Mamma till en mördare

Jag har krypt upp i soffan igen, jag ligger här som en luffare i raggsockorna med olika färger.
”Mamma till en mördare” började på 4an för en liten stund sedan.
Olika livsöden berör mig, det berör mitt inre och mitt mammahjärta.
”Mamman till en mördare” är en mamma, som du och jag. Hon födde och älskade sitt barn. Hon tröstade honom, bakade födelsedagstårtor, såg honom ta sina första stapplande steg.
Hon måste gång på gång fråga sig varför? Vad gjorde jag för fel.
Mamman som miste sitt barn, hennes oerhörda sorg kan jag inte ens föreställa mig. Att förlora mitt barn till en våldsman ger mig tårar, av bara tanken…
Men man får inte glömma att bägge mammorna har mist någon de älskar.
Den ena får leva med saknaden och den andra med saknaden misslyckandet och skulden..

Jag har sett en bit av dokumetären nu..
Med blandade känslor.
Har man släckt en människas liv, då är det inte klädsamt att känna sig orättvist behandlad känna självömkan eller försöka komma undan med ursäkter.
Ånger! Empati, och att stå för sina handlingar kanske kan bidra till förlåtelse, men inte få omvärlden att glömma..

  1. T:D skriver:

    skrattar diaboliskt) hur fan kan man skämmas över att ha en son som är mördare, har man mördat av hämnd skall man hyllas och föräldern till mördaren skall vara stolt.
    och jag är jävligt stolt över att ha en genomrutten och ondskefull och diabolisk personlighet. . jag är också stolt över mitt brutala hat mot rättsväsendemänniskor, och att sakna moraliska aspekter.
    och, nej, jag driver INTE med någon. jag är fullt allvarlig.

    kalla mig gärna monster eller odjur, bestialisk, rutten, det tar jag som en komplimang.

    mitt mål är att få en värld där man själv får tortera Ihjäl mobbare. alltså att mord med hämndmotiv legaliseras och några andra brott.

  2. melinda skriver:

    Har sett de båda avsnitten som visats och tycker mammorna är starka. Håller med andra skribenter som här angett att självömkan hör inte hemma här för de som mördat lever medans de andra är döda, så de fick nog sitt straff och de som lever måste även de ta sitt och inse sitt ansvar i det som hände.
    Lever själv i ett förhållande med en man som sitter frihetsberövad för mord och jag försvarar inte det han gjorde, tycker inte om det men älskar honom likt väl, för den han egentligen är. Förklaringar till varför allt gick så fel, visst det finns det men inga ursäkter och inge självömkan, han är medveten om sin skuld och tar sitt straff annars hade jag inte kunnat stå kvar vid hans sida.
    Även han förtjänar en andra chans, anser jag.

  3. Linda skriver:

    Usch den var väldigt gripande den där dokumentären, men ett program jag absolut kommer fortsätta att följa.

  4. Katinka skriver:

    Nä. Att försvara sig själv innebär att man värjer sig själv emot hugg och slag och flyr fältet samt ringer polisen. Thomas däremot högg sin bror sex (6) gånger men en brödkniv vars blad var säkert 10-15 cm lång. Med den högg han först i låren och i bröstet fem gånger och sedan sjätte gången i ryggen. Liiiite svårt att påstå att det handlade om självförsvar.
    Kent hade missbruksproblem. Men tydligen hade Tomas också. Annars skulle han inte ha suttit inne för knarkbrott.
    Jag anser inte att döda en människa (med hugg i ryggen) är ett så lindrigt brott att 8 år skulle vara lämpligt. Att gråta lite i tv SAMTIDIGT som han på alla sätt och vis skyller ifrån sig och anklagar samhället för dittan och dattan biter inte på mig.
    Även hustrumördare ansöker om att få gå på begravning och är så ledsna ifall de inte får det..

  5. Benita skriver:

    med tanke på programmet mamma till en mördare så tycker jag lite annorlunda än dig, visst var 8 år ett långt straff med tanke på att han försvarade sig själv. Han bror med missbruks problem med en psykos att han inte själv hade vett att inse att han gick på sin egen bror med en sax.
    Sveriges rättssystem ser inte lika på alla det har han alldeles rätt i. Han fick ett hårt straff samt att han får leva med bilden av sin döende bror (som han var där för att hjälpa) resten av sitt liv, rättvist??? Det tycker inte jag iaf:/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..