Katt och mus trauma

Katter är ondskans budbärare de är lömska och listiga.
Jag älskar alla djur UTOM de jag listade upp för någon vecka sedan.
Myggor, fästingar, spyflugor, getingar, tvestjärtar och broms.
Katter ligger som veckans bubblare på min utelista!
Du måste övertyga mig nu! Få mig att gilla detta lilla djur som mördar av lusta, sprider fästingar, kissar i soffan och bajsar i barnens sandlådor.
Som du förstår gillar jag egentligen katter, jag har haft katt nästan hela mitt liv..
Men händelsen igår var ett trauma! Jepp nu blir väl exakt 16 tusen av er rasande och slutar läsa mina spaltor, för att jag är elak mot detta ryggradslösa mördardjur.
Kanske kommer jag ångra min impuls och radera detta inlägg..
Men i skrivandets stund känner jag en stor sorg mot det lustmord som begicks framför mina fötter igår eftermiddags.

”När jag såg skräcken i musens ögon där på gräsmattan” så kastade jag mig som en vig ninja över staketet och jagade bort mördarkatten.
Jag skrek till den lilla musen att springa för sitt liv..
-Spring näbbmus, spring, snälla spring! Fly för ditt liv.
Jag motade bort den fläckiga besten och uppmanade det lilla fluffiga livet gång på gång. Musen var paralyserad av skräck, och jag kunde riktigt se dödsångesten i de små hasselnötsbruna ögonen och känna hur hjärtat dunkade dubbelt så fort på henne.
Jag lyfte upp det lilla djuret som skakade i min hand, och sprang bort mot en gränsande tomt. Jag la musmamman i skyddet av en buske och uppmanade henne igen att springa, springa hem till sina små väntande musbarn..
-Spring min vän, så fort du bara kan!!
Katten var ur synhåll.
Ett par timmar senare återvänder vi till samma plats, och ringer på ett grannhus med checkar.
Under lunchen så gladde jag mig över muslivet jag just räddat.
När jag överlämnar checken till kvinnan (4 timmar) senare så ser jag samma katt sitta vid garageuppfarten, katten har något djävulskt i blicken och slickar sig belåtet runt munnen.
Jag intervjuvar kvinnan i någon minut och katten försvinner ur blickfånget.
När jag sen ska ge kvinnan en sista kram och sänker blicken, så har katten satt sig framför mina fötter….
Och i munnen har han min lilla tuffsiga muskompis.
DÖD!!
Jag mår illa av händelsen och kan inte få bort de hasselnötsbruna och rädda ögonen från näthinnan..
Mina tankar går härmed till musens familj och barn.
Och mitt förakt går till katten som dräpte min vän.
RIP, låt minnet av dig alltid få leva kvar lilla musmamma..
Nu ska jag vila en stund. Sen är jag faktiskt bjuden på hummer och champange;-) inte illa för att vara en fredag.
Hoppas du får en mysig och lugn helg! Så syns och höres vi lite senare..

All kärlek till dig!

  1. Linda skriver:

    Hmm…. Hur tror du kossan / grisen / kycklingen mådde ett par dagar innan den hamnade på din tallrik…..?? Ungefär lika bra som din musmamma skulle jag gissa.

  2. Natalie skriver:

    Hej Maggan!! Du e för go! Jag gillar inte heller katter… Stackars lilla musen och att katten sedan satt där och ”hämnades” !!! PUSS & KRAM till världens goaste tjej <3

  3. lena skriver:

    Go Maggan haha…

  4. Linnéa skriver:

    Åååh jag har inte läst din blogg på flera dagar nu och jag känner mig tom!! Påtal om katter och möss så kom vår katt in med lite gamla tarmar från en mus, det var lite äckligt… PUSS

  5. Anita skriver:

    Det ligger i kattens natur att fånga möss sen urminnes tider.Är vi människor bättre ? Nej vi är dom värsta rovdjuren vi håller på att utrota många djur. Vi bokstvligen våldtar vår fina Moder Jord.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..