Kyla, snoriga näsor och skidåkning

Resan hem tog 2 timmar och 30 min, jag är helt slut! Vad skönt att det finns flera av er som vågade erkänna att man vill riva av sig håret ibland. När man inte känner sig ensam om frustrationen så minskas det dåliga samvetet en aning 😉

Tänkte på det när jag läste om dig.. Vad har man gjort för fel? När bet man sig själv i ändan? När jag var barn så behövde min mamma bara ge mig ”blicken” så visste man. Jag kommer så väl ihåg att man var livrädd för blicken, min mamma höjde nästan aldrig rösten. Man var tacksam, även för det lilla. Tacksamhet, då menar jag inte att barnen behöver gå omkring och tacka en stup i kvarten..Men man uppskattade saker och situationer på ett helt annat sätt. Om min mamma bad mig om något så gjorde jag det, vare sig jag ville det, eller ej utan att protestera.
Vill vi ge våra barn för mycket, det vi själva inte hade som små kanske? Är det våra dåliga samveten som INTE sätter gränser. Jag måste jobba på mitt dåliga samvete! Och acceptera att det är ok att inte orka. Tack för att ni delar med er, och gör det legalt att få freaka loss, och inte alltid vara den perfekta’mamman.

IMG_0904

Dalmasar! Vilka gentlemans..

Veckans superhjältar är Mats Stenman och Stefan Bennström! Tack vare dem så kom vi till slalombacken…

IMG_0912

Hur typiskt är det inte, klockan 1.30 var vi startklara vid skiduthyrningen. Klockan 3 stängde de! Lance, Flisan och Isak var borta i ett trollslag, och kvar i barnbacken var jag och Trisse’Pisse. (tillägg. Ja! Jag är en jäkla dumstrut som inte hade hjälm! Åkte  i knatte’knapplifts’backen. Och tog beslutet att risken att falla var mindre, än i ett par klackar på dansgolvet..;-)

IMG_0922

Tristan är för söt! Han kämpade med knappliften, vart arg då han föll. Farten gillade han inte alls. Han fick stå mellan mina ben, och det var ok så länge vi inte åkte fort.

Det passade mig utmärkt! Jag har varit lite ängslig för att åka skidor ifall jag skulle ramla och slå i huvudet, eller sätta mig hårt på rumpan och få en kraftig stöt. Vi tog det lugnt och njöt av den friska luften istället…

IMG_0925

2 timmar i backen var faktiskt tillräckligt, 20- kändes både i tårna näsan och fingrarna efter en stund.

IMG_0923

När vi var klara och Tristan fått nog, satte vi oss i restaurangen och åt spaghetti med köttfärssås och väntade in de andra.

IMG_0931

En härlig avstickare! Trots bråk, sura miner och gnäll så hoppas jag att killarna ser tillbaks på vår helg och minns den med glädje..

IMG_0911

Nu min vän måste jag sova, mina ögon rullar och jag dreglade just över tangentbordet av trötthet 😉

Vi syns och hörs imorgon. Sov gott! x

  1. Lucan skriver:

    Det är just sådan där stunder som du hade med din minsting som gör att man orkar när resten känns piss och hornen börjar växa i pannan ; 0)
    Självklart kommer dina killar se tillbka och minnas detta med glädje. De är ju dina barn och som den underbara människa du verkar vara så kan dina söner inte växa upp och bli annat än fina och omtänksamma människor.

    Kram på dig du fina!

  2. Lotta09 skriver:

    Håller med!
    Härligt att man inte behöver vara 100 år för att tycka att
    det där med respekten för sina föräldrarar…var bättre förr!
    Man tycker ju att man visar sina barn respekt, man lyssnar och försöker förstå. Tänjer på gränser mer än vad man ursprunligen hade tänkt… skjutsar till aktiviteter…märkeskläder hit och dit fast man aldrig har råd att unna sig det, till sig själv… och jag vet inte allt som man ställer upp med för sina barn. Men de kan skriva och gapa och säga fula ord och svära. Något som jag aldrig fick göra och gjorde jag det kom ”blicken”…eller fick man åka in på sitt rum. Skulle jag säga gå in på ditt rum får man tillbaka…”det tänker jag inte göra” gå in på ditt rum själv… Men nu pratar jag om tonårsbarn och de vågar definitift säga emot på ett fruktansvärt sätt.
    Men som någon sa här på bloggen, de må vara otrelivare än vi vågade vara men i de bra stunderna har vi väldigt fin gemenskap och de delar med sig av mycket mer saker jag inte ens prata om när jag var i samma ålder!! Må så gott och vi syns den 23:e!!!
    Kram / Lotta

  3. Mia skriver:

    Hallojsan idag på månadgen.
    Visst var det så vi hade det som små. Jag känner oxå att jag var mer tacksam för det lilla och det skreks och gapades sällan av pappa. Fattar inte vad som gått snett. Visst e det bra att vi lärt barnen att säga ifrån och stå upp för sig själv, det behöver dom lära sig redan som små i dagens samhälle för att klara sig som vuxna. Men det här himla gnällandet och otacksamheten, vart kommer den ifrån?? Vi har faktiskt börjat försöka att låta barnen leka mer själv och inte sysselsätta dom så fasligt hela tiden. Någon sa till mig att det är ur sysslolösheten som kreativiteten flödar (och förhoppningsvis inte bara till bus).

    Visst känns det i mamma hjärtat när man måste ha mkt barnvakt men oftast klarar barnen det bra. Särskilt med en sådan mamma som du som verkligen ger allt när du kan. Det kommer dina killar växa upp och vara trygga med alla gånger. Fast trots att jag vet att jag oxå ger allt vad jag har när jag kan så känner jag mig själv usel när jag inte hinner med barnen riktigt…och har lite för lätt att kompensera med saker och hittepå grejor… Inte lätt att vara förälder. Varldens svåraste och roligaste jobb är vad det är!

    Så länge vi överöser våra barn med kärlek i alla dess former så kan det inte gå helt fel iallafall.
    Kram på dig o hoppas du hittar några fina kläder.
    Mia

  4. Hej du fina Maggan!
    Säger då bara det att du är en toppentjej. Jag är en äldre läsare som tycker du är så duktig.Det är inte lätt att vara mamma med tre barn men du gör allt till det bästa och så mycket kul ni har tillsammans.Vilken familj har inte höjt rösten och blir tokig ibland.Men med kärlek i botten så blir det nog bra ändå.
    Många kramar från korven Lillemor.

  5. Hej Maggan.

    Vad roligt att vi får vara med och titta på din helg med barnen så pass mkt som vi får. Många bilder och filmsnuttar, det är sketroligt!

    Tänkte på de du så om dåligt samvetesyndromet och jag håller verkligen med dig.

    Så är det i alla familjer nuförtiden. De händer överdrivet mkt och och dyra saker ska alla barnen ha. När jag va liten va vi hemma hela året och åkte på semester under sommaren. Leksaker fick vi till födelsedag eller julafton. Aldrig att jag skulle våga säga emot eller skrika på mina föräldrar när jag va liten. Man gjorde de man blev tillsagd och så va de med de.

    ”Blicken” som du pratade om, hahaha, den kom jag ihåg. Då lommade man iväg och va nådigt lydig för att mamma eller pappa INTE skulle höja rösten.

    Idag skriker barnen fula ord åt sina föräldrar, kastar grejer, beter sig illa ute och bestämmer hemma mer än föräldrarna gör. Och jag tror som du, att jobb och annat kräver så mkt av föräldrarna nuförtiden, så de dåliga samvetet tar över och man låter barnen få vad dom vill.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..