per Naroskin.. Han pratade om den stressade tillvaron, om människors fasader och kampen om den perfekta ytan.

Ljuger människor som klappar sig på magen, känner sig utvilade, ständigt lyckliga och harmoniska? Är det bara jag som går omkring med en liten oro’ångestklump som består av ”att inte hinna” eller ” när kommer det någon som är bättre, och snor mitt jobb?”

Ska vi vara ärligare? För är man krass så är det människorna i den ”perfekta tillvaron” som får en att tappa tråden (jag vill vara som mina grannar)…

Känner de som jag? Varför låtsas vi då? Låtsas alla?

Kan du ljuga, för att inte känna dig mindre misslyckad bluff ibland? Lägga på det falska smile’et och bara köra?

Kom igen, var ärlig 😉 är jag den enda som inte hinner gå till gymet och sitter med halvrakade ben och väntar på att de där ”två veckorna ska vara förbi”

IMG_2592

Räkningar!

IMG_2595

Tjocko sitter och nynnar. Snart ska jag och Ruthan sticka och inhandla rekvisitan till helgen..

IMG_2596

När jag är tillbaks så kommer jag och Tjocko kolla upp nödlösningar åt dig, om tågen är försenade på lördag…

kramar x

  1. Malin skriver:

    Oj oj oj, så väl jag känner igen din beskrivning! Visst har man varit i detta ekorrhjul allt förlänge, det blir som en vana, svår att bryta. Tycker själv att jag blivit bättre med åren i alla fall. Halva jag är den där människan som ska hinna allt och finnas för alla, den andra halvan däremot njuter av småglädjorna, att solen skiner, att barnen är friska, promenaden och fikastunden man tar sig med en god vän. Men jag tror du har rätt, vi är nog falska lite till mans, utåt sett visar vi upp den perfekta fasaden även om det är kaos inom en. Frågar någon hur man mår, förväntas det att man svarar bra… Men men, vi har insikter nu som så småningom kommer att göra oss gott tror jag… Önskar dig en fin dag!

  2. Hmmm… du hara: Ha inget dåligt samvete så länge du aldrig sett mitt röriga hem., och än mindre mitt ostrukturerade inre. Men jag kan säga: Ha inget dåligt samvete så länge du inte har en lika rörig tillvaro som jag! 😉

  3. Jenny skriver:

    Det är mkt lätt att stressa upp sig. Under småbarnsåren har nog många det väldigt tufft med allt som ska hinnas med. Jag försöker tänka att var sak har sin tid och försöker prioritera barnen nu när de är små. Fast vissa dagar känner man sig ju totalt söndermanglad på alla plan. Då tänker jag att inte alla dagar är så. Jag har varit på botten och vänt med mitt mående och jag är inte längre rädd för att sticka ut, strunta i vissa ”måsten”, lägga mig på soffan och glömma världens stress och press ibland o.s.v.
    Ibland tänker jag på hur jag skulle resonera på min dödsbädd – om jag såg tillbaka på mitt liv, vad jag skulle velat hinna med, vilka människor jag skulle velat umgås med, vad som skulle varit det viktigaste. Jag läste ett citat häromdan: ”Dröm som om du kommer leva för evigt, lev som om varje dag vore din sista”. Inte alltid lätt att följa, men om man hela tiden tänker på livets motgångar och medgångar och skeenden och uppdaterar sitt medvetande så kommer man ju aldrig sluta reflektera och omprioritera.
    Jag tänkte mycket så innan, att ALLA ANDRA hinner, kan och lyckas så. Men det var mina tankar i min hjärna, nästan som att uppehålla sig med sådana tankar för att inte syna sina egna sömmar i sitt egna liv. Jag försöker ibland bara lyssna inåt och skala av tankar som stressar och får mig att må dåligt – som en egen hjärntvätt lixom.
    Fast visst, ibland hinner man inte med nånting av det man skulle velat.
    Livet är en gåta och ett mysterium för oss alla. Vissa tror att de vet lösningen och sanningen för allas bästa, men det vore ju grandiost att tro att man sitter inne med den totala objektiva sanna vägen till framgång och lycka.
    Oj, vad detta ämne engagerade mig, det är superintressant att diskutera det här 🙂 Ha en skön och tankeväckande dag alla medmänniskor!!

  4. Åhh…vad jag känner igen mig i hur jag var förut när barnen var små. Nu har jag lärt mig att prioritera. Istället för att ha det perfekta hemmet så tänker jag på mig själv och går till gymmet eller simhallen. Jag tror nämnligen på att om jag mår bra så mår mina barn bra av det, de vill nog hellre ha en lugn och harmonisk mamma som mår bra än ett toppenstädat hem. När de var små bakade jag allt bröd och kakor själv, nu bakar jag bara till kalasen. Sen jag började träna och ta den tiden så mår jag bättre, orkar mer och känner mig rätt nöjd med tillvaron även om garderobens innehåll ramlar ut över mig när man öppnar den.
    Så prioritera dig själv emellan åt och lär dig att du inte måste hinna med alla måsten!

  5. Sussie skriver:

    Ja fy vad man känner igen sig när man läser din beskrivning.
    Då är jag inte ens ensamstående..
    Man hinner aldrig stanna upp o andas, utan allt bara snurrar på i all evighet. Jobba, hämta barn, laga mat, städa, tvätta, diska, träffa släkt, träffa vänner, gym, ”egentid” (finns den 😉 ) ja det går att radda upp. Konstant dåligt samvete för att man inte hinner med sina vänner som man egentligen inte vill hellre än att träffa regelbundet.. Men!
    Jag har bestämt mig för att ta en kravlös vecka denna. Inga vänner inplanerade utan vill jag åka hem o lägga mig på soffan ska jag göra det. Vi får se hur det går för mig 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..