En liten tår utanför Statoil..

Sitter i bilen och dricker min sugrörskaffe. Min och Daniels valslåt spelas av en slump på radion.
Om 19 dagar var det exakt ett år sedan jag åkte i ambulansen till Karolinska sjukhuset, livrädd och med dödsångest.
Det är med blandade känslor jag sitter här i bilen. Lite banalt att en sång kan väcka så många minnen till liv.
Om 19 dagar hade jag kunnat vara död i ett år. Helt sjukt om man tänker tillbakas på året som gått. Jag tror att det är många konstiga känslor som kommer dyka upp de närmsta veckorna, min magkänsla säger det.
Jag kommer fira min 1 års dag med en tårta. Min riktiga födelsedag har i så många år varit förknippad med sorg. Nu kommer jag byta datum! Den 27 januari kommer bli min glädje dag, jag kommer fira ett år med min lilla familj.
Det känns som om det gått 10 långa år, men låten väcker många undangömda minnen till liv. Löjligt kanske men jag torkar faktiskt bort en tår nu (hoppas ingen ser mig! tuffa Magdalena kan väl inte sitta utaför Statoil och grina;-)
Det är glädje och sorg’tårar blandat i varandra. Vi får aldrig min älskade vän ta livet som en självklarhet, stanna upp i din vardag och tacka högre makter.
Mina barn hade kunnat ha en minnesstund för mig om 19 dagar..
Nu har dom en födelsedag att fira istället.
Tack Gud för att jag får leva.. X

  1. Sandra skriver:

    Du gör helt rätt i att fira. Fira ordentligt med en stor, fin tårta och massa mys med familjen! Även den starkaste måste få visa känslor, och gråt gör ofta så att man mår så mycket bättre. Ta hand om dig.

  2. Jag är såå glad att vi fick behålla dig här i vårt liv, Maggan! Du förgyller mångas tillvaro med dina härliga, omtänksamma, roliga, sorgliga, dråpliga och fantastiska ord!

  3. Annica skriver:

    Gillar dig. Du har fattat grejen. Måste man bli sjuk för att göra det? Kanske. Vet inte riktigt om jag var så tacksam för alla små ting innan jag fick min kroniska sjukdom. Jag hoppas att jag hade uppskattat allt lika mycket ändå men är inte säker. Nu är allt viktigt. Barnens härliga kommentarer. Frostiga härliga träd. Snöiga hästmular. Registrerar allt och lägger det i min minnesbank. Ska inte missa nåt. Det har jag bestämt mig för. Man vet ju aldrig hur länge man får vara här så nu ska jag leva allt jag kan!! Många kramar till dig du härliga människa!

  4. Lisa skriver:

    Hej finfina Maggan!
    Ville bara säga att jag tänker på dig på denna dag!!! Du är värdefull och betyder en massa för oss alla som följer din blogg.
    Ha nu en underbart mysig helg i vinterkylan!!!
    Puss och kram hela dan:-)/Lisa.

  5. Sitter och lipar nu. Du skriver så fint men även alla som skrivit kommentarer och delat med sig av sina erfarenheter.

    Vad jag förstår så kommer med all sannolikhet alla människor gå igenom någon/några livskriser. Jag är i dag 31år och är förskonad (förutom några mindre) från detta. Men ibland fastnar jag i sådana tankar, att när ska det drabba mig och vad är det som kommer hända. Skilsmässa från min man som jag avgudar, mina barn, åh herregud om det händer mina barn någonting. Ska jag drabbas av någon sjukdom m.m. Jag blir livrädd.

    Jag är så tacksam för livet idag utan att egentligen upplevt något livsomvälvande. Bara vetskapen om att i morgon kan allt förändras..

    Stort grattis på 1 års dagen.

    Kram Cissi

Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..