Sommar i Sigtuna

Favoritsalladen!

image

image

image

image

image

Ruccola
Rostade pinjenötter
Avokado
Gurka
Riven parmesan
Olivolja
Peppar och salt

Rekommenderar varmt i sommarvärmen

  1. Ser underbart mysigt ut.
    Tack för salladstips, låter smaskens.

    Delar med mig av mig själv.
    Mitten av 40 och jobbar som socionom på polisens ungdomssektion.
    Känner igen mig oerhört mkt i dina beskrivningar om dig själv. Livet är fan inte alltid snällt och vissa dagar finns verkligen ingen motivation. Då vill man bara lämna allt och checka ut. Kan man tillfälligt checka ut från livet???

    Men vill säga att din blogg med din öppenhet och ärliga beskrivning på livet peppar mig. Allt är ju faktiskt inte sockersött.
    Hoppas att våra kommentarer verkligen ger dig lite styrka.

    Fortsätt vara Du.
    Största Kramen

  2. Kära Goa människa.
    Fika? Hör av dig. Ser Waldermarsudde ifrån där jag bor.
    Det du beskriver är jag . Tar aldrig slut.Förlorade min dotter i en drunkning. På kalas hos grannen som. grävt för dränering runt sitt hus. 0,5 cm vatten ! Jobbade som operationssköterska när dom ringer…. Försöker gå vidare .. Detta var 1981. Försöker vara glad men…..
    Kram Anette

  3. Ser ju jättemysigt ut. Jag har följt din blogg i några år och tycker du skriver så bra. En sak som slår mig är att ni verkar leva i ett sånt högt tempo och träffar så mycket folk hela tiden. Jag tror att familjen mår bra av att ”bara” få vara familjen en stor del av tiden hemma. I synnerhet efter vad ni går igenom nu. Inte alls konstigt att man tappar varandra på vägen annars hur stor kärleken än är. Jag vete katten om jag tror på uttrycket kärleken övervinner allt. Man måste nog jobba hårt också. Jag håller med Anette som skriv högre upp att sorgen efter någon som gått bort aldrig tar slut. Fast den ändrar karaktär och man lär sig leva med den, sorgen alltså. Jag miste min syster för 30 år sedan när jag var i 20 årsåldern och jag saknar henne fortfarande. Inte hela tiden men blir påmind då och då och då var jag ändå ”bara” syster”. Vår mamma hade det mycket värre så klart. Du är ju en känslomänniska så jag förstår att svackorna blir djupa och svängningarna stora. Var rädd om Philip och försök lägg band på dig ibland.(vad jag tror) Önskar er all lycka och hoppas ni tar er vidare vilket jag tycker du har gjort. Tonen i bloggen har blivit lättare än den var för ett halvår sedan. P.s du är fantastisk. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..