Ett rövhål i släkten

Nu har jag tänkt i ett par timmar, jag har funderat och tänkt igen. Hur kommer det sig att det finns ett rövhål i varje släkt? Det slår aldrig fel?! Det kan vara alkis-Arne som tafsar en på brösten när han blir full, eller en moster Karin som tjatar sönder en på julafton. Kusinen från landet som ”vet bäst” och kan allt.

IMG_1177

Det här är mitt barndomshem, min pappa är född här. Jag har spenderat hela min barndom i skogarna, på trollmossan, jag har byggt kojor i trädet och lekt kurragömma i ladan med min syster Hannah. Vi brukade bada i älven, leka med dockor på farstun och hade kanincirkus på den grusade uppfarten. Jag höll min ”första hand” på landsvägen, och pussade min första och största kärlek bakom härbret.

IMG_1180

Min pappa levde sedan barnsben med sin mormor i det här huset. När min gammelmormor vart gammal så bodde min far i huset och tog hand om henne i över 10år. Han jobbade nätter och skötte henne om dagarna. Matade, tvättade gammelmormor, tog hand om oss, städade och skötte huset.

IMG_1181

När vår älskade Ebba dog för över 10 årsedan så började arvskampen, släktingar som inte  hälsat på Ebba under årtionden började skrika om äganderätten. Pappa kastades ut, och vi andra fick inte någon chans att köpa loss det.

Huset köptes under ”väldigt obehagliga omständigheter” av en släkting…….

Huset har stått tomt och förfallit under 10 års tid nu, allt är förstört, igenvuxet och förruttnat, fönstrena är sönderslagna och det   ligger sopor utspridda över tomten. Vår älskade gammelmormor Ebba gråter och vrider sig säkert i graven.

IMG_1185

Under de senaste tio åren har jag, min syster och pappa vädjat, tiggt och bönat om att få köpa huset.

Vi ville köpa och renovera det för Ebbas skull, göra det vackert, beboeligt och varmt igen. Jag vill att mina pojkar ska få uppleva mina barndomsskogar, trollmossan och bäcken som rinner bakom Gunnars ladugård.

Vår släkting njuter av att de förfaller, han får en kick av att vi tigger och ber. Han ser det hellre förfalla och ruttna bort. Varför vet jag inte?! Det är inte för att ”det är vi” utan andra släktingar har oxå försökt..

Pappa har erbjudit sig att försöka lappa ihop stället gratis med egna händer för att rädda det från förruttnelse. Men släktingen svarar inte eller lägger på luren.

IMG_1179

Det var med sorg och tårar jag visade mina barn en begravningsplats idag. Mitt älskade Kåtilla kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Och en dag kanske………man vet aldrig.

  1. Ingela skriver:

    Vilken tragisk människa…
    Att det ska vara så svårt att visa lite vanlig hederlig medmänsklighet och hänsyn 🙁
    En person som gottar sig åt andras sorg och sätter käppar i hjulet för att de skall kunna lindra den sorgen…hur djupt kan man sjunka…

    🙁

    Jag hoppas så innerligt att det på något sätt löser sig för er.

    Kram

  2. Pia skriver:

    Älskade du. Huset är underbart. Kämpa på. Ni ska ha det för hus behöver nån som älskar det för att kunna leva.
    Hälsningar från en som sitter här och är rädd att samma sak händer med mitt drömhus i skärgården för att rätt människa inte rår om huset…..

  3. flor skriver:

    Som kompis till din pappa har jag upplevt många fina stunder i huset, kommer också med glädje ihåg din farmor som var snällheten personifierad. Fattar inte varför BE gör så här han har ju knappt varit i Älvdalen de senaste 20 åren. Hoppas det löser sig.

  4. Lola skriver:

    Verkar som om det skulle behövas nån medlare, som de har i exempelvis Grannfejden. Fast inte mellan grannar utan släktingar i det här fallet. Lutigt och tragiskt att det ofta blir såhär i släkter…

  5. snoozan skriver:

    Man slutar aldrig att förvånas. Som sagt det finns idioter överallt. Hoppas innerligt att det löser sig och att ni får huset helt gratis =)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..