En svart och oerhört sorglig dag

Jag vill börja med att skicka styrka och kärlek till dem som förlorat en kär och älskad familjemedlem idag. Sen vill jag tacka Gud för att vi faktiskt lever. Vi befann oss på Drottninggatan. Vi var på väg till Hötorget för att se  SFs babyBossens 15.00 bio. Strosade längst Drottninggatan i en fem-årings takt 

Jag, Tristan och Charlie. 

DET BLEV  en fruktansvärd OCH väldigt traumatisk upplevelse. Vi lyckades kasta oss åt sidan och ta skydd på ett cafe. Den skenande lastbilen missade oss med  ett par meter. 

Jag tror att vi fortfarande är i chock. Har svårt att ta in det som hänt. Det känns som en ond dröm. Jag mår illa, hackar tänder, skakar och gråter. Människorna som flög i luften, ljuden av kroppar som träffade marken. Skriken, blodet. Paniken. Tumulten. Motorns skenande.  Röken. Söka skydd. Vart gömmer vi oss?

Kommer det smälla en bomb. Blir vi skjutna. Vad händer? Vi fick skydd i en butik. De låste dörrarna. Gömde oss inne på lagret bland lådorna. Folk sprang utanför. Skrek. Ovissheten. 

(Tack fina butiksägare och kunder för att du/ni tog hand om oss när JAG crashade inför mina två små pojkar) Jag var INTE stark. Jag gjorde mitt som mamma i kaoset. Sen bröt ihop. Jag bara satt på golvet och grät. Kunde inte andas. Kippade efter andan. Tack för att ni lekte kurragömmaleken med Charlie inne på lagret, och lät dem slippa se mig nedbruten och försvarslös 

Jag känner en oerhörd tacksamhet för att Charlie och Tristan gick så nära mig där på gågatan., Att jag lyckades få tag i deras jackor och slita dem åt sidan ”Vi pratar om tiondels sekunder” kanske två meter, en meter? Jag tackar Gud för att vi var nära ingången till caféet. Tackar Gud för att vi lever. Jag vill leva lite till. Mina barn ska leva länge.

Orkar inte ta in mer idag. Orkar inte prata med någon. Är trött. Pojkarna är trötta. Har suttit med polisen i förhör. Måste försöka hitta någon psykolog som barnen kan prata med så fort som möjligt.

 Det vi upplevde idag kommer sätta djupa spår. Som en otäck film säger Tristan. Jag själv ser bara det trasiga barnvagnsskelettet utan insats framför mig när jag blundar.

Kram på er❤️och krama dem ni älskar lite extra. 

LOADING..