hou-hou!!

Vilken händelserik dag det blev igår!

Håll i hatten. Ett riktigt äventyr över bergen, genom djungel och raviner

Ibland är den snabbaste rutten inte den snabbaste ELLER bästa.

DENNA väg ska du undvika, om du får för dig att upptäcka Koh Samui…

Eller vad säger jag egentligen? Det var ingen väg. Haha, snarare stig

Jag kunde av naturliga skäl inte ta bilder när det var som värst. Då kunde man INTE släppa koncentrationen ELLER styret

Sand, sten…

Början var skröpligt asfalterad. Typ utskurna asfaltsblock. Sen tog vägen slut. Sand. Sten. Sen fanns det ingen way back. Hoho

Vägarna var som en jävla grotesk crossbana, med sand, lösa stenar. Och på de vidrigaste ställena hade man byggt upp ”broar” smala för bildäck av pressad asfalt. Typ stup rakt ner. 30 cm breda. Runt om? Lös sand och stora hala stenar.

No way back. Tappade man balansen så var man ensam ute i djungeln. Inte ett hus eller människa på flera km avstånd. Utan täckning eller mottagning.

Bara det gjorde att man blev ÄNNU nervösare

Köra sakta ner för ramperna, en cm fel-darr-på-handen, betydde att välta och inte kunna ta emot sig med fötterna.

När de värsta stupet UTAN ramper kom, steg jag av och försökte dra vespan ner. Den halkade över branten. Tung. Jag orkade inte hålla emot. Skiten föll över mig och vi hasade kanske ner över 10 meter

Bara att få bort vespan, var fanken omöjligt. Lyfta den? Nästan svårare. Som tur var fick jag inte det varma avgasröret mot kroppen

Vända? Ännu värre. Helt omöjligt. Som att klättra upp för det brantaste partiet på en bergodalbana.

Bara att blodig och uppskrapad försöka ta sig igenom djungel och sand ras. Haha

Nej! Vill inte se några ” Maggans moped olycka i Thailand tack” mina barn skulle bara bli oroliga och ledsna. De VET att jag är oskadd och vid liv vid det här laget.

Men jäklar vad galet, sjukt och ottippat det blev.

Jag har ✔️ av ett Ronja vrål!

Zippliner blev det inte. Hade för ont i axeln. Inte heller några bungyjump. Luften gick lite u mig

Jag vandrade upp till vattenfallet och fick lite jodd och TLC av den gulliga thai-personalen.

Sen tog jag den ”säkrare” människovägen ner mot kusten på andra sidan bergen.

Hamnade i Chaweng, och besökte mitt och Isaks semester hotell

Vårt gamla rum

Poolen

Baren där vi satt för 20 år sedan

Samma strand, fast utan Isak.

20år senare.

Tårarna ville inte sluta rinna. Jag skulle ge mitt liv för att få känna hans lilla hand och gossekatt mot min arm igen.

Känns så jäkla ensamt och konstigt. Isak älskade det här stället.

Han ville åka tillbaks.

Jag vill bara blunda och färdas tillbaks i tiden.

Ta på sanden och stenarna där du radade upp dina leksasbilar.

Sitta där han satt vid poolen.

Mitt hjärta är på bristningsgränsen av saknad just nu❤️

Så likt sig, fast så tomt

Stranden

Vacker himmel

Lång väg hem. hela vägen från toppen av ön, till den södra delen.

Stannade på ett litet hak på stranden.

Tog av mig skorna. Vadade i vattnet. Drack en iskall cola zero (körde ju moppe. Annars hade jag lätt beställt in ett glas vin eller en drink)

Ett helt fantastiskt ställe…..

Musikenvar skön. 500 meter från mitt hotell.

Då plötsligt sätts musiken på. Bartendern hade varit på stranden och natt-fiskat. När han kom tillbaks så började den spela igen

Blickade över havet. Spännande dag. Tårar. Eftertänksamhet. Längtan och värk. Både i hjärta och på knän.

Typ 10 kilo lättare ryggsäck

Vilken vacker tecken jag fick på stranden (har lagt upp videon på mitt insta, för lång för att ladda upp här)

Jag tror på att livet efter. Ville det kanske säga mig något?

Något därute viskade mitt namn. Han kallade på mig. Ville berätta något.

Jag har aldrig varit mer övertygad än i går kväll.

Tack Isak, ett finare ögonblick, ett finare budskap kunde du inte ha gett mig

Tack.

Till tonerna av Christina Perri

A THOUSAND YEARS

Jag somnade fortfarande med ett stort hål i hjärtat, men ändå med ett lugn och med en kärleksförklaring till livet.

Varje andetag, varje minut, är ett steg närmare dig, min fina pojke där uppe någonstans tumlandes i evigheten.

Frukost på rummet!!

Jag har verkligen tagit det bästa beslutet i livet, med den här resan.

Nu vänner blir det stranden. (Jag har sjuk anmält mig idag)

skvallra inte pleeease!! ”Är lite magsjuk”

Stranden och gym-övningar i sängen.

Har en så jävls träningsvärk efter bergs-passet igår hehe

Gillar mitt ”minnes ben”

Det händer ALLTID det högra benet

Blivit skjuten i det✔️

Karatespark som slutade på ett krossat glas✔️

Slagit i mig på solstolen hemma ✔️

Och nu lite smågrus från bergen i Thailand.

Mitt vänstra ben är lenare än en nyvaxad röv

Wow!! Bästa souvenir en man kan få! Always with you 🤣

Lite FaceTime med mina favoriter! Älskar min nya kompis mellan brösten. Egen designad och ramar in titsen på ett fint sätt (tycker jag)

  1. Vilken vurpa du gjort 🙁 stackare 🙁
    Du får ledigt idag.. vila upp dig från träningsvärk o själen <3

    Kan man få se helbild på tatueringen? 🙂 ser fin ut..

    visste inte att du blivit skjuten i benet??
    många kramar

  2. Vilken fantastisk resa du gör, en både inre och yttre. Är oxå sådan att jag trivs i mitt eget sällskap, njuter ibland av tystnad och ro o bara umgås med mina egna tankar, även om dessa inte alltid är snälla mot mig själv. När jag ser din tatuering kommer jag o tänka på bröst, känslan av att ändra sin befintliga kropp( tänker här närmst på operation) o inte efter sjukdom utan ett val utifrån ngt annat än vid sjukdom. Funderar på detta ibland. Hur hänger man med rent emotionellt när kroppen plötsligt ser helt annorlunda ut? Knyter man an till den ”nya” kroppen direkt eller behövs anpassning? Hur har du upplevt dina bröstoperationer under åren? Har du kännt dig som du vilka bröst du än haft? Tänker på mina gamla trotjänare som påverkas här nu ju äldre man blir men att det liksom är okey, lite mer häng, men allt de gett under åren. Främst närt mina två barn som små. Min kropp är ju jag liksom….Kram till dig o njut vidare av din resa!

  3. Den ser fantastisk ut din tatuering. Hoppas vi får se mer av den, ser ut som en lotusblomma? Själv funderat på en sådan och svala…. får fundera bara var jag ska sätta mina 🙂

    Ta hand om dig – du är unik, underbar och fantastisk.

  4. Visst är det härligt med små tecken från våra älskade barn. Till jul åker jag än en gång till Thailand. Där vilar jag upp mig och samlar energi via sol, bad, god och massa massage. Sorg tar energi och då behöver man ju finna vägar som fyller på lagret så man orkar fortsätta framåt i livet utan ett av sina barn.

    Kram Jenny med en dotter i himlen sen fyra år tillbaka (tyvärr)

  5. Mina tårar rinner när du beskriver din upplevelse med Isak. Ja visst finns det ett liv på andra sidan. Du får så många fina tecken och du tar emot dem med öppna armar. Kan inte ens i min vildaste fantasi förstå vad du gått igenom. Du är en fin människa Magdalena………Madaläjna som du tycker vi säger i SKÅNE. Massvis av varma kramar till dig från mig. Du är en fighter med det menas inte att man alltid måste vara stark. Men i slutändan vinner du…………alltid.

  6. ❤️❤️mina tårar rinner när jag läser om ditt besök på hotellet där du var med Isak ❤️❤️hur det måste kännas för dig att vara där nu och tänka tillbaka ❤️❤️känner så med dig ❤️❤️Vill bara säga att jag tycker du är så modig som gör den här resan

  7. Så otroligt fint inlägg. Tog en paus på jobbet och tittade in. Blev så rörd av din text att jag hulkande fick pipa in på toaletten. Skänker dig styrka och kärlek!❤️ Tack för en så innerlig och härlig blogg! Ta hand om dig!

  8. Mitt hjärta gråter…..💖
    Jag blev så berörd och uppriktigt ledsen av ditt inlägg. Vilken otroligt tung smärta att bära men vad skönt att du fick en ”fin stund” genom att få gråta och få möjligheten att stanna tiden och känna av honom vid din och Isaks strand. Det kan ingen ta ifrån dig/er.
    Kram 💖

  9. Jag började gråta flera gånger när jag läste det här inlägget.
    Det värker i hela kroppen när jag läser om din förlust. Din smärta och saknad går rakt igenom skärmen.
    Fy vad jag önskar att man kunde avlasta andras sorg, det är hemskt att bara se på och inget kunna göra.

  10. Åh fy vad tungt det måste vara att vara på samma ställe som du och Isak har varit på. Men jag är glad att du kan känna att du hör/känner honom där uppe någonstans och att det kan få vara en tröst för dig. Så svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att förlora ett barn, men jag får en klump i magen och tårar i ögonen bara jag föreställer mig det. (Har själv två barn.)

    Ta hand om dig! <3

    /C

    http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..