Kyrkogården, bio och höstlovsmys

Jag åkte aldrig till Skåne. Du förstod säkert det hehe
Vi delade upp oss. Filip är i Skåne med Charlie och jag stannade kvar hemma med de stora barnen.

Faktiskt första gången på 6 år killarna inte firar höstlovet i Skåne.

Rätt fiffigt, man hinner verkligen koncentrera och ägna sig helhjärtat åt vardera unge.

Filip har en riktig mys-pappa-charlie-vecka, som han kanske inte skulle ha fått om vi var fler…
Och jag kan verkligen njuter av de stora.

Vi har lyxat till det och ätit frukost ute, tagit långpromenader, varit hos Isak, bio  och sovit i hög i min säng

image

image

Hållbara blommor i vardagsrummet

image

Vi åkte ner till kyrkogården igårkväll.

Det betyder mycket för pojkarna.
Filip åker ofta ner han med.
Att tända ett ljus är viktigt för dem.

JAG tycker det är svårt.
Jag mår inte bra av att vara där.
Det är kallt. Han känns ensam. Jag har svårt att lämna honom i mörkret och gå därifrån….
Stenen är kall, väderbiten och fylld av löv.
Vet inte? Kanske är det förnekelse?
Kanske blir stenen med hans namn en för smärtsam påminnelse?
Det gör för ont. Jag flyr?

Lättare att intala sig att Isak är på en joedenruntresa och kommer hem till mig snart?

Konstigt hur olika vi kanalisera våran sorg och smärta.
För många är graven ALLT.
”Man smyckar, pyntar och lever där”

Ibörjan skämdes jag, för att jag inte ville vara/klarade av att vara vid Isaks sten. Har känt mig som en dålig mamma…..
Som att man mäter sin kärleken i antal pynt, foton och blommor.

Men nu har jag intalat mig att det faktiskt är ”ok”
Jag gör det som är bäst för mig…
Kanske känns det lättare om ett år?
Kanske aldrig?

För mig känns det bättre att ta med mig Isak i vardagen. Jag har intalat mig själv att han inte finns på Djurgården.

Han är med mig i bilen, lägenheten, på jobbet. Jag känner det så starkt!
Vi pratar dagligen, jag tänder ljus här hemma. Gnäller, förmanar och talar om hur mycket jag älskar och saknar honom.

Helgen är speciell, årsdag och födelsedagar såklart.

Igår gjorde vi fint! Tände ljus och lämnade en liten krans killarna själva valt. Tristan tycker det är jobbigt att se mig gråta. Så vi försökte göra det lättsamt.

Att vara där tillsamman gör att vi pratar och minns.

Gårkvällen hade verkligen varit en kväll i Isaks smak! Lyxmat och en ALLDELES för sen biopremiär..

image

image

Det var oerhört vackert på kyrkogården igårkväll. Upplyst och stillsamt.

image

Kusinerna var med oss både till Isak och på bion..

image

image

Mat sprutandes öronen, choklad och popcorn. Sent blev det! Men alla var nöjda och glada.

image

Vi syns lite senare x

  1. Åh, vad jag grät när jag läste inlägget. Förstår att det måste vara jätte jobbigt o ångestfyllt. Jag tror vi är så olika. Alla sörjer vi på olika sätt,bearbetar olika. Om det är jobbigt att gå till graven så kanske du inte ska göra det så ofta just nu. Tror det kommer bli ”lättare” ( missförstå inte) med tiden. Eller inte! Men det är okej. Du har ju Isak i dina tankar o blir säkert påmind flera ggr om dagen.<3 Vad mysigt att bara få vara med dom stora grabbarna ngr dagar. Tror det är viktigt att dela upp sig ibland. Det har alltid vi oxå gjort. Ger så mkt. Man hinner med att prata o lyssna lite bättre. Då känner man sig som en bättre mamma oxå. Ha en fin dag o helg nu. Kram kram <3<3

  2. Dina ord berör. Tycker att du är så stark som berättar hur du känner. Jag vet att Isak är med dig, att han förstår dig.
    Du är en så fantastisk kvinna och mamma.
    Kramar till dig

  3. Helt rätt . Gör det som känns bäst för dig. Mysigt att få rå om de stora barnen oxå. Ha nu en skön helg fina Maggan. Styrkekramar genom cybervärlden Sara

  4. Du har så rätt han är inte där på djurgården han är med er om inte hela tiden så hälsar han på då och då. Jag hade så dåligt samvete för att jag inte åker till minneslunden, idag vet jag att han jag älskade är inte där jag hoppas att han gått vidare fått frid och hälsar på när jag behöver honom det känner jag i hjärtat ♡ ha en mysig helg med dina stora killar.

    Kram♡

  5. Det kanske inte låter betydelsefullt när jag som inte alls känner dig, skriver detta. Men, fasen vilken GRYM mamma du är Maggan, med största hjärtat!
    Många kramar ♥

  6. Magdalena, jag förstår precis hur du känner för graven. Min son dog i mars 2014, 21 år gammal, och vi har ingen grav att gå till. Han hade skrivit att han ville bli strödd i havet och det gjorde vi en vacker sommardag. Jag har planterat en ros till minne i trädgården och har ljus och foto inne. Jag pratar med honom varje dag, både vid rosen och fotografierna och vet att han finns hos oss. För mig hade en grav blivit en plikt. När min mamma dog nyligen hade hon önskemål att bli strödd i havet på samma plats som min son och vi kommer att göra det och har beslutat att inte ha någon grav. Jag har planterat en ros, en mammaros i trädgården och det känns så fint att ha minnesplatsen hemma, där jag kan gråta och prata med dem varje dag och minnas.
    Det är en obeskrivlig sorg att förlora ett barn. Men man överlever på något. Det gäller att fokusera på allt man fick uppleva tillsammans med sin älskade unge. Inte allt man förlorat.

    Var rädd om dig.

    Kram Inna

  7. Tycker om att läsa din blogg trots att jag är lite äldre och har både barn och barnbarn. Att mista ett barn är det mest fruktansvärda som vi kan uppleva som människa här på jorden. Vi som inte har har drabbats av denna tragedi kan bara ana vad det innebär. Du skall inte ha något som helst dåligt samvete för att du har svårt att gå till Isaks grav. Det är bara en plats som symboliserar ett liv som varit……Många finner tröst genom att gå dit att göra fint och sörja men det gäller långt ifrån alla. Fortsätt på ditt sätt att minnas, det finns inget rätt eller fel….Lycka till med den lille i magen och resten av din familj!

  8. Åh❤️lider med dig Maggan och inna så fint skrivet jag har med mist någon men inte ett barn det måste vara så grymt styrkekramar till er<3

  9. Du behöver inte känna skuld över att inte gå till kyrkogården! Det är som du säger, Isak är hos dig överallt. Jag förlorade min dotter för 19 år sedan och jag går till graven på Allhelgona för att tända ett ljus, men annars går jag aldrig dit utan bär henne i mitt hjärta och det är ju med mig vart jag än går! Kram!

  10. Goa, fina, allra bästa! Jag är HELT övertygad om att Isak är där du är, att han är med dig i ditt hjärta!
    För en del är en sten viktig, för andra inte alls. Allt är okej!

    Kram!!

  11. Blir så rörd av det svåra ni tvingas gå igenom och jag vill att du ska veta att du är så fantastisk och du ska vara stolt över den du är!
    Underbara Clara har ett inlägg på sin blogg idag i samarbete med Svenska kyrkan om sorg, kanske kan du hitta något tänkvärt där.

    Varma kramar

  12. Vi var oxå på kyrkogården igår….
    Jag hade med mig Tristans bästa kompis och syster 11 och 12 år gamla. Vi gick in i kyrkan och tände varsit ljus. För Matilda och Victor var det första gången dom var inne i kyrkan sedan begravningen den 10 April. Fy vadon stackarna går igenom förlora sin kompis…
    Sedan gick vi till min älskade T för att göra lite fint. Önskade att du kunde få se en bild där ifrån.
    Hoppas att ni får en härlig helg!!

  13. när en nära vän till mig gick bort för några år sedan endast 16 år ung, sa min lillebror något fint till mig som faktiskt har hjälpt mig i många lägen. han beskrev min älskade vän som energi. till exempel kan vatten både vara flytande, fast form och ånga, eller ett träd kan bli till papper, eller när man bränner det flyger det upp i luften. min vän lever med mig än idag, fast bara i en annan form än hur hon levde med mig innan. isak har bara bytt skepnad, men hans energi lever ändå kvar hos er. många kramar till dig och familjen <3

  14. Jag har följt din blogg i några år, och tror att jag bara lämnat kommentar någon enstaka gång förut. Vill bara säga att du är en otroligt fin människa! Vilken sorg ni har att bearbeta.. Jag, som ”bara” har ett barn hade gått under… Men du har blivit välsignad med tre ( snart fyra) utöver Isak. Jag VET att han är med dig/er ❤️ Och att ni kommer ses igen en dag.. Det är min övertygelse. Kram❤️

  15. Jag förstår dig precis .Att mista sitt barn jag kan inte föreställa mig den smärtan .Men jag har förlorat nära och närmare. Allhelgona kan vara så fint och samtidigt kan var dag vara så svår . Jag förlorade någon för 4 år sedan och jag har så svårt att gå till den graven . ibland så lossas jag inte om den och om jag tvingas in i en situation att gå dit tar jag på mig en mask . Men nu är mitt mantra mota mörker med ljus lyssna på run med Leona Lewis light It up det är mitt mantra och det hjälper mig . Kram

  16. Fina Maggan. Det viktigaste för dig att komma ihåg: Skit i vad du ”borde” göra och borde känna. Man måste ingenting. Sorg är individuellt och vi handskas olika med det, men inget är rätt eller fel. Vissa behöver en grav för att ha nåt praktiskt att relatera till medans andra har ett ljus i hallen. Det är ditt val och ingen annans ❤️

  17. Grät när jag läste detta inlägg, som så ofta när du skriver om Isak. Din kärlek och sorg lyser så stark i dina texter att det nästan känns som mina egna känslor! Och om jag kan känna det kan definitivt Isak känna det oavsett om du är vid graven eller ej! Jag tror inte heller att jag skulle greja det.
    Stor kram

  18. Hajjade till då jag såg dina bilder för på ena bilden såg en av pojkarna ut som Isak! Otroligt hur lik han är, ja tänkte på bilden som var andra längst ner och gossen som sitter längst till vänster! Stoor styrkekram till dig och hela din familj! ❤

  19. Tack för att du delar med dig, du skriver så fint.
    Tänkte på dig idag när jag letade julbord fast jag ju inte alls känner dig, men du vet säkert redan om det, den där restaurangen Räkan har öppnat i Stockholm! ,med radiostyrda båtar osv. vet att du skrivit du gillar den, priserna är galna, men om man vill unna sig nåt extra. Mvh Annika

    1. Det är fel av dig att säga så, ”du har rätt i att de som har lämnat oss inte finns på begr.platsen/kyrkogården”. Det gör de väl visst det; kroppen eller askan/stoftet finns ju där, eller hur? Sen om man tycker att anden är med överallt, det är en annan sak! En del har problem med kyrkogårdar och jag tror att de ”vill” att de som har lämnat oss inte ska finnas där. Men de finns överallt, även där, beroende på hur man ser det.

  20. Det är inte lätt att vara änglamammor med alla dessa känslor som är ett enda virrvarr.
    Så svårt med för syskon att behöva vara i detta. Men man gör ju så gott man kan
    Men våra barn är alltid med oss oavsett pynt o ju.
    All styrka till dig❤
    Annette

  21. Jag förstår precis vad du menar.
    Så känner jag med,
    Min pappa rycktes från oss hastigt förra julen och att gå till graven känns så fel. Jag går sönder varje gång inombords, hela kroppen skriker ”NEJ” och jag får kämpa för att inte bryta ihop. Det känns bättre att tända ett ljus hemma o tänka/prata med honom.
    Du är så bra magdalena, kämpa på.

  22. Min pappa gick bort för 22 år sedan och jag kan knappt gå till hans grav än idag. För mig så har det varit jobbigt att förstå att han faktiskt gått över till andra sidan. Men istället för att gå till kyrkogården har jag med honom varje dag. Tatuerat in ett minne utav honom och har alltid han vid sängen så jag kan se honom innan jag somnar. Han är min skyddsängel och jag ber till honom när något i mitt liv känns tungt. Jag pratar med honom i vardagen, så han är med mig hela tiden. Så du är inte ensam med att känns att det är svårt att gå till graven. Tack för att du delar med dig!!!
    Du är stark och din blogg är fantastisk, stor KRAM!

  23. Jag tycker inte heller om att gå till min mammas grav. Det känns jättejobbigt och jag gör det nästan aldrig. Idag fann jag tröst i din mammas ord. ”Han har inte gått bort. Han har gått hem”. Det var väldigt fint tycker jag…

  24. Min mamma blev bara 27 år och en av mina systrar blev bara 13 år å tillsammans med min mormor o morfar ligger de begravda i samma grav. För 9 år sedan dog mormor, hon var den sista av dem att begravas där och efter det kunde jag knappt åka till graven längre. Innan var det med mormor jag ofta var där, det var viktigt för henne, var ju hennes dotter, barnbarn och tillslut hennes man med som vilade där. Som sagt så blev det för tungt att åka dit när jag blev själv. Jag fick panik när jag var där över att de låg begravda där å inte fanns i livet hos mig. Tyckte det var hemskt å se namnen på stenen. Tillät mig själv att inte känna press att åka dit, tände ljus hemma istället och åkte till graven kanske vid högtider o ev födelsedagar. Men nu 9 år senare har jag ett plötsligt kommit på mig själv med att vilja åka ut ofta. Nu känns det helt plötsligt så viktigt att komma dit och så viktigt att det ska vara fint där och smyckat med blommor o ljus. Nu mår jag istället bra av att åka dit.
    Man får bara låta kroppen styra det där…. inget av det är fel, det som är fel är att livet är så orättvist så att många, alldeles för unga, får gå vidare alldeles för tidigt.
    Många kramar till Dig <3

  25. Jag förstår precis hur du känner. Min son Antons gravsten kom i tisdags och jag kan knappt titta på den utan att bryta ihop. På något märkligt sätt blir det så oerhört verkligt och äckligt.

  26. Fina Maggan, du är verkligen inte nån dålig mamma bara för att du tycker så om kyrkogården. Det är väl mer sunt tycker jag.
    För det är ju lite stelt, kallt och ensamt på kyrkogården. Isak bär du med dig i hjärtat istället ❤️
    Han är säkert otroligt STOLT över sin fina mamma.

    Ta hand om dig
    Stor kram Sandra

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..