Tack för er kärlek.. och barndomstrauman

Ja, jag har sagt det för! Men säger det igen… Du anar inte hur mycket du betyder för mig. TACK!! Tack för alla kärleksfulla avtryck härinne..

Konferens, femkamp, kundvård, kollegor och intressanta diskussioner..

image

Hjärngympa!

image

Kroppsgympa!
Fick låna ett par skor av en kollega. Ja du fattar snart hehe

image

image

image

Träningsvärk idag?
Skiter björnen i skogen, sover systrarna Graaf på rygg?

image

Sen var det dags för fotbollsminigolf!

Och det var då det hände!

Kommer du ihåg?

Eller förresten, det gör nog bara ni som var lite kufiga och mobbade i skolan.
Jag var EN AV DEM/ER!

En av dem som alltid blev vald sist i skolan. På gympan eller i grupparbeten.

En av dem som aldrig överraskade, en av dem som aldrig var bäst på något. Gjorde ALLT medelmåttigt eller sämst
(Utom EN GÅNG! Kast med liten boll i ett skolmästerskap i mellanstadiet, och då grät jag av lycka!!)

Nu när jag är vuxen och man delas in i lag, kommer känslan av att misslyckas tillbaks. Så KRAFTIGT att det nästan är gör ont.
Det är som att man är tillbaks i skolan. Man är liten igen. Man står där med böjd nacke och flackar med blicken och tittar på de tuffa och populära, och önskar att man vore en av dem…
 
Igår var inget undantag.
Jag blev 10 år gammal igår!
Jag stod där, tappade lite luft och skämdes lite och tycker synd om gruppen som just fick mig i sitt team.

Obs: SJÄLVKLART var det ingen i min postkodgrupp som fick mig att känna så! Enbart nostalgi.

MEN PLÖTSLIGT kom känslan under fotbollsminigolfen.
Det var min tur att sparka.

Jag stod där!
Vinden smekte mitt hår! Rakryggad!
NU skulle jag inte vara en LOOSER!
NU skulle jag visa dem.

Visa mitt laget att jag var en tillgång!!
Någon att räkna med.
Någon som bidrog med något.
Någon man skulle kriga om att få i sitt lag igen!

Jag stod där.
Alla åtta i laget tittade förväntansfullt på mig och peppade mig att sparka långt.

Jag SKULLE SÄTTA DEN! Jag intalade mig själv att jag skulle sparka!
Jag skulle sätta HOLE IN ONE!
Jag såg framför mig hur alla skulle skrika, och kasta sig runt min hals.
Jag skulle vara dagen hjälte!

Jag tog sats, koncentrerade mig, tog i…..

Sparkade!

Men mina klumpiga jäkla mohedatofflor ville inte samma sak som jag!
Jag trampade snett. Missade!
Nuddade fotbollen med en tåfjärt och trillade hårt baklänges och landade platt på ryggen.
Bollen rullade 1 meter och jag låg där som en skalbagge, sprattlandes med benen i luften.

Haha!!!
Senn stod jag där igen, som den där fula misslyckade Maggan som inte klarade av något.
Hoho!!

image

Min roliga och goq kollega Sandra!!

image

image

Godmorgon!!
Nu börjar det bli brött!!

Morgon möte på jobbet, sen lite andra trista saker att sätta tänderna i…

image

Kommer få lite frågor om kläderna.
I know!! Så det är lika bra att ligga i framkant och svara på frågorna.

Skor från MOHEDATOFFELN
Jeans ”Mother denim” från ELSALEONIE
Kofta från märket Sibin Linnebjerg oxå från ELSALEONIE
T-shirten från syrran märke FEMME COLLECTION
smycken Cornelia köpt hos 3MAGASIN i Ystad….

image

Ha en fin dag! Vi hörs och syns lite senare… x

  1. Ja, det är väldigt kärleksfullt och fint på din blogg. Den värmer verkligen❤️ Mitt i prick med barndomen. Kommer jag någonstans där jag måste spela brännboll börjar jag hyperventilera.

  2. Goddag !
    Ja, visst är man rädd för att göra bort sig även som vuxen. Skillnaden från när jag var mindre och gick i skolan är dock att nu skrattar jag högst av alla när det blir skit av allt haha .
    Ofta för att jag blir generad men faktiskt oxå för att jag bjuder på det . Det är ju inte så farligt egentligen. Men visst,man minns verkligen känslan från skoltiden. När det coola gänget fnissade åt en o man bara ville gråta egentligen.
    Du är fin Magdalena. Äkta. Hoppas att vi ses igen. Kommer du till Växjö bjuder jag på fika . Varm kram

  3. Börjar gråta…
    Känner så igen mig 🙁
    Blev alltid sist vald. Varit mobbad och gått för mig själv hela mitt liv 🙁
    Aldrig känt mig som alla andra.
    Kämpat med skolan som en tok.
    Tills det upptäcktes på komvux vid 25 års ålder!
    Du har ju dyslexi!
    Jag har alltid vetet det va nåt fel. Bokstäverna hoppade som lottobollar och hamnade fel överallt eller inte alls 🙁
    Blev också kär i tjejer men det va ju helt fel! Jag va ju kristen så det visste jag att jag var tvungen att sluta med genast 🙁
    Så mobbad all min skoltid, språksvårigheter och bisexuell är inget som gynnat mig i livet tyvärr. Plus att en lärare nu på skolan, komvux igen uptäckte du är nog en högkänslig person…
    Och vips såg jag att det har jag ju varit hela mitt liv. Ingen har förstått sig på mig och inte jag heller. Och jag har blivit kalkad för det ena och andra och folk har behandlat mig grymt illa och det händer än idag. Läs om högkänsliga personer Maggan och alla andra kanske nån känner igen sig. Det gjorde jag.
    Så idag kämpar jag varje dag i skolan med alla dessa sår…
    Fortfarande. Hjälper inte att prata om det för min del. Det har hänt och händer och ingen kan plocka bort det från mitt liv. Ser den spegelbilden av mig själv varje dag som mobbarna bevisade för mig igen och igen tills den blivit ett med mitt DNA. Vet vem jag är och vad jag kan men orkar inte förklara det längre. Igen och igen. Ser ni inte vem jag är!!! Inte jag heller… Orkar inte.
    Det är bara att kämpa vidare trots sina sår och ändå tro på den man är 🙂
    Stå på dig Maggan du vet att du kan!!!❤️❤️❤️

  4. Vi är nog många som känner igen oss , hur sjukt var det inte att man fick välj i skolan,samma personer (där ibland) jag blev ALLTID valda sist. Din hund ser så butter ut så ja blir full i skratt

  5. Det är bara din blogg jag ALDRIG tröttnar på att läsa. Du skriver med sån inlevelse. Jätteduktig på att formulera dig så att det blir intressant att läsa.
    Bästa DU! ❤️

  6. Haha… Känner igen mig från skola o gympa. Tänk vad opedagogiskt det är att låta man välja sina lag som man gjorde då. Tror det är annorlunda. Det har verkligen förstört min självkänsla när det gäller idrott mm. På midsommar var vi ett stort sällskap som skulle ha 5- kamp o den där känslan kom upp. Men jag sa åt mig själv att skärp dig. Stå för den du är o skratta om det blir galet. Jag tycker ju själv det är skitkul när andra snubblar o gör bort sig. Vi började med skytte o jag var tokladdad o det gick jätte bra. Jag kom 2: à på den grenen o det levde jag på resten av grenarna som inte gick lika bra, haha. Kände mig som ett glatt barn. Det skulle gamla gympalärarna veta, haha. Ha en fin dag. Kram

  7. Du är helt jäkla underbar Maggan, vet du det <3
    Jag har fått mig ett gott skratt såhär en fredag över din självironi mitt i all sorg, jag känner igen mig på pricken i det du skriver på ett charmigt och kärleksfullt sätt 😉
    Man kan bara gilla dig för att du är den du är, massor med kramar till dig och familjen, lova att du är rädd om dig <3 <3 <3
    Änglakramar Maria

  8. Oh, jag har fortfarande men ifrån min barndom att alltid bli vald sist i gympan el vad d nu kan vara. Kan ff känna att hjärtat slår hårt när jag tänker på d. Så tråkigt att kommentarer ff kan hålla i sig trots att d är längesedan. Usch, låt aldrig mina barn få uppleva detta o skulle de utsätta andra för det så lär d bli liv i luckan!! Är så glad i din blogg, du skriver så att det berör!! Kram på dig.

  9. Jag var också ”en av dem” som blev vald bland de sista utom när jag själv skulle välja. Då valde jag de som var med mig i slutet som de första. Och vi var inte det starkaste laget men vi var för en stund inte svagast. Precis innan vi började iallafall.
    Nu när du skriver så minns jag och magen knyter sig.
    Idag på jobbet hände samma sak. Jag satt vi ett bord och en kollega vid ett annat. Men näste som kom satte sig hos mig och jag blev påmind om att den som satt ensam brukade vara jag. Jag fick dåligt samvete då jag själv skapade den situationen att hen blev sittandes ensam.
    Så även om du blir vald sist så är du inte ensam om att vara sist. Och som man säger: den siste ska bli den förste. Jag tror att i slut änden är det våra handlingar som räknas och du är en fantastisk människa. Kram från Ystad

  10. Håller med dig! Man blir varm av alla fina människor och fina kommentarer härinne, men vet du va?! Det är nog din egen förtjänst också! Du bjuder in oss så mycket i ditt liv och bjuder på berg och djupa dalar, det är värt all respekt ! Du är fantastisk som delar med dig! Tack och ha en fin helg! Kram

  11. Hej Maggan, tack för att du skriver så öppenhjärtligt och ärligt!!!

    känner helt klart igen mig ifrån skolgympan och man stod där som en fåntratt för alla vi opopulära hade fått bilda lag och alla de där populära fanns i samma lag och buade när en annan blev uppropad.

    Tack än en gång för att du skriver.

    Kram på dig

  12. Oh gumsan, du beskriver situationer så bra!
    Jag tror Alla vuxna kan känna igen sig i det här. Men kanske i olika situationer. Där du är svag är andra starka och där du är stark är andra svaga. Och en annan sak. Vissa har inte lika lätt att erkänna det som du gör. Man vill gärna visa sig stark.. Men en sak är säkert. Men vet inte hur stark man är förrän man tvingas vara det. Det är ingen svaghet att falla, men däremot en styrka att resa sig igen. Kramiz och tack för att Du är den Du är. 🙂

  13. Det är vi som ska tacka dig, tacka för allt du ger varje dag, osminkat. Det stöttar och ger en styrka.
    Du är en fin människa och de som har förmånen att ha dig i sitt liv, kan skatta sig lyckliga.

    Förlåt för att jag för ngr veckor sen delade med mig om jobbiga saker i mitt liv. Du har så det räcker.
    Stor Kram

  14. Det där hade lika väl kunnat vara jag som skrev…
    Jag kände mig alltid som den fula ankungen som blev vald sist..som inte dög till nåt o var dålig på Allt!!!
    Det har gjort att jag *bankat* in det i skallen på mina barn..att alltid försöka vara rättvis åt andra, ta med dem o lyfta upp de som är tex *mindre bra* i fotboll, ge dem en chans att nångång slippa känna att man är sämst.

  15. Tack för at du delar med dig av ditt liv både i glädje och sorg.
    Vi är många som skrattar och gråter med dig, det är så skönt med en blogg
    som ärligt beskriver hur livet kan vara och din humor är fantastisk liksom dina
    utlämnande texter når livet inte är på topp.
    Tänker ofta på dig och de dina .
    Styrkekramar till er alla
    Marie

  16. Hej!

    Jag skulle bara vilja tacka för det du gjorde för mig när jag var tonåring i Kungsängen (jag är ett år yngre än du). Jag var utsatt för en del mobbing och hat men det var tack vare dig jag inte blev värre drabbad. Du verkar vara en genomgod människa. Tack snälla!

  17. Det där med att inte duga sätter sina spår, som små taggar som stannar kvar. Tänk att barn kan vara så elaka mot varann. Jag tycker du är fantastisk med hjärtat på rätta stället.

  18. Hahhaha du är FÖR jävla underbar och rolig alltså, så humoristisk och verkar vara en helt fantastisk snäll, rolig och fin människa! Stort tack för din blogg och all lycka och kärlek till dig!

  19. Hej
    Jag blev mobbad från 1:a klass och under hela mina skolår, förutom gymnasiet, då fick jag äntligen känna mig fri, jag blev mobbad för mitt ljusa självlockiga hår , för att jag var tjock och för att jag köpte kläder på UFF och Myrorna och inte var som alla andra. De kastade tuggummi i mitt hår i matkön, och då fick jag alltid klippa en bit, jag fick smör kletat på mitt skåplås, mina klasskamrater sa att skulle du kunna ställda dig längre bort för du förstör våran image, har din mamma klippt dig med gräsklippare, eller med häck sax, en okänd kille kom fram till mig när vi hade rast på högstadiet och sa , Vet du, att du är så jävla ful att ingen kommer någonsin att älskar dig….dessa ord satte sig fast i mitt huvud och varje dag så tittade jag mig i spegeln och repeterade deras ord, Marie, du är så jävla ful och äcklig, mitt självförtroende var i botten i flera år efteråt, och det sviktar även idag, jag hade svårt att gå bland massa folk för jag fick för mig att de skrattade och viskade om mig, och jag trodde verkligen att ingen kunde älska mig, jag blev alltid vald sist i gympan, jag duschade när alla andra hade gått, ville inte att de skulle skratta åt mig, när jag skulle läsa upp en uppsats inför klassen, så skrattade alla och läraren sa att det bara skojar, jag gick till skolan varje dag, var inte borta en enda dag pga mobbning, men jag hade sömnsvårigheter, sov kanske 4 timmar per natt, hade ont i magen och ont i huvudet, flera dagar i veckan….min självkänsla var i botten och inte förräns jag träffade min älskade sambo som självkänslan började stiga lite grann, men jag var osäker i början, men nu har vi varit tillsammans i 12 år och han är min själsfrände, han ser och älskar mig för den jag är, han räddade mig, för jag trodde verkligen att ingen någonsin kommer att älska mig……Jag älskar mitt självlockiga ljusa hår….när jag gick i skolan så satte jag på mig en mössa efter att jag hade duschat och skulle sova med den för jag trodde att mitt hår skulle bli rakt då….tänk så mycket ont människor kan göra , mitt hår är en del utav mig och först nu i vuxen ålder så uppskattar jag det verkligen, jag älskar mitt hår…..Kram

  20. Glömde en sak….samtidigt som jag blev mobbad, fick jag tampas med en annan sak, min pappa drack , han var aldrig borta från sitt jobb, men han drack alla helger, varje gång min mamma var i Finland, alla högtider, jag gick på anhöriga grupper, fick lära mig mycket, men jag tampades med så mycket när jag växte upp….det fanns dagar som jag bara ville ge upp, det blev för mycket….Min pappa dricker av och till, men vårat förhållande har blivit bättre, och han är en vuxen människa jag kan inte ändra på någon om de inte vill det själv…kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..